Fool's Gold (L.P | svenska)

Kapitel 1

Chelsea's perspektiv:

Jag ser förvånat på medan Liam stormar ut ur rummet. Varför så arg, han har knappt ens hälsat på mig. Nej fel, han har inte ens hälsat på mig.

Jag suckar. Hur kunde jag ens förlita mig på att detta skulle funka? Om det inte vore för pengarna skulle jag dra mig ur med detsamma.

Jag möter Olives blick, hon skakar frustrerat på huvudet och ser riktigt orolig ut.

"You see what I mean?" frågar hon och jag nickar.

"Should-" börjar jag, men måste först tänka efter mitt förslag noga, "should I go talk to him?"

Olive ser förvånat på mig. Antar att hon inte förväntade sig det jag just sa. Trots det nickar hon och jag försvinner snabbt ur rummet.

Byggnaden jag befinner mig i känns plötsligt ännu större än förut, hur hade jag tänkt mig att jag skulle hitta Liam här? Dock var det inte lika svårt som jag trott att det skulle vara.

Jag kommer ut till huvudingången och där sitter Liam på en bänk med huvudet vilandes i händerna. Jag sätter mig bredvid honom, vilket han lägger märke till.

"What are you doing here?! Leave me alone!" skriker han och jag suckar.

"Can't you just accept that your life is a mess, and this actually can help you fix it?" säger jag lugnt, men som svar borrar han in sin blick i min.

"I don't know who you think you are, but I'm not going to play cute couple with anyone. Especially not you" säger han drygt. Som om den meningen skulle kunna såra mig, vem tror han att han är?

"You don't even know me" skrattar jag, men han rör inte en min.

"Do you think this is funny? Cuz if you do, then I can just give you an autograph and then you can leave" säger han irriterat. Jag fnyser. Som om jag vill ha hans autograf.

"I'm not your fan if that's what you think. I don't really want this either, it wasn't me who made this decision" svarar jag en aning irriterat. Hans blick möter min ännu en gång.

"It's not like you didn't have a choice to say no. So what's your deal?!" jag hickar till. Det har han faktiskt rätt i. Det var summan pengar som lockade mig, så mycket att jag inte hade mod till att säga nej.

"Fine, I needed the money okay, that's why I said yes" erkänner jag. Nu ser jag hur han flinar, men jag antar att det inte är av glädje.

"You're out of your mind" fryser han, "Pretending to be someone's girlfriend just for money. Can't believe it"

Han verkar riktigt arg nu, även fast tonläget är som vanligt. Jag ser ner.

"It's for charity okay!" utbrister jag. Jag vill inte att han ska tro för en sekund att jag är en bortskämd liten bimbo som kommer köpa handväskor och skor för pengarna.

Vi sitter i tystnad i några minuter. Det känns just nu som om han aldrig kommer gå med på avtalet. Jag vill inte att han ska gå med på det, för jag känner för att spy när jag är i hans närhet. Men samtidigt känner jag att pengarna är riktigt behövande, så behövande att jag till och med går med på att låtsas-dejta en av världens mest kända killar med riktigt dåligt rykte. Vad är det för fel på mig?

"It's only for three months, why ca.." börjar jag. Okej, tre månader är ganska mycket egentligen, men det är inte så att kontraktet är över ett år.

Han ser upp och avbryter min mening. "Fine!! Just shut the fuck up, you're so damn annoying!" skriker han. Jag rycker till, varför är han så otrevlig? Detta är ju för hans skull, kan han inte visa lite hänsyn i alla fall.