Just hanging

Kapitel 5

**Felixs perspektiv**

Jag smyger ut genom dörren och försvinner ut ur Oscars rum. Klockan är 8:05 på morgonen och Oscar snarkar högt. Jag kunde inte stanna. Jag känner mig faktiskt skyldig för att ha drabbat denna kille så mycket. Ingen ska väl behöva göra det han gjorde för mig. I en av lådorna i hans byrå hittade jag en penna och några post it lappar, så jag lämnade en lapp till honom innan jag gick.

*Har gått hem, ville inte väcka dig. Tack för din gästvänlighet, jag uppskattar det verkligen -Felix

Ps. Dina kläder ligger i tvättkorgen i badrummet*

Jag går mot tåget och försöker att stänga jackan i farten. Mina kläder har nästan helt torkat. De är fortfarande lite fuktiga och det är tillräckligt för att få mig att skaka som ett asplöv. Jag hade helst sprungit tillbaka till Oscars varma rum, men det går ju inte. Jag ville inte heller försvinna för alltid med hans kläder. Därför går jag här i mina egna, blöta kläder. Jag vet egentligen inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte gå hem. När jag lämnade hemmet igår hade jag aldrig tänkt gå tillbaka. Jag hade tänkt vara död. Men Oscar satte käppar i hjulet för mig. Jag upptäcker att jag börjar le när jag tänker på Oscar. Det betyder faktiskt längst in i min själ, mycket att han riskerade sitt liv för att rädda mitt. Ingen har någonsin gjort så för mig förr. Ännu mindre än främling. Fast det kan man kanske förstå. Han känner mig inte. Hade Oscar känt mig hade han inte brytt sig. Ingen gör det. Jag är bara den lilla bögen Felix Sandman. Jag fortsätter gå mot tågstationen i kylan. Tanken på att inte ha ett hem skrämmer mig. Jag kommer få sova på gatan. Om jag hade stannat hos Oscar lite längre hade jag säkert fått frukost iallafall. Men han ville nog bara ha iväg mig så fort som möjligt. Jag menar, vem vill ha en främmande, självmordsbenägen kille i sitt hus. Jag hade inte velat det.

~

**Oscars perspektiv**

*Har gått hem, ville inte väcka dig. Tack för din gästvänlighet, jag uppskattar det verkligen -Felix

Ps. Dina kläder ligger i tvättkorgen i badrummet*

Jag läser lappen om och om igen. Det var en vecka sen han lämnade den. Jag har inte sett Felix på en vecka och det känns tomt. Det är märkligt, jag känner inte människan. Han sov i mitt rum en natt och sedan var han borta. Ändå kan jag inte sluta tänka på honom. Hans ögon, hans läppar, hans hår, hans ärr. Jag känner en rysning genom kroppen när jag tänker på ärren som täckte båda underarmarna. Varje dag när jag kommer hem från skolan tittar jag mot den lilla sjön, i hopp om att han ska vara där. Det är sjukt att jag önskar att han ska försöka ta livet av sig igen bara så att jag kan få träffa honom. Jag vet inte ens om han lever. Det är nog det som skrämmer mig mest. Jag orkar inte sitta här i mina tankar. Jag tar min jacka som ligger på sängen och mina skor innan jag försvinner ut i mörkret. Jag har ingen aning om vart jag är påväg, men jag är trött på att bara sitta på mitt rum.

**Felixs perspektiv**

Jag kan inte längre känna mina armar och ben. Allt har domnat av i kylan och min mage skriker efter mat. Jag sitter lutad mot tegelväggen och skakar. Här har jag suttit i en vecka nu. Jag kan inte känna mina tår. Jag är inte ens säker på att de är kvar. Mörkret har tagit över dagsljuset och jag kan inte se någonting. Gatlampan bredvid mig har varit trasig sen i måndags. Det har regnat sen igår, utan uppehåll. Min kropp håller sakta på att ge upp. Jag orkar inte mer. Det är inte så långt till tågstationen. Jag skulle få ett slut på detta lidande. Jag kämpar och kämpar för att komma upp på fötter. När jag äntligen står upp börjar jag gå sakta. Jag ramlar ihop några gången eftersom att mina ben är avdomnade och jag känner ingenting. Jag känner ingenting av hungern, kylan eller fallen mot asvalten. Jag bara fortsätter framåt.

Jag ser nu tågstationen och tabellen. Nästa tåg kommer om 5 minuter. Jag har klarat mig hittills, jag klarar mig 5 minuter ti- åh nej! Åh nej åh nej åh nej inte dem!

*flashback*

"Nej! Låt mig va!!" skriker jag, men de lyssnar inte.

"Snälla neej" kvider jag. Ronny slår mig över kinden och jag faller till golvet.

"Håll käften skitunge" skriker han medans han drar ner gylfen på sina byxor. Jag försöker komma därifrån men Kalle håller fast mig på mage. Filip håller videokameran och skrattar högt.

"Dra ner hans byxor" befaller Ronny och Kalle lyder. Jag kämpar och kämpar men jag får inte bort honom. Han drar ner mina byxor och sedan mina kalsonger.

"Neeej snälla! Hjääälp!!" Skriker jag allt vad jag orkar, men det hjälper inte. Jag känner hur Ronny tränger sig in i mig och de andra skrattar.

"AAAAAAH" skriker jag förtvivlat. Smärtan går inte att beskriva. Det bränns i hela kroppen och tårarna forsar ut. Ronny stöter in i mig flera gånger och det gör mer ont för varje gång. Han håller som alltid hårt om mina höfter och mina blåmärken blir fler för varje gång dem våldtar mig.

*flashback slut*

Jag hinner inte vända om på mina slöa spagetti ben innan de hinner se mig.

"Nej men se på fan! Det är ju du!" Utropar Kalle och slår ut med armarna.

"Vart fan har du varit?! Du har inte varit hemma på en vecka!" Skriker Ronny. Jag vänder mig om och försöker springa iväg, men de är snabbare. De hinner ikapp mig och knuffar ner mig på marken.

"Var inte rädd. Du vet ju redan vad som kommer att hända" flinar Filip innan han sparkar mig i magen och de andra hakar på.

"bög"
"jävla hora"
"kuksugare"
"du är värdelös"
"ingen bryr sig om dig"
"ingen gillar dig"
"gör oss en tjänst och ta livet av dig" "dö bögjävel"

Smärtan dränker mig och jag kan inte röra en muskel. Regnet smattrar mot mitt ansikte och jag är ganska säker på att jag kände ett revben krossas. De sparkar, slår och kastar stenar på mig. Här från mitt perspektiv är det ganska värdelöst. Onödigt av dem att göra såhär mot mig. Jag är ju precis påväg att göra som de vill. Jag är precis påväg att hoppa.

Men såklart ska han förstöra mina planer. Just idag kunde jag inte varit tacksammare.

__________________________

Ojojoj!!! Vem tror ni det är som "förstör hans planer"?? Glöm inte att rösta och kommentera för det tycker jag om. Puss och kram:)