Russian Roulette

Russian Roulette - 7

Jag drar upp nyckeln ur fickan. Tur att jag har kvar nyckeln som han gav mig. Jag stoppar in den i låset och vrider om. Låset går upp och jag kliver in i lägenheten. Jag drar igen dörren efter mig och hänger upp min väska och jacka på en krok i hallen. Lägenheten är lika städad som alltid. Inte en enda sak på golvet, inte ens en enda liten dammtuss. Jag kliver ur skorna och ställer dem åt sidan. Jag vet att han vill hålla det rent, inga skor inomhus. Han har aldrig sagt åt mig men jag misstänker i alla fall att det är så han vill ha det. Jag gäspar stort, plockar upp kassen med resterna från restaurangen och går in i köket. Det finns ett bort med två stolar, en spis, en kyl och några skåp. Det är litet men väldigt fint. Allt är vitt och rent. Jag öppnar kylen och kollar in. Ingenting. Inte så konstigt eftersom han alltid äter på den där resturangen han visade mig igår. Jag öppnar några skåp. Allt som finns är en burk nutella. Till mig. Jag nämnde att jag gillar nutella någon gång och efter det så har det funnits en burk här varje gång jag har varit här. Jag tar ut nutellaburken och går in i vardagsrummet. Jag gäsper stort. Klockan är för mycket för mig. Jag sätter mig i soffan och börjar plocka upp resterna. Lite pommes, en hamburgare, en milshake och två plastburkar med soppa i. Jag sätter på tv:n och lägger mig ner i soffan. Nyheterna kommer upp på tv:n. Varför kan nyheterna aldrig visa roliga saker? De visar bara jordbävningar, tsunamis, svält, krig och död. Det finns ju så mycket bra saker i världen också. Jag sluter ögonen. Ska bara blunda i några sekunder... Inte mer... Bara någon sekund... Jag gäsper stort.

*****

Jag rycker till av att mobilen ringer. Jag gnuggar mig trött i ögonen. Jag sätter mig upp och tar upp mobilen ur bakfickan. Jag svarar.

"Hej." Säger jag hest.

"Pappa ringde och undrade var du var, jag sa att du var hos mig och att din mobil hade slut på batteri. Förklara nu." Säger en bekant röst. Men jag kan inte placera rösten.

"Vem är det?"

"Det är Parker, du vet din bror?"

"Åh, jaha."

"Förklara varför du inte är hemma klockan fyra!"

"Är klockan redan fyra?!"

"Ja."

"Jag är i Aarons lägenhet."

"Bullets?! Fattar inte du hur förbannad pappa är på honom? Och nu sover du över hos honom?"

"Nej, det är inte så."

"Nehej? Vad är det då?"

"Jag hade bara tänkt äta här, men det verkar inte som om Aaron är hemma än." Suckar jag.

"Cate, jag kommer och hämtar dig nu. Men stanna INNE, jag kommer upp."

"Nej, han är nog snart tillbaka."

"Slutdiskuterat. Jag hämtar dig om tio." Säger Parker och lägger på. Jag suckar. Var är Aaron? Jobbar han fortfarande? Eller så blev han hembjuden till en av nakenmodellerna. Nej, så skulle Aaron aldrig göra. Eller skulle han? Vad vet jag egenteligen om honom? Han har aldrig öppnat upp även om jag har känt honom så länge jag kan minnas. Han pratar sällan om sig själv. Jag vet att hans pappa bor någonstans, jag vet inte om han har en mamma, jag vet att han hade en bror, jag vet att hans bror hade en fru som står Aaron nära. Det är i princip allt jag vet om hans förflutna. Jag suckar tugnt. Han berättade aldrig något för mig.