I don't do love( pausad)

Kapitel 1

SARA

" nej du vet hur det är. Ingen kille innan jag gått ut " säger jag irriterat till Livia som inte kan sluta tjata .
" men han gillar ju dig!" Skriker hon ut i hela korridoren så alla kollar konstigt på henne. Just nu skulle jag kunna bryta varje ben i hennes kropp. Hon fattar visst inte att jag redan bestämt mig. Ingen kille i gymnasiet. Inte sen vad som hände.Fast hon har ju rätt Collin är ju rätt snygg. Men han är inte min typ.

Jag menar jag dejtar inte killar som inte bryr sig ett piss om vad tjejer tycker.nej inte min typ, och dessutom röker han, jag skulle inte precis hångla med någon som har en äcklig rökandedräkt.
" Sara , kommer du eller?" Frågar Livia . Hon står vid sitt skåp och kollar konstigt på mig.
" Va. Aaa ska bara hämta grejorna ." Säger jag och springer mot mitt skåp. När jag öppnat skåpet fastnar min blick på bilden som jag satt upp depå dörren, och innan jag vet ordet av det ramlar alla grejer ner ur mitt skåp. Och det jävla kemi boken ramlar rakt på min fot. Jag skriker högt och hoppar bort från den stora högen med böcker som har fyllt platsen under mitt skåp. Såklart att det här händer mig. När jag har brottomt och allt.

"Men kom igen!" Skriker jag frustrerat och suckar högt. Människorna som går förbi skrattar och pekar på mig. Men jag kunde inte bry mig mindre.
" Sara Blake. Vad har du gjort?" Jag hör ljudet av hennes klackskor och vet att jag ligger risigt till.
" Hej mrs . Harris . Va nee jag har inte gjort nåt" säger jag och drar nervöst fingrarna genom mitt hår. jag ser hur ilskan stiger i hennes ögon och känner mig i underläge. Fan att allt ska hända mig.
" Vad menar du med att du inte har gjort nåt , dina böcker är ju utspridda i hela korridoren" skriker hon åt mig. Det ser ut som om hon ska explodera i vilken sekund som helst. Det skulle jag gärna vilja se.

" Va .....?!?!" Säger jag och låtsas se förvånad ut när jag kollar runt mig.
" Oj det märkte jag inte" säger jag och ler oskyldigt. Hon ser ännu mer förbannad ut och pekar mot rektorsexpeditionen.
" Okej "säger jag glatt och skuttar iväg, glad över att inte behöva städa upp. Nej vänta lite, jag slutade med mina skutt och stannade tvärt. Jag kommer att komma försent till träningen. Det får inte hända, Livia väntar ju redan på mig. Jag hade redan väska på ryggen . Så kollade jag bakåt, fröken hagga oj jag menar Harris ( inte ) hade fullt upp med att skälla på vaktmästaren , så jag smög iväg till simhallarna.

När jag väl kom in genom dörren möttes jag av en sur Livia. Hon hade redan bytt om och stod där i sin svarta baddräkt.
" Förlåt blev stoppad av Harris när mina böcker föll ut ur skåpet." Säger jag stressat och sliter av kläderna. Först ser hon förvirrad ut men sedan nickar hon förstående och börjar att gå ut till simhallen. Jag drog på mig min baddräkt och satte upp mitt ganska korta, shorviga hår i en hästsvans. Sedan på med badmössan. Vatten flaskan bar jag under armen och sprang ut ur omklädningsrummet . Kom igen Sara var inte sen igen! , säger jag till mig själv . Som tur var hade inte tränaren kommit än och jag ställde mig snabbt bredvid Livia.
Efter fem minuter hör jag en dörr smälldes igen och in kom en förbannad tränare. Han var ovanligt surf idag och gick fram och tillbaka framför oss.

" Se så hoppa ner i vattnet nån gång då!" Skriker han och alla hoppar genast i. Killarna på 6 banor och tjejerna på 2 andra.
Livia knuffade på mig och pekade på nån kille som jag inte sett här förut.
" Vem är det?" Frågar jag och tar på mig simglasögonen. Hon gör en förvånad och lite arg min och sedan suckar hon högljutt.
" Säg inte att du inte vet" viskar hon och kollar försiktigt bort mot honom. Jag suckar och skakar på huvudet.

" Det är den nya killen ding, ding, ringer det nån klocka eller? "Nästan skriker hon ,jag skakar på huvudet. Hur kunde hon veta det? Men det är sant hon vet ju allt.
" Liam Dunbar " viskar hon . Jag vet fortfarande inte, men han var ju rätt snygg. Men inget för mig.Den nya killen kollade på mig och log, jag log tillbaka. James gav mig en mördar blick och simmade sedan iväg. Fan , det där kommer jag få ångra. James var min bästa vän och kom ihåg VAR!! Tills han förstörde våran vänskap genom att berätta att han gillade mig precis efter-.Han blev arg och skitsur när han fick veta att jag inte kände samma sak och han pratade aldrig med mig ingen . Men så fort jag pratar eller ler mot nån annan kille bitchblickar han mig. Vad är det för fel på den killen asså?! Jaja låt inte det förstöra din dag , Sara.

Jag visste att Trent skulle vänta på mig när jag kommer hem. Han kunde äntligen komma . Efter som att han bor i en helt annan stad så är det inte så lätt att komma hit ibland.

Jag stannar på uppfarten till vårat hus och tar ner väskan från sätet bakom mig. När jag satt i nyckeln märker jag att det resan är öppet. Det ska ju bara vara jag hemma hela veckan. Hade jag glömt att låsa?
" Bu!" Skriker Trent och hoppar fram bakom ett hörn. Jag visste ju att han skulle vara här, så varför blev jag rädd?Jag skriker till och slår honom hårt i bröstet.
"Gör inte så!" Säger jag stängt men kramar sedan om honom.
" Aj du slår verkligen hårt" säger han när jag har släppt honom. Han gnider varsamt på stället jag nyss slog honom på. Jag skrattar till och går in till vardagsrummet. Jag suckar lyckligt och slänger upp fötterna på TVbordet .

" hela huset för sig själv en heeeeel vecka" säger jag glatt och slår på TV:n . Trent sätter sig bredvid mig och gör sig bekväm i soffan.
" Inte helt själv" . Säger han och vickar på ögonbrynen. Jag ler men senar avtar det när jag förstått vad han sagt.
" Va?" Säger jag förvånat. Han ler och nickar.
" Jajamän , jag stannar hela veckan. Säger han och ler stort.

// så första kapitlet ute , tror att den här boken kommer bli bättre än den förra( fem små apor) men jag vet ju inte. Jag tog bort den för att den blev för lik 'Jag önskar' .

Hoppas ni gillar den här så ses vi i nästa kapitel😇