Min syster Leigh-Anne

Kapitel 18

******Perries P.O.V******
Jag var vid barnhemmet med Jade och Jesy. Monica kopierade ut papperna med information om Leighs syster.
"Så nu ska vi se!" Skrattade Monica.
Jag kände att något inte var bra.
"Vem är hennes syster?" Frågade Jesy.
"Det... KOMMER NI ALDRIG ATT FÅ VETA!" Skrek Monica åt oss.
"Iväg med er! Era nyfikna små råttor!" Skrek Monica.
Hon stängde dörren till rummet. Sedan hörde jag ett litet klick. Hon hade låst dörren!

Beep! Beep! Beep! Beep!

Jag vaknade snabbt och stängde av mitt alarm. Jag svettades och jag kände mig rädd. Efter att det hade gått några minuter hade jag börjat att lugna ner mig. Det hade bara vart en mardröm! Vilken tur. Klockan var 06:00 och jag orkade verkligen inte gå upp. Men jag ville inte heller fortsätta att sova för då kanske jag drömde en till mardröm. Jag tände min nattbordslampa och satte mig upp i sängen. Det var helt tyst. Jag hade två timmar på mig att fixa mig innan vi skulle åka till barnhemmet. Eftersom jag drömde en mardröm kändes det lite läskigt att åka dit. Men vad gör man inte för sin kompis? Jag gick fram till min garderob och kollade på vad jag skulle ha på mig. Jag tog fram ett par högmidjade ljusa jeans och en ljusblå magtröja med små mönster på. Jag gick till mitt sminkbord och började sminka mig. Idag blev det foundation, concealer, puder, ögonskugga, mascara och ett lila läppstift. Jag satte upp håret i en hög hästsvans sedan gick jag mot köket. Jag gjorde i ordning lite kaffe och sedan tog jag en macka.

***
Jag gick ut ur huset och hoppade in i limousinen. Tjejerna satt redan där.
"Är ni redo?" Frågade Jade.
"Jag är redo är du?" Frågade Jesy mig.
"Sådär, jag drömde en mardröm om att Monica stängde in oss i ett rum och vi fick aldrig veta vem Leighs syster var" svarade jag.
"Oj! Men jag tror att detta kommer att gå bra!" Sa Jade.
"Tack" svarade jag.
Idag var det soligare ute. Vi bad chauffören sätta på lite musik så vi satt i bilen och sjöng det högsta vi kunde. När vi hade kört en stund svängde vi av så vi kom fram till barnhemmet.
Londons barnhem.
Så stod det på en skylt vid huset. Vi klev ur bilen och gick in. Det var en dam som höll på att städa och på hennes namnskylt stod det Eva.
"Ursäkta, vet du om Monica är här?" Frågade jag.
"Hej! Ja, hon sitter vid sitt kontor det är bara att gå dit" sa Eva.
"Tack så mycket!" Svarade jag.
Vi gick genom en hall som var målad med olika serie figurer. När vi kom fram till en vit dörr där det stod Monica på stannade vi och knackade på dörren.
"Kom in!" Sa Monica.
Vi gick in och hälsade på henne.
"Jag har kopierat ut lite papper med information om Leigh - Annes syster och det är bara att söka upp henne" sa Monica.
"Tack!" Svarade Jesy.
Vi tre läste snabbt igenom pappret och där, där stod det nämligen Emelie Larsson.

******Emelies P.O.V******

Jag kunde fortfarande inte fatta att hela min familj var familjen Pinnock. Det kändes coolt på något sätt. Jag googlade upp Leigh - Annes nummer för att be tjejerna om förlåtelse och för att prata lite med min nya syster. Jag fick upp ett nummer och knappade snabbt in det i min mobil. Det ringde och ringde.

******Leigh - Annes P.O.V******

Jag satt och gjorde min frukost eftersom jag skulle till studion klockan 10:00 Min mobil började plötsligt att ringa. Jag kollade för att se vem det var. Det stod bara ett nummer men jag kände inte igen numret. Jag tänkte svara men då slog det mig att det kunde vara ett fan som ringde mig. Jag bestämde mig för att inte svara. Det kunde vara ett fan som kunde skrika mina öron av mig och det ville jag inte riskera.

-----------------------------------------------------------------

Alltså jag har inte uppdaterat på aslänge! Förlåt för att jag inte gjort det! Jag kan inte skriva genom mobilen för då loggar den bara ut ur själva Wattpad appen. Jag kan skriva genom datorn men våran internet e adlig men nu skriver jag genom mammas mobil i mitt konto! Haha / kramar Sheila