Min syster Leigh-Anne

Kapitel 24

******Lukes P.O.V******
"Snälla!! Kan hon inte vara ledig en vecka?!" Frågade jag oroligt.
"Hon har redan varit ledig, hon har missat ganska mycket" svarade Robert.
"Snälla!" Tiggde jag.
"Har du pratat med hennes föräldrar?" Frågade Robert.
"Ja, du kan ringa upp dom om du vill!" Svarade jag.
Robert plockade upp telefonen. Han kollade efter numret i en pärm. När han hittat numret han sökte knappade han in det på telefonen. När det gått några signaler började han att prata.

******Telfonsamtalet******
-ja, hej! Det är Robert rektor på Emelies skola. Jag sitter här och pratar med Luke som undrar om Emelie kan få ledigt. Har Luke pratat med er om detta?

*han var tyst och lyssnade vad det var personen i andra luren sa*

-ok.... ok.... ok... javisst.... ja.... precis....ja... Jag sa det och det är liksom de sista veckorna innan betygen ska sättas så man vill ju inte att någon ska halka efter. Ja..precis ... ja... ja..ok...javisst. Men då säger vi så då.

*tyst en stund igen och lyssnade*

-Men det är nog faktist bäst såhär. Ja, tyvärr blir det så då. Men tack så mycket. Hejdå!

******Telefonsamtalet slut******
jag kollade på Robert och hoppades att allting gått bra.
"Jag har pratat med Emelies föräldrar och betygen ska ju sättas och jag vill inte att Emelie ska halka efter så tyvärr får hon inte ledigt" Roberts mörka röst sjönk långsamt in i mig.
"Nej!!! Jag har ju redan bokat allting, hur ska Emelie förbereda sig för allting nu?" Sa jag högt.
"Vad har du bokat?" Frågade Robert.
"En resa, hotel och en massa saker" sa jag och reste mig långsamt upp från stolen.
"Tack ändå" sa jag och skulle precis stänga dörren när Robert började att prata.
"Jag kan tänka lite på det så ringer jag dig sen, kan jag få ditt nummer?"
"Javisst det är klart" sa jag och skrev ner mitt nummer på ett papper.
"Jag hör av mig" sa rektorn sen gick jag.
När jag kom ut satte jag på mig ett par solglasögon och min luva på min munktröja. Någon minut efter att jag gjort det ville jag bara tacka mig själv för att jag gjorde det. Jag gick nämligen förbi Emelie som stod bredvid Melinda bland skåpen.
"Det kommer att ordna sig" hörde jag Melinda säga.
"Jag hoppas verkligen det" svarade Emelie.
Jag kände mig lite orolig när jag hörde Emelie säga så. Hon lät ledsen på något sätt.
vid alla skåpen fanns det en vatten maskin som man kunde hämta ett glasvatten från. Jag kände mig törstig när jag såg vattnet så jag tog ett glas. När jag vände mig lite väl hastigt om så krockade jag med Emilia. Mina solglasögon höll nästan på att ramla av så jag tryckte på dom, samtidigt som jag satte vattnet i halsen. "förlåt" sa jag snabbt. "Det gör inget" sa Emelie och studerade mig lite. jag hostade lite men det gick snabbt över och jag drack upp mitt kalla vatten. "Jag har aldrig sett dig här förut" sa Emelie och fortsatte att kolla på mig. "Nej, jag är ganska ny här. Jag vet att vi snart slutar skolan men liksom ja, jag trivdes inte så bra på min föra skola" sa jag.
"Jaha, vad heter du?" Frågade hon.
"Jag jag jag, heter.... Filip?!" Svarade jag.
"Trevligt att träffas Filip hoppas att vi ses imorgon" sa Emelie.
"Ja hej då Eme.... Vi ses imorgon" sa jag.
Melinda ville dö av skratt det såg man på henne. Hon visste ju att det var jag. Alla visste förutom Emelie detta skulle ju bli hennes överraskning. Vad har jag gett mig in på? Jag måste ju gå till skolan imorgon!!! Oh nej!

******Emelies P.O.V******
Det var något som jag kände igen med Filip men jag vet inte vad det var...

----------------------------------------------
Ett till kapitel! Boken kanske bara får några kapitel till sen är den slut men rösta och kommentera gärna! Tack till alla som läser! Jag ska försöka att uppdatera så fort som möjligt! /sheila❤️