Amalia

Del 1 ~En liten del av sanningen~

Jag heter Amalia och ska fylla 16 år i morgon. Det ska bli jätte kul jag och Smilla ska gå utanför porten till havet. Vi ska sitta där och se solen gå ner medan hon berättar vad som verkligen hände när jag va liten och vilka mina föräldrar är eller var. Jag vet ju inte. Men nu måste jag sova annars blir Smilla arg. Godnatt.❤️

"Vakna! Det är dags, vi måste gå." Säger Smilla. Jag sätter mig upp ur sängen och tar snabbt på mig mina kläder. Det är fortfarande mörkt ute. Vi skyndar oss förbi alla vakter så att dem inte ska se oss. När vi kommit fram till porten står det en vakt och halvt sover så vi går förbi utan att han märker nånting. Vi börjar gå i riktning mot havet. Efter en stund ser jag den blå vatten ytan och nästan hoppar den sista biten för att jag är så glad. Vi sätter oss på en bit av ett berg som sticker ut precis ovanför vattenytan så att man kan doppa fötterna. Jag tar av mig mina skor och stoppar ner fötterna i vattnet. Smilla sätter sig bredvid mig och börjar berätta om vad som hände.

"Det var en regnig sommar natt du var ungefär 18 månader då. En gammal gumma kom hem till dig och bad om att få stanna där över natten. Dina föräldrar ryckte synd om henne så hon fick sova i gäst rummet. Den gamla gumman verkade jätte snäll och helt i farlig. Men under natten smög hon in i ditt rum och tog dig.

Dina föräldrar letade överallt efter dig. Dem va nära på att få tag på henne men Gumman gömde dig i en stor korg i en av buskarna vid skogen. Då kunde hon röra sig snabbare och försvann. dem hittade henne aldrig. Men du var fortfarande försvunnen.
Samma dag var jag ute i skogen och letade bär och svamp, jag såg den stora korgen med dig i och tog med dig hem. Jag visste inte vems du var men nästa dag var det det ända folk pratade om att du hade försvunnit. Så jag gick hem igen och tog med dig till dina föräldrar. Dem blev jätteglada men dom var rädda att gumman skulle komma tillbaka att jag fick ta hand om dig tills du fyllt 16 år."
"Så vilka är mina föräldrar?"
"De är..." En pil kommer flygande genom luften och träffar Smilla i ryggen. "Neeeeej!!" Skriker jag. "Llyssna noga på mig nu!" "Dina föräldrar är kungen och drottningen." Smilla hostar och sluter ögonen det rinner blod från munnen."Nej lämna mig inte nu!" "Vackna snälla snälla vackna!" Snyftar jag. En vakt kommer springande mot mig. Jag vill inte lämna Smilla men jag måste. "Jag älskar dig." viskar jag i hennes öra och springer allt vad jag har mot skogen. Vakten springer efter mig men jag är för snabb. Jag klättrar snabbt upp i ett träd och vakten springer förbi. Jag sitter där i flera timmar och gråter ända tills jag somnar av utmattning.