I don't do love( pausad)

Kapitel 4

Jag förstår inte varför helgen går så snabbt. Robbin hade kommit över igår , Robbin var min granne och vi var som syskon. Det var tillexempel hans fel att jag har ett stort ärr på min högra stortå. Ja, juste han körde över min tå med sin minitraktor! Som man kunde sitta i och köra. Men han bara skrattade åt mig när jag , en liten 4: åring satt där och störttböla. Det var även hans fel att jag inte äger några klackskor. Jag kan inte äns gå i dom! När vi var små lurade han mig att om man gick i högklackat mer än en meter bröt man benen. Ja , jag vet vad ni tänker: hur kan man vara så jävla osmart och gå på det! Jo det är så här att jag är väldigt lättlurad.

Jag fick gå till skolan idag för min motorcykel vägrade att starta. Nu kommer jag ju att komma försent. Och som topping på glassen så har vi samhällskunskap med ingen annan än Fröken Harris , hon avskyr nog mig lika mycket som jag avskyr samhällskunskap . Fast vi hade ju historia, spela roll.

Det känns konstigt att lämna Trent själv hemma i mitt hus. Han kommer säkert göra något. Mot mig, nu vet jag inte om det var så smart att låta honom stanna hemma själv. Jag skulle ha tagit med honom. Men nu är det försent jag har ju redan kommit halvvägs.
Jag tog upp mobilen från bakfickan och tryckte igång den. 08. 26. Shit hon kommer döda mig!! Jag började öka tempot.
~~~

" Sett fart nu!" Harris hade precis delat in oss i grupper. Som tur var blev jag i cassandras grupp. Anna och Logan var också i våran grupp. Ingen av oss var särskilt smarta så det blev inte mycket gjort. Vi mest satt och skrattade åt Annas dumma kommentarer om hur onödigt historia var för vi levde ju i nuet.

En halvtimme gick ganska snabbt och vi slutade. Alla rusade ut ur klassrummet. Mitt i smeten kunde jag se den nya killen. Liam. Han såg förvirrad ut. Som om han inte visste vars han skulle. Cassandra gav mig en knuff i ryggen och sprang genast fram till honom. Han såg genast gladare ut när han fick hjälp. Jag suckade djupt och följde efter Cassandra.

" Ja , och svenska har vi i det där rummet" säger hon och pekar in i språkkorridoren. Liam nickar och kollar ner på sitt schema igen. Han rynkar pannan och höjer ena ögonbrynet.
" Vad är det!?" Säger han och stirrar på sitt schema. Jag går närmare och ser vad han kollar på. Han kollar förvirrat på mig men jag bara ler.
"Det är din träningstid" säger jag och pekar på lappen. Där det står TT inklämt på varje dag i schemat

" Min vad?" Säger han och kollar upp på mig. Cassandra fnittrar och blinkar överdrivet med ögonen. Men Liam verkar iallafall gilla det , det ser man när han ler.
" Jo du vet vissa av oss tränar ju till exempel dans, som jag" säger Cassandra och pekar på sig själv.
"- och vissa tränar simning, handboll, fotboll, hockey .... Och så vidare" fortsätter jag.
"Det är därför den lektionen finns. För att vi ska kunna träna det vi kom hit för"

Liam nickar och skiner sedan upp i ett leende.
" Det var ju dig jag såg i simhallen. S:et ! Som dom andra killarna kallar dig" jaha då vet man det. Jag trodde att det bara var Trent , Robbin och Livia som sa det. Cassandra däremot hatade det smek namnet , men jag tyckte inte det var så dumt. Juste !!! Hur kan man vara så glömsk!! Jag skulle ju träffa Robbin nu på biblioteket. Fan!

Jag vände mig om och började småspringa mot biblioteket.
" Sara. Vars ska du?" Skrek Cassandra efter mig. Jag vände mig om i farten ( vilket jag inte skulle ha gjort)
" Jag ska till bi-" han jag bara säga innan mitt ansikte slog i marken. Stengolvet var kallt och jag kände hur min kind började tappa känseln.
" Aj" stönade jag och låg kvar på golvet som en idiot. Jag kollade upp från mitt obekväma golv. Folk bara stod och stirrade på mig, som om jag var knäpp . Jag, knäpp! Ne aldrig. Cassandra kom springande mot mig och efter henne kom Liam . Cassandra kollade oroligt på mig och satte sig ner bredvid mig på golvet.

"Herregud Sara , hur gick det?!" Säger Cassandra. Jag sätter mig upp bredvid henne.
" Ne , som pappa säger : det är ju bara huvudet" vi båda började att skratta. Jag satte mig upp mitt i korridoren så att folk gatt gå runt oss om dom skulle förbi.

" Sara Blake!! Nu kommer du hit!" Hör jag en mycket bekant röst skrika. Cassandra kollar skräckslaget bakom mig och ställer sig snabbt upp. Då ställer jag mig också upp och vänder mig om för att se ingen mindre än haggan från helvetet. Toppen, min dag blev just bättre.
" Hej fröken Harris " sa jag med ett fake leende. Hon kollade argt på mig och gick lite närmare.

" Nu följer du med mig" säger hon och vänder på klacken. Jag torkar snabbt bort salivet som från i mitt ansikte när hon pratade. Jag vände mig mot Cassandra och gav henne en- vad,fan hjälp mig då- min. Men hon sket i den totalt och började små fnissa. Irriterat suckade jag och gick surt efter Harris .

"Men kom igen , så farligt var det väll inte" säger jag och riktar mig mot rektorn .
" Inte så farligt? Jag tycker att hon ska ha minst tre veckors kvarsittning" säger Harris övertygande och sträcker på ryggen.
" TRE VECKOR! är du från vettet kvinna" säger jag och kollar chockat på henne . Rektorn ger mig en sträng blick , det ser ut som om han inte vet vem som har rätt.
" Fröken Harris , skulle vi kunna få prata i enrum?" Säger han plötsligt och vänder sig mot mig. Harris gör ett surt läte och lämnar rummet.

" jaha du Sara . Dig har jag sett mycket av sista tiden" jag ler och försöker se så oskyldig ut som jag kan. Vart ville han komma med det här? Kanske ännu längre kvarsittning.
Mitt leende försvann genast när jag tänkte på det. En rysning steg genom min kropp när jag tänkte på den stinkande , kalla, fuktiga, äckliga, mörka källaren i skolan. Det blev inte heller bättre när jag tänkte på vilka som brukade vara där. Dom bitchiga, självupptagna , äckliga tjejerna var iallafall aldrig där. (Tack gode Gud för det). Nejdå, för i lärarnas ögon var det dom som var dom perfekta eleverna.

" Sara?" Jag märker att jag sjunkit in i mina tankar som många gånger innan.
" Ja?!" Säger jag försiktigt .

" du jag vet vad som hänt din pappa och jag är ledsen för det, men det betyder inte att du kan uppföra dig så här" säger rektorn. Okej det var inte vad jag trodde att han skulle säga.
" Vad är det igenteligen jag har gjort för fel" säger jag surt och lägger armarna i kors . Han kollar ut genom fönstret där Harris står och väntar .
" Jag har ingen aning" säger han tillslut och rycker på axlarna.

" Så varför är jag här" säger jag irriterat och suckar djupt. Jag hör att han börja att småskratta och kollar ut genom fönstret igen. Harris står läskigt nära rutan nu. Hon påminner faktiskt om ett troll. Ett elakt troll med glasögon och alldeles för liten kavaj .

Några minuter efter åt satt jag i biblioteket med en sur Robbin .
" Kom igen Robbin, det var ju Harris !" Säger jag frustrerat och lägger mig över bordet. Han kollar inte på mig utan stirrar bara ner i sin biologi bok. Jag krälar närmare honom och slår till hans bok så att den tippar omkull. Han blänger surt på mig och tar upp den från golvet. Ja , jag vet att jag kan vara jobbig ibland, men det får han faktist tåla. Jag menar ,vi har ju känt varandra sen spjälsängen, om han inte ville vara min vän hade han ju lämnat mig för länge sen.

" Snälla Robbin , prata med mig!" Ber jag honom . Han suckar djupt och smäller igen boken.
" Vad vill du? " Säger han surt och lutar sig bakåt i sin stol. Jag ler stort , äntligen lyssnar han på mig!