I don't do love( pausad)

Kapitel 11

" Du kan inte, lova mig det" säger han allvarligt. Det känns som om min läppar är ihopsydda. Jag får inte fram ett enda ljud, men jag nickar.
Vad skulle jag annars göra? Den andra killen hade ju haft en kniv!

Han suckar lättat och låser upp dörren till sitt hus och utan att äns tänka följer jag efter. In i Collins hus, varför var jag där? Jo han skulle ju skjutsa hem mig ! Vilket han troligen glömt.

Han gick förbi mig när vi kom in i hallen. Hela hans vänstra sida var kletig av det mörka blodet.

Han gick till ett rum mitt emot hallen som troligen var toan. Utan att stänga dörren drog han av sig tröjan. Såret var djupt och ganska långt, men blodet sträckte sig minst 10 cm åt alla håll. Jag blev illamående bara av att titta på det.

Han sträckte sig efter en handduk och började torka bort det. Collin vände sig mot mig och flinar när han ser att jag stirrar på hans vältränade mage.

Jag vänder generat bort blicken och återgår istället till att knyta upp mina skor.
Jag hör honom flämta till och kollar genast upp på honom. Han kom säkert åt såret med handduken. Men min blick stannar på honom än en gång.

" Tänker du fortsätta stirra, eller hjälpa mig?"

Jag går mot honom och ställer mig i dörröppningen . Han ger mig en handduk och tar en ny åt sig själv. Nästan allt blod är borta, men såret vill inte sluta blöda. Jag sätter mig på knä och börjar försiktigt tvätta Collins blodiga revben.

Ju mer blod som jag tvättar bort desto mer ärr kommer fram. Nu när jag tänker på det så ser jag ärren som täcker hans överkropp. Vad har hänt med honom?
Collin rycker plötsligt till och jag märker att jag kommit åt såret, men det måste ju också rengöras. Jag gör det igen och han rycker till ingen med en flätning .

" Va inte en sån barnrumpa" säger jag men förstår inte hur ont det värkligen måste göra att få en kniv instucken i sig.

Jag lovar att om jag inte hade varit i sån chock just nu så hade jag spytt för länge sedan. För här sitter jag på Collin Millers badrumsgolv och tvättar ett knivsår som en främling gjort, och nu ligger den främlingen på sjukhuset.

Ja det var iallafall en främling för mig.
Jag sträcker mig mot den stora plåsterliknande saken som ligger på handfatet och klistrar fast den på hans sida.

Med en suck ställer jag mig upp. Klockan är säker 2 och jag är helt slut.
" Stannar du över natten eller?" Frågar han och drar en ny tröja över huvudet. Stanna? Absolut inte, ja ska hem.
Collin går mot mig och höjer ögonbrynen i väntan på ett svar.

" Nepp, kom nu så går vi " beordrade jag och gick mot hallen, men Collin rörde sig inte.
" Jaha, hej då" sa han och log busigt. Vadå hej då?! Han skulle ju skjutsa hem mig. Jag kan ju inte gå genom halva stan mitt i natten på en fredag!

" Ey du skulle ju skjutsa mig " säger jag förvirrat och går mot honom. Han rycker bara på axlarna och går vidare .
" Jag ångrade mig" ropar han och slänger sig i den enorma soffan.
Nu har han nog nått den högsta graden av idioter. Jag ställer mig framför tv och lägger armarna i kors. Jag tänker inte ge mig den här gången!

" Så stannar du eller?" Frågar han och vickar flörtigt med ögonbrynen. Han ställer sig upp och tar bort en hårslinga från mitt ansikte. Det gör mig förvirrad och det ända jag kan tänka är att ja vill stanna här med honom.

.Jag måste värkligen ut här ifrån. Med snabba steg lämnar jag tv rummet och går mot hallen med Collin tätt i hälarna. Jag hinner bara ut genom dörren innan den första vattendroppen träffar min panna.

Collins hand viras runt mig och jag trycks mot honom. Vad håller han på med? Men jag kan inte säga att det är något fel med det, men ändå?

Precis som på film börjar regnet ösa ner över våra huvuden. Hans kollar på mig och ler, men det är inte det vanliga, kaxiga eller luriga leendet. Det här var varmt , mjukt och vänligt.

Hans ögon gnistrade i blå nyans, han blev som en annan människa. Inte den dryga ,playern som alla kände till , utan en snäll kille med den där glimten i ögat.

Jag kände hur mitt hår började bli blötare och klistrades som fast på mina kinder. Jag måste se för jävlig ut. Jag försökte inte dra mig ur hans grepp utan bara stod kvar. Vad skulle jag göra? Knuffa bort honom och säga att det här var fel? Nej, det ville jag inte.

Men vad säger jag?
När ska du inse att du gillar honom?! Skriker en röst i mitt huvud medans en annan stretar emot.

Utan att jag märkt det har jag virat mina armar runt Collins nacke. Vad håller jag på med? Collin hör säkert så här med alla hans tjejer .Hans panna lutade sig mot min. Jag kunde höra hans hjärta slå och känna honom andas.

Det kändes rätt men ändå fel.
" Säg nåt" viskar Collin i mitt öra och kollar ner på mig. Vad skulle jag säga?
" Som vad?"
Hans börjar skratta och kollar åt sidan.
" Och där förstörde du stämningen" skrattar han. Jag drar mig från honom och kan inte hindra ett leende från att leka på mina läppar.

Hans hand vilar fortfarande runt min midja och jag känner hur jag blir varm i hela kroppen.

// ännu ett kapitel 👍
Glöm inte att rösta och kommentera så hörs vi i nästa!😇