Trasan gled över pölen med utspilld öl som droppade ner från bordet och ner på det schackrutiga golvet, samtidigt som jag försökte att undvika att vätskan rann ner över mannens ben och ner på hans jeans. Snubben var en ovanlig syn i den halvsunkiga baren, han var välvårdad och beställde öl av den finare sorten.
"Sorry killen," flinade han med djupa kråkfötter runt ögonen, "mitt fel."
"Det är lugnt," svarade jag och gav honom ett artigt leende och nickade mot glaset, "vill du ha en ny?"
Han gav mig en kort nick och jag tog några snabba steg bort mot baren för att inte låta trasan droppa över hela golvet, slängde den i handfatet, tvättade händerna och tog fram ett rent glas innan jag gick bort mot tappkranen. Vid första försöket skummade ölen för mycket och jag hällde ut innehållet, andra gången vinklade jag glaset lite mer och det gick bättre men det var fortfarande för mycket skum så jag tog fram ett nytt. Fan jag skulle få avdrag på lönen för slöseriet.
Plötsligt känner jag en närvaro bakom mig, en bred bröstkorg som trycktes mot min rygg och Michels händer letade upp mina, glaset vinklades lite mer och han guidade min andra hand långsammare uppe på kranen och tillsammans fylldes glaset perfekt.
"Tack," mumlade jag och svalde hårt. Att vara så här nära någon annan, en man, kändes ovanligt intimt och på gränsen till obehagligt. Jag kände tydligt hans muskler innanför skjortan, de mycket bredare och ganska valkiga händerna fick mina att försvinna bakom dem. Jag skakade bort känslan och försökte påminna mig om att han bara ville visa mig en bättre teknik och fattade inte varför fantasin skenade iväg.
Bryce tog det fyllda glaset och gick bort mot den nya mannen vid bordet. Han stod där och snackade med honom en stund och undertiden passade jag på att ta hand om röran bakom baren. Jag såg hur nykomlingen sneglade bort mot mig ett par gånger och jag fick en olustig känsla inombords, blickarna han gav mig var inget jag var van vid. Inte från män, kanske från några av tjejerna på skolan, men absolut inte från fyrtioåriga män. Va fan, är det med mig idag?
Jag tog med mig disken in i köket och när jag var tillbaka ute vid baren möttes jag av Michels bistra uppsyn, "försök igen," sa han och hintade mot tappkranarna med ena axeln där han stod med armarna i kors.
Jag slickade mig om läpparna, lite nervöst, innan jag tog med mig ett av glasen jag haft med mig ut och ställde mig framför kranen med den billigaste ölen. Jag försökte komma ihåg hur Bryce hade rört sig, men insåg snabbt att jag hade haft mer fokus på hans biceps som nuddat min överarm än vinkeln på glaset. Jag tog ett djupt andetag och gjorde ett första försök. Den gyllene vätskan började fylla glaset och jag tippade det lite mer tills skummet prydde två centimeter av toppen. Nöjd med mig själv ställde jag ner glaset på disken och vände mig mot min domare.
Han nickade lite, men ansiktsuttrycket var oförändrat, "en gång till."
Jag gjorde mitt bästa för att inte himla med ögonen och istället gjorde jag som han sa. Den här gången var jag inte lika osäker och det gick lika bra som gången innan. Jag skulle just ställa ner glaset när Bryce kommer upp bakom mig igen. Väldigt nära. Hans läppar närmar sig mitt öra och de är så nära att jag kan känna hans andedräkt mot min hud. En hand lägger sig tungt på min axel.
Good boy," mumlar han med låg röst innan han tar glasen och går bort mot stammisarna bord.
Good boy. Jag stod som fastfrusen i golvet. Känslan som spred sig i min kropp fick mig genast att vilja ta fram skämskudden och dö på stället. Vad i helvete höll jag på med? Jag slet med mig den skitiga trasan från vasken och skyndade mig bort från det stimmiga rummet och in i köket. Jag drog händerna genom håret och stönade högt. Jag var inte attraherad av äldre män! Inte av män över huvud taget, men framförallt inte av min chef! Jag hade haft flera flickvänner, tjejer med svartfärgat hår, som oftast hade dödslängtan och en förkärlek för My Chemical Romance. Den totala motsatsen till Bryce Michels.
Med en suck samlade jag mig och gick in i förrådet och slängde av mig förklädet och tog min jacka, mina fötter gick snabbt bort mot Bryce som fortfarande stod ute på golvet och snackade med en av gamlingarna.
"Jag behöver dra," mumlade jag och kastade en frågande blick på Michels. Allt jag fick till svar var en kort nick, inga frågor, inga förmaningar. Bara en nick.
Lättat skyndade jag mig ut ur puben och började gå längs de mörka trottoarerna. Den friska luften hjälpte och tankarna i skallen började lugna sig. Tillräckligt för att jag skulle märka att någon lämnat puben strax efter mig och att mannens steg förföljde mig.
YOU ARE READING
En andra chans
WerewolfVad händer när allt i livet känns skit och någon dyker upp som en ljusglimt i mörkret? Vad händer när ovana känslor börjar dyka upp och försvårar allt, framförallt när den ljusglimten råkar vara jämnårig med ens morsa och döljer mörka hemligheter? ...