Världen i mina händer

Kapitel 4

"Vad är ditt syfte?"

Vi sitter i en alkov, långt in i biblioteket. Mitt emot mig stirrar drottning Amiras mörka ögon stint in i mina. När jag inte svarar på hennes fråga smackar hon missnöjt med tungan.

"Vad menar du med syfte?" Frågar Aiden i mitt ställe.  Han står bakom mig med ena handen på min stolsrygg. Drottningen erbjöd honom att sitta, men han skakade bara på huvudet. Hans blick sa att han gjorde sig beredd på att slå sig ut, och det är ju lättare att göra ståendes.

"Varför belönades just du med gåvan?" Förtydligar drottningens huvbeklädde underhuggare. Jag beslutar mig för att kalla honom Hejduk. Han lutar sig tillbaka i sin stol, så att skenet från lyktan ovanför oss inte visar hans ansikte.

"Det är det ingen som vet." Svarar jag henne. Amira nickar fundersamt.

"Du kan kontrollera sten och är tillräckligt mäktig för att riva byggnader. Ändå kan du koncentrera din kraft till att fånga en flygande pil." Hennes ljusa ögon gräver sig in i mina. Jag blir obekväm över hur mycket hon verkar veta. Över hennes intresse.

"Hur är det med metaller?" Jag tittar frågande på henne.

"Min gåva är sten." Säger jag.

"Och vad är inte metaller annat än mineraler i jorden?" Hon lägger händerna på bordet. De är prydda med en stor uppsättning silverringar. "Jag har ett förslag till dig." Bakom mig lägger Aiden sin hand på min axel. Jag kan inte avgöra om det är en varning eller för att visa att han finns där.

"Jag kommer stanna här i tre veckor. Under den tiden vill jag att du tränar med mig. Jag har en känsla att de har fört dig bakom ljuset här. Jag har inga sådana avsikter." Jag rynkar på pannan. Detta var inte vad jag väntat mig.

"Vad är haken." Frågar jag för det måste finnas en. 

"Du måste svära att aldrig utsätta Zielle för skada. Du måste svära, dyrt och heligt, att om ett hot uppstår ska du stå med oss, snarare än mot oss." Säger hon och flätar samman fingrarna. När jag först kom till detta slott bad dess regent om ungefär samma sak. Det väljer jag att inte nämna.

"Det kommer krävas mer än ett fåtal lektioner för ett sådant löfte." Säger Aiden bakom mig. Jag står emot lusten att vända mig om. Hela den här situationen känns underlig. Iden av att köpa lojalitet känns fel och skör. Helst skulle jag bara vilka gå där ifrån.

"Har du något i åtanke?" Frågar drottningen Aiden. Jag svarar innan han hinner öppna munnen.

"Lojalitet är något som är menat att gå båda vägarna. Om jag ska ställa mig på er sida måste ni också ställa er på min." Drottningen lyfter på ena ögonbrynet. "Jag vill har ert stöd när jag behöver det, jag vill ha en fristad i ert land."

"Nåväl. Det går att ordna." Svarar Amira efter ett ögonblicks tystnad. Jag nickar för hon ser ut att vänta sig en reaktion.

"Möt mig i salen ovanför köket imorgon vid åtta. Ingången ligger under trappan som går upp på bankett-terassen." Hennes röst rymmer inget utrymme för frågor, även om jag undrar hur hon kan hitta så bra här.

Drottningen nickar åt Hejduk, som reser sig och eskorterar henne ut ur alkoven. Just som de ska försvinna runt en bokhylla stannar drottning Amira till och ger mig en blick jag inte kan tyda. Sedan försvinner de runt hörnet. Aiden går runt bordet och sjunker ner på stolen där drottningen nyss satt.

"Visste du att hon skulle vara här?" Frågar han när deras steg har tystnat.

"Va? Nej, självklart inte." Svarar jag förvånat.