Epilog - Oscar's Brev

284 38 1
                                    

Kära Felix,

jag är så ledsen. Jag måste göra detta. Det är mitt val, jag väljer att avsluta mitt eget liv. För jag orkar inte mer. Ingen här förstår mig, ingen bryr sig om mig, ingen vill ha mig här. Förutom kanske Isabella och mamma då, men ingen annan bryr sig. Du har funnits för mig i svåra stunder. Men när jag behövde dig som mest fanns du inte där. Du försvann ur mitt liv. Mitt liv går hela tiden neråt. Snart är jag i botten och kan inte ta mig upp igen. Jag var i botten en gång förut. Men jag fick hjälp. Jag tog mig upp igen.

Men denna gång kommer inget att hjälpa. Du var den enda som kunde hjälpa mig. Men du är ju inte kvar hos mig längre. För du lämnade mig.

När du läser detta, få inte skuldkänslor. Det är inte ditt fel. Det är mitt fel. Det är jag som gör fel. Hela tiden. Varje dag. Jag litar på dig, så du ska få veta saker ingen annan vet om. Några hemligheter jag har haft i flera år, som jag fortfarande mår dåligt av:

När jag var sex år stal jag en chokladbit från Ica. Nu vågar jag inte köpa choklad på Ica för att det känns som att någon kommer arrestera mig.

En tjej som heter Tova var kär i mig när jag var femton. Jag kunde inte säga att jag kände samma sak och hon blev rätt sårad för det. Och nu går vi i samma klass, så jag påminns nästan varje dag.

När mamma och pappa fick Isabella blev jag arg, för jag trodde att de skulle älska henne mer. Nu får jag skuldkänslor ibland för att jag tyckte illa om min egen syster.

Min mamma och pappa skiljde sig bara någon månad efter att Isabella föddes. Det var mitt fel. Pappa var otrogen mot mamma med någon kvinna som heter Petra. Jag såg dem tillsammans en dag och jag berättade för mamma. Pappa har inte pratat med mig sedan skilsmässan. Alltså inte på sju år.

Jag slog ut en tand på min bästa vän Ogge när jag var fem. Vi bråkade om vem som skulle ha den blåa bollen. Det var i alla fall tur att det var en mjölktand.

När Ogge var sjuk i cancer skolkade jag från skolan för att vara med honom. Jag sa att jag var sjuk även fast jag var frisk. Jag fick i alla fall extra mycket tid med min bästa vän.

Några av mina hemligheter. Det finns en till som ingen vet om.

Att jag älskar dig. Att jag är så sjukt kär i dig. Så himla kär så att det inte är sant. Ingen vet heller om att vi skriver brev till varandra. Om någon skulle få reda på det skulle det vara slut på mig. Men det är snart slut på mig. Det finns inget hopp kvar inom mig. Du gav mig hopp när du fanns där.

Jag är glad att du hittade mitt brev.

Jag är glad att du skrev tillbaka.

Jag är glad att du brydde dig så länge.

Jag är glad att få ha haft den här tiden på jorden.

Om du någon gång träffar min mamma, visa henne detta brev.

Visa henne mina hemligheter, visa alla brev du någonsin fått av mig. Så får hon se allt jag har gått igenom.

Ta inte ditt liv som jag gör, lev vidare för mig.

Glöm aldrig mig. Jag älskar dig.

Från din Oscar.

-

Ett litet meddelande kommer snart, viktigt info står! (;

Brevduvan | FoscarWhere stories live. Discover now