Ni får aldrig lämna mig-tfc

Kapitel 31

Alices perspektiv♡

Jag vaknade upp i ett rum.
I ett bekant rum.
Efter en stunds betänksamhet förstod jag att jag befann mig hos Felix.
Men ens ploppade alla händelser från igår,upp i min nyvakna hjärna.
Det var nästan så att jag trodde att det som hänt igår kväll,var en dröm.
Men den hårt bultande huvudverken avslöjade att det faktist hade hänt.

Jag ställde mig upp på stela ben för att vandra ut och leta efter Felix.
Med lätta steg trippade jag ut ur hans rum och ner för den breda trappen.
En stark doft av pannkakor fyllde mina näsborrar när jag nått slutet av trappen.
Kvickt gick jag bort mot köket där jag såg Felix stå framför spisen och steka pannkakor.
"Godmorgon älskling!",sa Felix glatt när han såg mig stå i dörröppningen.
"Godmorgon",svarade jag och gäspade stort.
"Jag lät dig sova medan jag skulle göra i ordning frukost. Jag tänkte att du kanske skulle behöva det",sa han med ett leende och gick fram till mig.
Ömt placerade han sina händer på mina höfter,vilket relaterade att ett stort leende bredde ut sig över mina läppar.
"Så bussigt av dig",flinade jag.
Han log sådär gulligt så att det kändes som om mina ben skulle vika sig under mig,samtidigt som han nickade.
Försiktigt lutade han sig panna mot min.
Båda log stort.
Felix lyfte sin ena hand för att smeka min kind.
Jag log,om möjligt,ännu större och kände hur jag började rodna en aning.
Våra näsor närmade sig varandra och krockade strax därefter,ihop lite lätt.
Med blicken djupt fäst i Felix's,raderade jag det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar.
Varsamt masserade jag hans läppar samtidigt som jag virade armarna runt hans hals.
Felix förflyttade sina händer från mina höfter upp till min midja.
Jag log brett i kyssen innan jag plötsligt släppte den och tog ett kliv tillbaka från honom.

"Du Felix,jag tror att den där pannkakan har blivit bränd!",skrattade jag fram och pekade mot spisen.
Felix vände sig snabbt om.
"Oh shiiit!"
Jag skrattade åt honom medan han sprang bort mot spisen.
"Aja,det var ju bara en. Jag har faktist några som blev bra!",sa Felix medan han skrapade ur den brända pannkakan ur stekpanna för att låta den falla ner i sopkorgen.
"Sure..",sa jag sarkastiskt.
"Men det är faktist sant!"
Han ställde undan stekpannan och satte händerna i sidorna.
"Jag har bevis!",la han till och plockade upp ett fat med ljusa,brun-spräckliga pannkakor som stod en bit bort på köksbänken.
"Okej okej,jag ser! De är jättefina. Så gulligt av dig att göra frukost åt oss",sa jag och log smått.
"Åt oss? Vem har sagt att du ska få?",flinade Felix och drog fatet med pannkakor tätt intill sig.
"Men Feliiiiix!",stönade jag.
Han skrattade lite smått åt min desperata falsett och skakade busigt på huvudet.
"Det kostar en puss",flinade han.
Jag suckade ljudligt korsade armarna över bröstet.
"Okej då!"
Jag trippade bort till han och gav honom en snabbt puss över hans mjuka läppar.
"Nöjd nu?",frågade jag och han nickade med ett leende.
"Men du förresten,skulle jag kunna få en huvudvärkstablett?",undrade jag snällt.
"Absolut",svarade Felix plockade fram ett paket med alvedon ur ett av köksskåpen.
"Tack Felix. Du är verkligen världens bästa pojkvän",log jag kramade om honom.

Några timmar senare låg jag hemma i soffan och tittade på film.
Vädret var inte det bästa och jag kände mig väldigt trött och seg.
Så vad passade inte bättre än att gosa ner sig i soffan och titta på film?
Ännu mysigare hade det varit om Felix varit här.
Men vi kunde ju inte umgås med varandra varenda sekund.
En trött suck for ur mig och jag rättade till den svarta filten som låg täckt över mig.
På tv:n visades en utav mina absolut favorit filmer,som jag aldrig tröttnade att titta på.
Den var verkligen så himla bra!