Ni får aldrig lämna mig-tfc

Kapitel 1

Alices perspektiv

"Ni får hade så bra i Stockholm då",sa
mamma och log lite försiktigt.
"Mm",mumlade jag lite bittert till svar innan jag lindade armarna runt mammas midja.
Jag var både glad och ledsen över att mamma och pappa skulle skiljas.
Glad var jag för att jag skulle slippa höra på deras ständiga bråk om kvällarna.
Ledsen var jag för att jag inte skulle ha mamma och pappa hos mig samtidigt.
Jag ville ha det som det var förut,som när vi var en familj.
"Lova mig att det är okej att jag bor hos pappa",viskade jag i mammas öra.
"Jag lovar,vi kommer ju ses när du hälsar på här".
"Men jag kommer sakna dig",lade mamma till och släppte kramen.
"Jag kommer sakna dig också",sa jag och kände hur jag blev lite gråtfärdig.
"Ta hand om dig nu,älskling"
Jag nickade som svar för att sedan vända mig om och hoppa in i framsätet på den stora flyttlastbilen som pappa hyrt.
Jag satte på mig säkerhetsbältet och väntade på att pappa skulle lasta in det sista vi skulle ha med oss.
Innan vi skulle köra iväg mot Stockholm,så skulle vi åka förbi min bästa vän Miranda för att säga hejdå.
Miranda och jag har varit bästa vänner så länge jag kan minnas.
Jag har nog aldrig haft någon annan vän än henne.
Vi var som gjorda för att vara bästisar.
"Sådär då!",sa pappa när han hoppade in i förarsätet.
"Skulle jag köra förbi Miranda en snabbis först?",frågade pappa glatt.
"Ja,jag ska säga hejdå",svarade jag dystert.
"Okej,då gör vi så"sa pappa och tittade på mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
Pappa startade motorn och så körde vi mot Mirandas hus.
Jag blickade ut genom fönstret och såg alla hus som jag varit omringad av ända sen jag var liten.
Alla dessa hus som jag har gått förbi påväg till skolan,eller påväg hem till Miranda.
Jag såg skolan svischa förbi mitt fönster och vi svängde in på gatan där Miranda bor.
Vi åkte tills vi kom fram till det gula huset,med två stora äppelträd på vardera sida om sig.
Det vill säga huset där Miranda bor.
Hon satt redan på deras stentrappa och väntade.
En röd och vit randig t-shirt och ett par ljusblåa jeans var det hon hade på sig.
Hennes rödaktiga,vågiga hår fladdrade försiktigt runt i den varma vinden.
Jag kunde se hur hon reste på sig när hon såg mig i lastbilen.
Jag knäppte loss säkerhetsbältet för att hoppa ut.
Jag gick sakta fram till henne och när jag kom fram till henne såg jag hur hennes kalla,ljusblå ögon var helt blanka.
Hon hade ett ledset ansiktsuttryck.
"Hej",sa jag så tyst att det kom ut som en viskning.
"Hej",svarade hon dystert.
"Jo,jag kom ju hit för att säga hejdå",sa jag tittade in i hennes ledsna ögon.
"Jag vet"
Vi stod där och tittade på varandra en stund i tystnad.
Miranda fällde en tår som letade sig ner längs hennes fräkniga kind.
Jag torkade bort den med min tumme.
"Jag kommer sakna dig",sa hon och började gråta.
Jag kunde inte hålla mina tårar inne längre,utan jag lät dem
forsa ner.
Miranda drog in mig i en hård kram som jag kramade ännu hårdare tillbaka.
"Jag älskar dig",viskade hon.
Jag drog in hennes doft i näsan.
Hon doftade fruktigt,svagt av citron,lime och apelsin.
Eller enligt mig,den typiska Miranda doften.
"Jag älskar dig också",svarade jag.
Vi stod och höll om varandra tills min pappa tutade åt mig då han ville att vi skulle åka.
Jag släppte henne och torkade bort några tårar från mina kinder.
"Vi ses väl när du är här hos din mamma".
Jag nickade och log svagt.
"Sen får du komma och hälsa på mig i Stockholm någon gång".
"Absolut".
Jag studerade hennes ansikte innan jag sa hejdå och gick tillbaka till lastbilen.
Jag hoppade in och satt på mig säkerhetsbältet.
Min blick stirrade rakt fram.
Pappa torkade bort några tårar från mina blöta kinder och sa att det skulle bli bra.
Han sa att vi kommer kunna ses när jag är här i Västerås hos mamma och att hon får komma och hälsa på hos oss.
Jag log lite smått och tittade upp på pappa.
Jag älskar min pappa.
Han får mig alltid att må lite bättre när jag mår som sämst.
"Jaha,då kör vi mot Stockholm då!",utropade pappa som om han vore kapten på en båt.
Jag kunde inte låta bli att le lite smått när han sa så.
Men mitt leende suddades snabbt ut,när jag för en sista gång,tittade ut genom fönstret och såg Miranda stå där för att se när vi beger oss iväg.
Tårarna pressades fram igen när jag såg henne stå det helt ensam och ledsen.
Jag tog upp ena handen och vinkade lite lätt åt henne.
Jag såg att hon vinkade tillbaka innan pappa tryckte ner gasen och körde iväg mot Stockholm.

Under resans gång blev jag på lite bättre humör.
Jag och pappa dunkade musik från radion och sjöng glatt med i de låtarna vi kunde.
Jag åt nötter och drack en "Loka crush" med hallonsmak,vilket var gott.
När vi var framme så hoppade jag ut och hjälpte pappa att bära in de möbler som vi hade med oss.
Efter det gick jag runt i lägenheten för att se hur det såg ut.
Jag hade varit här förut då vi åkt hit med en tidigare last med möbler.
Det såg ut som jag mindes det.
En liten hall,ett badrum med dusch,toalett och handfat,ett ganska stort vardagsrum,två sovrum och ett litet kök.
Det var mysigt och jag tänkte att jag skulle trivas ganska bra här.
"Visst är det fint!?",sa pappa glatt.
Han var glad och det gjorde mig lycklig.
"Det är jättefint,pappa",log jag.
Pappa log mot mig och gick in i det lilla köket.
"Jag tror att jag beställer pizza för jag orkar inte handla och laga mat!",ropade pappa ifrån köket.
Jag gick in i köket.
"Okej,då vill jag nog ha en kebabpizza",sa jag.
"Okej,då beställer jag",sa pappa och grävde upp telefonen ur fickan.
Han gick in på nätet och sökte efter numret till en pizzeria som låg här i närheten.
När han hittat en ringde han och beställde det vi skulle ha.
Efter ungefär en kvart gick vi tillsammans och hämtade pizzorna eftersom pizzerian bara låg några hundra meter bort.
Pappa berättade vad vi hade beställt och betalde innan vi tog med oss pizzorna hem.
Jag blev mätt efter halva pizzan och bestämde mig för att göra mig inför imorgon då jag skulle börja min nya skola.
Jag gick till mitt rum och plockade fram kläderna jag skulle ha och hängde dem över min skrivbordsstol.
Ett gult,pösigt linne och ett par ljusa,slitna jeans.
Efter det gick in i badrummet för att borsta tänderna och skölja ansiktet.
När det var gjort sa jag godnatt till pappa och ställde min väckarklocka på 06:00.
Jag drog av mig mina svarta jeans och min marinblåa t-shirt innan jag drog på mig en stor t-shirt som jag snott från pappa.
Jag kände mig lite nervös inför skolan imorgon,men det skulle nog gå bra,tänkte jag.
Sen kröp jag ner i min varma och gosiga säng för att sedan somna djupt efter en lång dag.