Fool's Gold (L.P | svenska)

Kapitel 2

Dagen är fredag. I morgon gäller det, min första "officiella" dejt med Liam Payne, som dem kallar det. Enligt våran lögn och även kontraktet så har vi i hemlighet dejtat varandra i ett halvår. Jajamensan. Men nu är vi äntligen redo för att ta vårt förhållande till en helt annan nivå.

Bullshit.

Kommer ens nån gå på den skiten? Ärligt?

Jag suckar när blicken möter min spegelbild. På kroppen sitter en lång svart klänning. Den sitter tajt mot huden och jag är inte säker på om det är klänningen som får mig att sluta andas, eller tanken på mig och Liam i ett förhållande. Jag drar för draperiet till provrummet och möter Olives nyfikna leende. När hon får syn på mig skiner hon upp. Jag antar att det är positivt, men mitt leende slocknar snabbt.

"Oh, you look amazing!" utbrister hon och ett tag tror jag att hon är påväg att börja gråta. men hon börjar inte gråta.

Jag nickar bara till svar. Känner mig som en uppblåst kanin och vill helst av allt springa här ifrån. Vi är i samma byggnad som sist, bara ett annat rum. Jag har för mig att Olive sa något om garderob, vilket inte förvånar mig. Här inne hänger alla möjliga olika klänningar, korta som långa, tajta och vida. Det finns till och med brudklänningar här, jag undrar när dem använder dem.

Olive ser plötsligt en aning bekymrad ut. Jag viker undan blicken och ser ner på klänningens detaljer. Kanske är den fin ändå.

"What's wrong dear?" frågar hon oroligt och går fram till mig. Jag letar efter något att säga, men tystnaden verkar lidande.

"I'm just nervous, that's all" suckar jag oh möter hennes blick ännu en gång. Jag pressar fram ett leende, vilket får henne att också le.

"Don't be, it will be great. You just have to give it some time." börjar hon och känner på klänningens lätta tyg, "Belive me, Liam isn't himself right now and hopefully you can change him."

"I don't belive that, but I will try." svarar jag lugnt.

"Good." säger hon kort. Hon betraktar mig noga. "The dress is perfect. You will look beautiful tomorrow, I'll ask Lou to fix your makeup."

"Thank you"

"Don't thank me, I should be the one thanking you." ler hon och jag nickar.

Hon lämnar mig ensam kvar i rummet. Jag betraktar mig i helkroppsspegeln som hänger på väggen bredvid mig, och konstaterar att Olive har rätt. Klänningen är riktigt vacker och jag tycker den framhäven mina former. Det vore själviskt att kalla mig själv snygg, men jag tycker ändå att jag ser rätt bra ut och borde inte gömma den åsikten inom mig.

Snabbt byter jag om till mina vanliga kläder och hänger upp klänningen på en galge så försiktigt jag kan. Jag får smått panik när jag handskas med detta dyrbara, fina klädesplaggen. Jag är inte den smidigaste på jorden och får alltid känslan av att jag kommer ha sönder något. Så det är lika bra att ta det lugnt.

Liam's perspektiv:

"So, when people ask, you two have been dating for half a year. Okay?" säger Olive för femte gången. Jag suckar irriterat åt hennes tjatande, men bestämmer mig för att inte ställa till med en scen. Istället nickar jag och förflyttar blicken runt i rummet. De andra killarna är redan klara och står utanför i väntan på oss.

Jag granskar Chelsea och ser att hon är riktigt nervös. Trots det orkar jag inte bry mig. Kalla mig dryg, men det är inte direkt så att jag njuter av tanken att ha en beard. Det tyder bara på att ingen litar på mig och den tanken driver mig till vansinne. Dessutom är Chelsea verkligen inte min typ och jag tänker inte ändra på mig bara för att alla vill det.