Russian Roulette

Russian Roulette - 5

Jag slår Aarons nummer och trycker på den gröna knappen. Signaler efer signaler går fram. Han svarar inte. Han svarar alltid när jag ringer. Liz skrattar högt och knuffar lite på mig.

"Cate, sa du inte att han jobbade. Det är väll inget att vara orolig för." Säger Liz.

"Jag är inte orolig." Säger jag snabbt. Lite för snabbt. Liz himlar med ögonen och suckar. Jag stoppar ner mobilen i väskan.

"Jag har lite gamla kläder om du vill ha..." Säger hon tvekande. Jag blänger ursinnigt på henne. Hon vet att jag aldrig kommer ta emot varken kläder, skor, mat eller pengar av någon.

"Okej förlåt. Men allvarligt Catelyn så måste du ta emot pengar. Du har magrat, jag är inte totalblind." Fräser hon. Jag älskar Liz men hon förstår inte. Jag har alltid levt fattigt och pengarna min familj har, har vi jobbat ihop. Jag kan inte ta emot pengar av henne även om hon har gott om det. Fast det är sant, jag har gått ner i vikt. Jag fick sparken från baren förra veckan. Men som tur är hittade jag ett nytt jobb på en resturang nästan på en gång. Fast jag vet att Liz mutade ägarna på restaurangen så de skulle anställa mig. Jag uppskattar det inte och jag har sagt åt henne och hålla sina pengar ute ur mitt liv.

"Jag har INTE magrat." Säger jag och kollar bort mot bibloteket.

"Okej, om du säger det så..." Suckar hon. "kan du inte komma hem till mig ikväll? Så kan vi kolla på film och äta massor av pizza och hamburgare." Lockar hon. Nej. Som tur är så är jag upptagen.

"Nej, mitt skift börjar klockan sju och jag slutar först klockan tolv idag."

"Men Caaate!"

"Nej, jag kan inte ta ledigt." Fräser jag. Hon sitter tyst med armarna i kors och surar. Jag fiskar upp mobilen igen och ringer upp Aaron ännu en gång. Signal efter signal går fram... Till slut kommer jag till röstbrevlådan. "Lämna namn och telefonnummer så ringer jag upp senare." Säger telefonsvararen med Aarons röst.

"Hej... Det är jag, Cate. Jo, jag tänkte bara säga att jag har kvällsskiftet idag, du kan väll komma förbi om du har tid... Ses kanske sen då." Säger jag osäker och lägger på. Liz börjar gapflabba. Är jag så rolig idag? Jag reser mig argt upp. Hon slutar genast att skratta.

"Kom igen, Cate. Jag skojade bara."

"Jag vet att du inte gjorde det. Om du bara tänker driva med mig kan jag likagärna dra."

"Förlåt... Jag äter middag på Drive idag." Säger hon och sittar kvar i gräset. Drive är resturangen jag jobbar på. Jag börjar gå mot biblioteket.

"Klockan åtta, kom inte sent." Ropar jag över axeln. Jag hör henne skratta. Jag pillar med kjolfållen medans jag går mot biblioteket. Det är en fin vårdag idag. Soligt och varmt. Trädgården är fin på våren. Blommor har börjat komma upp och allt har blivit grönt. Hoppas bara att Aaron är okej... Jag vet att jag är löjlig. Bara för att han inte svarar på mina samtal betyder det inte att han har blivit skadad. Eller kidnappad... eller mördad. Mördad av en maskerad man som tar hans egen pistol och trycker dem mot Aarons tinning. Jag fumlar upp mobilen igen och slår Aarons nummer. Han svarar efter många signaler.

"Du, Cate. Jag är upptagen. Jag kör dig hem från Drive klockan tolv. Jag väntar där jag brukar. Jag måste gå." Säger han och lägger på. Jag stirrar stumt på mobilskärmen som nu är svart. Vad var det med honom. Jag ringer upp en gång till. Signalerna går fram men han svarar inte. Strax efteråt får jag ett sms. Catelyn, jag är upptagen. Vi ses klockan tolv sa jag ju. Och ring mig inte mer.
Aaron

Jag suckar och stoppar ner mobilen i väskan. Eller hade jag förutfattade meningar? Älskar han mig verkligen?