Ni får aldrig lämna mig-tfc

Kapitel 4

Alices perspektiv♡

Jag satt hemma i min säng efter min första dag i skolan.
Den hade varit bra.
Jag hade börjat lära känna fyra underbara killar.
Felix hade jag ju fått bäst kontakt med,än iallafall,eftersom vi umgåtts hela dagen.
För att vi gick i samma klass var nog också en anledning.
Men jag ville lära känna de andra killarna mer.
Med "de andra killarna",menar jag Omar,Oscar och Ogge.
De alla verkade vara snälla och roliga.
Att de såg bra var bara ett plus.

Jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till Miranda.

Alice:Hej babe,hur är det med dig??
Jag saknar dig redan!!😢😘

Miranda:Hej Alice!! I'm ok.Durå?
Jag saknar dig jättemycket också!!!!
Du vill inte veta hur tråkig skolan är utan dig! Men hur är det på din nya skola??? JAG VILL VETA ALLT!
Puzzzz😘💗

Alice:Det är bra med mig tack,förutom att jag saknar dig som tusan men det vet du ju redan.
Skolan är SKITSTOR så jag kommer typ aldrig kunna hitta där själv men som tur fick jag hjälp att hitta av en schysst kille!😙😏💖

Miranda:VA?? VEM??? E HAN SNYGG??TELL ME BABE😱😱

Alice:Han heter Felix å JA han ser rätt bra ut.😆💗

Miranda:Omg Alice!!
Haffa honom!😏❤️

Alice:Hahahahaha näää,jag vill vänta lite och lära känna honom bättre.
Han kanske inte ens gillar mig?!😂💜

Miranda:SERIÖST ALICE?! VEM GILLAR INTE DIG!!??💕

Alice:Haha vem vet,han kanske hatar mig....men då borde han väl inte varit med mig hela dagen?!😄😘

Miranda:Nä precis!!! Han gillar dig Alice😏❤️

Alice:Haha sluta. Jag måste sova nu men vi hörs,love u😘😘😘

Miranda:Okej,jag måste nog också gå å lägga mig! Love u tooooo💜💜💜

När jag läst det sista sms:et från Miranda gjorde jag mig i ordning för att krypa till kojs.
Jag sa godnatt till pappa som satt i vardagsrummet och tittade på någon dokumentär på tv:n.
Tyst trippade jag in till mitt rum för att ställa väckarklockan.
När jag gjort det kröp jag ner i sängen och började drömma mig iväg.

Felix's perspektiv♡

"FEEEEEEELIX!!"
Jag satte mig upp i sängen med ett ryck.
"JAAA??",skrek jag sömnigt tillbaks.
Jag hörde hur någon gick upp för trappan.
"Nu åker jag till jobbet",sa mamma och stack in huvudet i mitt rum.
"Okej,men du hade inte behövt skrika på mig",svarade jag lite irriterat tillbaks.
Hon suckade.
"Om jag inte gjort det så skulle du kommit försent till skolan och snart kommer jag bli försenad till jobbet så du får ta och kliva upp nu!"
"Jaja",suckade jag innan jag motvilligt klev upp ur sängen.
"Bra,hejdå gubben!",sa mamma och skickade iväg en slängkyss mot mig innan hon trippade ner för trappen.
"Hejdå",mumlade jag tyst för mig själv när jag hörde ytterdörren stängas.
Jag drog åt mig en svart,enkel t-shirt som låg slängd på golvet.
Jag trädde den över huvudet för att sedan öppna min oerhört röriga garderob för att leta efter ett par rena jeans.
När jag hittat ett par,drog jag på mig dem och tittade på mig själv i min stora helfigurs spegel.
Mitt hår var ganska rusigt så jag satte på mig den första bästa kepsen som jag kunde hitta.
Det blev en svart med ett vitt märke.
Det fick duga.
Jag gick ut ur mitt rum,ner för trappen,in köket och öppnade kylskåpet.
Jag såg ett paket mjölk som jag plockade ur.
Mjölken hällde jag i en skål och tillsatte med lite flingor.
Medan jag åt min frukost,tittade jag igenom instagram och twitter.
Sen ställde jag in skålen och skeden ,som jag ätit med, i diskmaskinen.
Jag svepte en snabb blick på klockan.
Den var kvart i åtta.
Min buss skulle gå om tre minuter!
Jag rusade in i badrummet där jag slarvigt borstade mina tänder.
När det var klart sprang jag ut i hallen där jag snabbt drog på mig mina skor och min jacka.
Jag öppnade ytterdörren och klev ut.
Stressat låste jag dörren och när dörren var låst sprang jag det fortaste jag kunde till busshållplatsen.
Som tur var så låg inte min hållplats så långt ifrån mitt hus så jag hann fram i tid.
Eller ja,bussen kom ju precis efter jag kommit fram så det var på håret.
Men jag hann!