Ni får aldrig lämna mig-tfc

Kapitel 8

Alices perspektiv ♡

Felix,Oscar och Omar kom inte tillbaka till skolan den dagen.
Men Felix skrev ett sms till Ogge att vi skulle ses hos Oscar när vi slutat.
Jag var orolig.
Jag hade ju ingen aning om vad de hade gjort eller vad som hänt.
Det var väldigt jobbigt att gå på de sista lektionerna som var kvar.
Jobbigt var det utan Felix.
Jag hade ju inte lärt känna så många klassen än.
Ogge,Oscar och Omar kände jag ju,men Ogge och Oscar gick ju i tvåan (på gymnasiet) och Omar i min parallell klass så jag var aningen ensam.
De sista minuterna av skoldagen satt jag och trummade nervöst med fingrarna på min bänk och bara väntade tills vi fick sluta.
När klockan äntligen slog halv fyra,så skyndade jag mig bort till mitt skåp för att lämna och hämta lite saker.
Sen rusade jag iväg bort mot Ogges skåp.
Han stod redo för att gå när jag kom fram till honom så vi började helt enkelt traska iväg mot Oscars hus.
Vi gick i ungefär en kvart,innan vi stannade framför ett sött,rött litet radhus med ett vitt staket runt.
Ogge förklarade att vi var framme och öppnade grinden.
"De har hundar,så det är därför det har staket runt huset",sa Ogge medan vi gick upp för grusgången.
Jag nickade som svar och tittade runt in den lilla trädgården.
Trädgården såg ut att vara enkelt skött,men ändå väldigt mysig.
Vi gick upp för trappan,som ledde upp till dörren.
Ogge knackade på och direkt kunde jag höra hur hundar skällde där inne.
Jag kunde även höra hur Oscar sa åt de att vara tysta innan han öppnade dörren och log.
"Välkomna!",sa han och visade med armen att vi kunde gå in.
Jag blev snabbt attackerad av både stora och små hundar.
"Du är väl inte allergisk mot hundar hoppas jag?",sa Oscar och kliade sig i sitt fluffiga hår.
"Nej det är jag inte",log jag samtidigt som jag försökte klappa så många hundar som möjligt då alla var väldigt keliga och ville få uppmärksamhet.
Men det var inte det lättaste.
"Du får säga till om de är för jobbiga",sa Oscar där han stod och synade mig bland hundarna.
"Nejdå,de är bara söta!",svarade jag men reste mig upp för att hänga av mig min jeansjacka och dra av mig mina skor.
"Felix och Omar sitter i soffan.
Och Ogge är väl också där nu!",sa Oscar som snällt stått och väntat på mig.
"Okej",svarade jag enkelt och log mot honom.
Han visade mig in till vardagsrummet,där det mycket riktigt satt tre killar i soffan och höll på med sina mobiler samtidigt som de halvt tittade på tv.
De verkade vara precis som vanligt,även fast att de hade haft något lurt på gång under dagen.
Eller var det inte så allvarligt som jag trodde?
Alla såg ut att vara helskinnade iallafall,vilket kändes skönt i mitt oroliga lilla hjärta.
"Ni kan väl vara lite artiga och säga hej iallafall!",sa Oscar och väckte de ur deras mobiler.
Alla tre tittade upp.
Oscar stängde av tv:n.
"Hej!",flög det ur Omars mun.
Jag rättade till tröjan som jag bar och svarade med ett "hej hej" tillbaka.
Jag kände mig lite illa till mods.
De alla verkade vara precis som vanligt,även fast att det uppenbarligen hänt något.
Jag ville så gärna veta men Ogge hade inte berättat någonting för mig om vad de hade gjort.
Litade de inte på mig?
Jag kände mig besviken.
Nervöst pillade jag med tröjärmen och tittade ledsamt ner i de ljusa trägolvet.
Jag hörde hur någon reste sig ur soffan och gick fram till mig.
Två fingrar lyfte upp mitt huvud så att min blick fastnade i ögonen på personen som gått fram till mig.
Det var Felix grönblå ögon som jag försvann in i.
De var så fina.
De nästan tindrade på något sätt.
Han kupade sina händer runt mitt ansikte och tittade allvarligt på mig.
"Hey gumman, hur är det?"
Han använde en snäll och mjuk ton när talade till mig.
Jag kände mig nästan gråtfärdig av hans lena röst som fyllde mina öron.
Sakta skakade jag på huvudet.
"Jag vet inte",svarade jag tyst, tveksamt och uppgivet.
Nästan så tyst att det lät som en viskning.
Jag suckade.
"Jag är orolig för vad ni håller på med och rädd för att ni inte litar på mig",pep jag tyst men ärligt.
Felix suckade och skakade på huvudet.
Han drog in mig i hans mysiga famn och höll mig tätt intill sig.
Jag virade armarna kring hans midja lutade huvudet mot hans bröstkorg.
"Vi litar på dig,jag lovar!
Men vi kan inte berätta för dig än."
Han vilade hakan på mitt huvud och rörde oss från sida till sida.
"Okej,men jag blir ju bara så himla orolig!",viskade jag mot hans bröst.
Jag drog in hans doft och njöt av att få vara i hans famn.
Felix tyckte jag om väldigt mycket.
Men jag vet inte riktigt hur mycket.
För jag var inte säker på om jag gillade honom som mer än en vän.
Men antagligen gjorde jag det eftersom jag alltid ville vara i hans närhet.
Jag ville alltid titta in i hans underbara ögon.
Jag ville alltid krama om honom.
Jag ville alltid känna i hans mjuka hår.
Jag ville alltid höra hans skratt.
Och jag ville alltid få känna pirret i magen som ofta kröp fram när han log.
"Oro dig inte. Vi klarar oss och vi kommer berätta för dig när vi bara får rätta tillfället",viskade Felix och pussade mig fjäderlätt på huvudet.
"Okej".
Jag log av att få ha en sån fin kille som Felix som vän.
Han var underbar.
Sakta släppte Felix mig och log varmt.
Jag blev lite besviken då jag hade kunnat stått i hans famn i hundra år utan att tröttna.
Men jag blev snabbt fylld av lycka och fjärilar i magen när han log mot mig.
"Vi tänkte att vi kunde hitta på något kul för att lära känna varandra lite bättre",sa Omar som satt i soffan mittemellan Oscar och Ogge.
Jag log brett.
"Absolut",sa jag samtidigt som jag kröp ner i soffan bredvid Oscar.
Felix kom strax efter och klämde sig ner bredvid mig.
Han drog fingrarna igenom mitt hår så jag ryste av välbehag.
"Men vad ska vi hitta på då?",frågade Ogge och satte sig till rätta i soffan.
Vi funderade en stund men ingen kom på något särskilt bra,så det slutade med att vi satte på en film.
Oscar hämtade glass ur frysen som vi sedan mumsade i oss under filmens gång.
Det var en komedi som var ganska så rolig faktist.
Jag skrattade vid några tillfällen som var väldigt roliga. (no shit att man skrattar när något är väldigt roligt Elin...xD)
Felix hade virat sina armar runt min midja,vilket fick fjärilarna där inne att bli galna.
Han drog mig tätt intill sig så att jag nästan låg på honom med huvudet vilandes på hans mage.
Varsamt började han stryka mig över håret och jag kände hur jag började bli lite trött.
Jag gäspade stort och kände mig nästan som en liten kattunge där jag låg i hans famn och gäspade.
Försiktigt vred jag på mig så att jag låg lite mer bekvämt.
Ännu en gäspning for ur mig och Felix tittade ner på mig med ett leende.
Herregud,jag seriöst smälter av hans leende!!
"Sov du",viskade han tyst så att killarna inte skulle höra.
Jag log men föll strax där efter,lyckligt ner i sömn.