Be in love again

Kapitel4

**Elens perspektiv**
Jag sprang därifrån. Omar sprang efter mig. Jag sprang in i skogen och gömde mig bakom trädet. Omar sprang förbi den platsen där jag var gömd. Jag avslappnade och satte mig. Jag grät. Allt kändes upp och ner och så himla fel. Det kändes fel att lämna Omar igen, men samtidigt rätt. Fel, för att jag älskar honom, jag sårade honom igen och det kommer göra ont att se Omar bli sårad. Rätt, för att jag måste tänka igenom allting. Sen hör jag att någon springer hit. Omat sprang tillbaka, men stannade. Jag hörde snyftning från honom. Jag tittade lite förskiktigt på Omar. Han såg inte mig. Han satte sig precis vid detta trädet där jag var fast på andra sidan.
-Elen...., började han(han pratar med sig själv)....,-Varför?..... Varför gör du då här mot mig? Om du bara kunde se, hur jag känner mig just nu.
Han började slå på marken och kasta stenar, som låg på vägen och kastade det i en träd. Det gjorde jätteont att se Omar så här just nu. Allt blev bara fel. Fel att jag lämnade Omar. Så jag tänkte följa efter Omar, men så att han inte märker något. Omar gick tillbaka till studion.

**Omars perspektiv**
Nu är hon borta igen. Hon sprang iväg från mig. Min mobil vibrerade. Där stod:
《Omar.
  Förlåt att jag gör så här med dig. Men det blir bättre om du hittar någon annan tjej, som kommer älska dig så starkt och som kommer inte lämna dig, som jag gjorde nu och som konämmer höra dig lycklig. Leta efter den tjejen, som kommer alltid vara med dig.              
      Från den tjejen, som lämnade dig och krossade ditt hjärta i tusen bitar.》
Efter att jag har läst SMS:et tänkte jag "Nej jag aldrig kommer älska någon annan, än Elen. ALDRIG" . Jag kommer vänta tills hon kommer tillbaka.
*Det gick en-två månader*
Jag väntade och väntade tills hon kommer tillbaka. Men hon kom aldrig. Jag knappt pratade med någon. Många försökte prata med mig, men jag svarade aldrig.
*Det gick ett år*
Jag kände mig ensam hela tiden, så jag tänkte ta självmord. Ingen behöver mig. Jag gick ut och tog med mig en kniv. Jag sprang till stranden där jag och mina vänner första gången räddade Elen från tre killar( när Elen glömde skor på stranden hoppas ni minns det. Om inte? Det gör inget) Där var tomt. Jag tittade sista gången på den platsen, sen tog jag ut kniven och precis skulle ta självmord. Men någon tog ifrån mig kniven. Jag vände mig om till personen, som tog ifrån mig kniven. Det var... Elen. Hon hade tårar som rann ner från hennes kinder.
-Va fan tänkte du på...... Varför ville du ta självmord?,  halv skrek hon och fortsatte gråta.
-För att du fanns inte bredvid mig, sa jag.
-Det är inte sant, jag var alltid varit nära dig, sa hon.
-Vad menar du?, sa jag.
-Jag följde efter dig, efter jag har sprungit iväg från dig. Fast du bara såg inte mig, sa hon.
Jag kramade om Elen. Det var länge sen jag kramade henne sist. Jag drog in hennes underbara doft.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt att jag skrev inte på länge hade mycket att göra denna veckan och plus hade inga idéer vad jag skulle skriva om.  Men iallafall här är kapitel4. Hoppas ni gillar det.