I don't do love( pausad)

Kapitel 10

" Ring en ambulans ,någon!"

Blodet rinner ner för den främmande killens tinning, näsa och mun , när han ligger utslagen på golvet. Jag hör något klinga till som mettal av något slag som slår mot golvet. Jag söker med blicken och ser något skimmar till i den medvetslösa killens hand. Den var blodig, säker från hans sår i ansiktet.
Collin faller ner på knä och försöker ruska liv i killen . Men när ingen ser sträcker Collin sig efter kniven och tar upp den, den glider ner i hans ficka .

Killen bara ligger helt stilla med stängda ögon.Collin letar efter killens puls med sina darriga händer, men hittar den inte . Jag stod blixtstilla på min plats längst fram i folkmassan. Alla började dra sig undan , men Collin försökte fortfarande få den främmande killen att vakna.

" Kom igen !" Skriker Collin och skakar honom häftigt. Människor börjar lämna huset , snart är det bara jag , Collin,Cassandra och Liam kvar. Vars var den som ägde stället? Den kan ju inte bara sticka från sitt eget hus.

" Vad fan har hänt här?!" Skriker en gäll röst och jag hatar människan som äger den,Anna. Jag kollar upp mot den jättelika spiraltrappan och ser en kort blondin med en alldeles för desperat kille bredvid sig. Hon ger mig en dömande blick men ser sedan att Cassandra också är här.

Såklart att det var Annas hus. Jag blev inte så förvånad. Det är väl trots allt hon som har alla fester. Jag menar , hon är ju trots allt skolans 'populära'.

" Hjälp honom då!" Ropar Liam som nu sitter bredvid Collin på golvet. Jag sätter mig ner och letar efter killen puls, men jag hittar inte heller någon. Jag ser paniken i Collins ögon. Han kommer bryta ihop när som helst. Ännu en gång tar han tag i killens axlar och ruskar om honom. En tår rinner ner för Collins kind och han biter ihop tänderna hårt. Han drar sin hand genom det rufsiga håret och får panik.

Han andas våldsamt och drar sig från den medvetslösa killen. Jag ställer mig upp och går efter honom in i köket. Överallt ligger det tomma ölburkar så man får se upp med vars man går. Han vänder sig bort från mig och lutar sig mot den vita köksön. Han lägger händerna mot sitt fuktiga ansikte .Jag tror inte att han märkt att jag följt efter honom än.

" Collin" säger jag och han vänder sig snabbt om. Jag går närmare honom.Oron i hans blick får honom att se så oskyldig ut, och jag förstår honom. Tänk om killen aldrig vaknar mer .Jag går mot honom och hinner inte tänka innan han svept sina armar runt mig. Först blir jag spänd och vet inte vad jag ska göra, men sen slappnar jag av och virar mina armar runt Collins midja och han trycker mig närmare honom. Jag lutar mig mot hans bröstkorg och begraver mitt ansikte i hans T-shirt .

Tillslut hör jag hur paniken släpper och han andas lugnare. Han tar ett hårdare grepp om mig när vi båda två hör sirenerna från ambulansen. Jag drar mina händer upp och ner längst hans ryggrad för att lugna honom igen. Just nu vill jag bara stanna tiden och vara i Collins trygga armar. Vad är det jag säger! Jag gör bara det här för att lugna honom. Inget annat!

" Tack" viskar han i mitt öra. Jag hör på hans skakiga röst att han gråtit, men vill säkert inte visa det. Som svar nickar jag mot hans bröst.

Sakta släpper han mig och jag tvingas göra desamma. Jag kollade upp på honom , han försökte att le. Vi gick ut till det stora rummet igen och hann precis dit för att se killen bäras ut på en bår. Runt om sig hade han en stor röd filt.

Cassandra och Liam stod vid trappen och pratade med en av sjuksköterskorna. Dom kollade mot oss diskret och sköterskan märkte inget när vi smög ut genom dörren.

" Sara, kom igen " visk-skriker Collin från sin bil. Skulle jag springa dit? Ja , annars har jag ju ingen skjuts hem igen. Jag skyndar iväg till bilen och sätter mig inframsätet bredvid Collin .

Det brummar högt i mina öron när Collin sladdar runt på vägen
. Jag kan inte hindra ett skratt som bubblar upp från min mun. Allt kändes plötsligt bättre. Världen blev en bättre plats, jo tjena som om det skulle hända. Han stannar bilen vid ett hus.

" Hallå?!" Ropar jag när han öppnar bildörren och går ut. Tänkte han lämna mig här? Oh nej det ska han inte! Jag hoppar ut ur bilen och ser när Collin går mot huset.
" Ey, du!Skulle inte du skjutsa hem mig?" Skriker jag efter honom. Han ger mig en lätt irriterad blick och går mot mig.

Nu när han kom närmare såg jag hålet i Collins tröja. Den var uppriven på ena sidan och ett klet spred sig runt hålet. Jag tog tag i hans tröja och lyfte upp den. Jag blev chockad av vad såg och satte händerna för munnen. Collin tog tag i mina axlar och tryckte mig mot bilen.

" Du förstår att du inte kan säga något till nån?" Säger han försiktigt, jag ser oron i hans blick. Varför fick jag inte det. Det här var ju livsfarligt. Jag känner hur förvirrad jag blir och det ändras till ilska. Jag knuffar undan honom.
" Varför kan jag inte de?" Frågar jag arg och börjar gå mot hans hus. Han springer efter mig och tar min arm. Hans bruna ögon borrar in sig i min, jag tappar bort mig i hans blick.

// sorry för det sena kapitlet, hoppas ni gillade det så hörs vi i nästa😇