Oscar's Perspektiv
"Bögjävel, sluta gråta" Sa Oliver med hotande ton på rösten. Jag försökte sluta gråta men tårarna fortsatte rinna.
Precis efter skolan hade Oliver gett sig på mig. Han brottade ner mig och slog mig flera gånger i ansiktet.
Plötsligt klev han av mig och kollade på mig med skuld i blicken. Jag såg förvirrat på Oliver. Han hade aldrig gjort något liknande.
Oliver kom på sig själv med att se på mig och öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen.
Sedan gick han utan ett ord. Han bara vände sig om och gick mot busshållplatsen.
Jag låg kvar på marken med blod forsandes från näsan. Jag kunde inte sluta tänka på vad som nyss hade hänt.
Oliver hade nästan brytt sig om mig. Han hade slutat slå mig och han gick utan att säga något nedlåtande.
Jag reste mig sakta upp och plockade upp min blåa ryggsäck. Flera böcker hade ramlat ut och små röda fläckar från mitt näsblod fanns på ryggsäcken.
Jag la in alla böcker igen och satte på mig ryggsäcken för att börja gå hemåt. Då ploppade Felix upp i mitt huvud igen. Som alltid.
Han hade inte skickat ett brev på tre veckor. Jag började bli orolig, och ensam. Tänk så skojade han bara med mig. Han kanske ville få mig tro att han var en snäll kille, men egentligen skulle han bryta kontakten så fort som möjligt.
Tårarna började bli fler och fler efter varje teori jag gick igenom i mitt huvud.
Felix ville inte ha med mig att göra längre.
-
Ett, två, tre, fyra, fem. Fem röda sträck på min arm. Fem nya sträck på min arm.
Så fort jag kom hem från skolan gick jag in på toan. Jag tog fram mina bästa vänner i de lägena, rakbladen.
Varje gång jag drog den vassa metallbiten över min arm sa jag saker om mig själv.
"Ful, ingen vill ha dig"
"Äcklig, du är en bög"
"Idiot, du är inte som de andra"
"Demon, vem vill ens ha med dig att göra?"
"Jävla fula värdelösa bög"
Jag kastade rakbladet över rummet och lutade huvudet bak mot väggen.
Jag kunde göra världen en tjänst. Att lämna jorden.
Då slapp man mina problem, man slapp mig. Jag slapp lida. Jag kunde vara fri. Men jag skulle inte ha någon Felix.
Jag reste mig sakta upp och låste upp dörren. Jag gick in i mitt rum och tog fram ett papper och en penna.
Jag började skriva ett brev till Felix, ett sista brev. Han skulle få veta alla hemligheter.
