Ni får aldrig lämna mig-tfc

Kapitel 5

Alices perspektiv♡

"Men Felix,seriöst nu! Vi måste faktist läsa de här sidorna nu.",sa jag så allvarligt jag kunde.
Men Felix bara flinade.
Vi satt på den sista lektionen för dagen,som var NO.
Två och två skulle vi läsa ett visst antal sidor i något fysikhäfte som vi fått av vår NO-lärare.
Något som varken jag eller Felix inte var särskilt intresserad utav.
Eftersom vi inte hade någon lust eller ork till att läsa i det där fysikhäftet,så hade vi istället suttit och flamsat.
"Du är så söt när du försöker vara seriös",sa Felix och flinade ännu mer.
Jag kände hur jag blev alldeles varm inombords.
Han tyckte att jag var söt.
Felix tyckte att jag var söt.
Men gud,vad var det för fel på mig!?
Det var ju bara en grej han sa.
Han var ju inte ens seriös.
"Jag är alltid söt!",skojade jag och himlade med mina svarta,mascara täckta ögonfransar samtidigt som jag putade med läpparna.
Felix skrattade och skakade på huvudet.
"Nu ser du bara töntig ut".
"Gör jag inte alls!",sa jag och slog honom löst på armen.
"Aj! Nu är du tvungen att bjuda mig på fika idag.",sa Felix och drog handen över armen där jag slog honom.
"För att jag slog dig?"
Felix nickade med ett brett flin över läpparna.
"Aldrig",sa jag envist.
"Det var ju knappt ett slag!",hävdade jag och viftade med armarna i luften.
"Det var det väl visst",sa Felix.
Han försökte övertala mig att jag slog honom så att jag skulle bjuda han på fika,men hallå?....Vi hade ju inte ens slagit vad om det!
"Okej då! Jag "slog" dig,men bara för att jag gjorde det behöver jag inte bjuda dig på fika.",sa jag och gjorde citattecken med fingrarna samtidigt som jag sa slog.
"Jo",sa Felix.
"Du måste".
Jag ruskade på huvudet.
"Aldrig någonsin,vi har ju inte precis slagit vad om det".
"Nej men du kan väl ändå vara lite snäll och bjuda mig på en fika efter skolan",sa Felix och försökte se söt ut.
Jag skrattade.
"Aldrig",sa jag bestämt.
Felix suckade.
"Du var minsann snål".
Han tittade ner i bänken och försökte se ledsen ut.
"Jag skojade,klart att jag kan bjuda dig på fika idag. Det skulle vara jättemysigt att fika med dig",sa jag och log brett mot honom.
Hans ansikte sken upp i ett stort leende men blev snabbt ganska seriöst.
"Det behövs inte,Alice",sa han och tittade mig djupt in i ögonen.
Jag älskar verkligen hans ögon.
Jag vet inte varför men de är bara så vackra och jag blir beroende av att titta in i de stora,snälla grönblå ögonen.
Jag skadade på huvudet.
"Om du nu tjatat så länge kan du väl få det. Jag vill bjuda dig!"
Han log men skakade på huvudet.
Jag suckade.
Varför var han så envis och krånglig?
"Okej,mina vänner! Nu har vi kommit fram till slutet av denna lektion och även slutet av denna dag. Jag hoppas att ni har lärt er något nytt ur häftet",sa vår lärare.
Jag jag tittade på Felix och fnissade lite.
Vi hade ju inte läst ett enda ord.
"Nu ställer ni upp stolarna på bänkarna och era häften kan lämna till mig när ni går ut",sa hon och alla började ställa upp stolarna.
"Ha en trevlig dag nu allihopa!",ropade hon när alla började röra sig utåt.
"Detsamma!",svarade jag och Felix i kör.

Felix's perspektiv♡

Alice och jag hade bestämt oss att gå och fika iallafall.
Hon ville bjuda mig,vilket var gulligt men jag kunde betala själv.
Vi hade precis lämnat skolan bakom oss och var påväg ner mot stan.
Alice gick bredvid mig.
Hon var lite kortare än mig,men inte så mycket faktist.
Hon var rätt så lång för att vara tjej.
Jag såg hur hon drog in armarna mot kroppen för att bli lite varmare.
Det blåste väldigt kallt,även fast det var i slutet av maj.
Himlen var gråmulen och träden vajade i vinden.
Någon sol hade inte synts till på hela dagen.
"Fryser du?",frågade jag då jag såg hur hon nästan skakade.
"Mm lite",sa hon.
Där ljög hon.
Hon fryste ganska mycket.
Det såg jag på henne.
Så jag la armen runt henne och drog henne tät intill min sida.
Hon tittade upp på mig och log.
Alices leende var så fint!
Hennes klarblå ögon tindrade och hennes ljusa läppar såg så otroligt mjuka ut.
Jag log tillbaka.
"Vart ska vi? Jag hittar inte här än",sa Alice med en lite bekymrad blick.
"Vi ska till mitt favorit café. Det ligger inte så långt bort",sa jag.
"Okej",svarade hon enkelt.
Det var så mysigt att gå bredvid Alice.
Hennes kropp var lite lätt pressad vid min sida och jag kände hur hennes kroppsvärme gjorde mig varm.
Hennes fina,mörkblonda hår blåste omkring i den isande vinden.
Även fast vädret inte var det bästa,var det väldigt härligt att gå tillsammans med henne.
Alice var en väldigt fin tjej.
"Jag lovar att du kommer älska caféet.
Det är väldigt litet och mysigt. Personalen är jättetrevlig och de bästa av allt är att de gör underbara bakelser!",sa jag hon log.
"Gud så mysigt!",utbrast hon och gjorde ett litet skutt.
Det kanske var någon form av glädjeskutt,inte vet jag?
Jag skrattade lite åt henne och inte långt efter det klingade hennes skratt in i mina kyliga öron.
Hennes skratt var så underbart vackert.
Så fort jag hörde det blev jag bara så glad och varm inombords.
Jag tror att jag började bli lite förtjust i henne.
Vi började närma oss caféet och jag pekade på den lilla röda dörren som ledde oss in i värmen.
"Du ser den där röda dörren va?"
"Aa"
"Där är caféet",sa jag och log.
Hon log tillbaka och jag blev alldeles varm.
När var framme vid dörren kikade vi in i de små skyltfönstren där det stod massor av kakfat med tårtor,kakor,bullar,bakelser och massa annat gott.
"Visst ser det väl gott ut",sa jag och hon nickade ivrigt.
"Kom så går vi in då!",sa jag och öppnade dörren.
Jag klev in och hon följde efter.
Värmen sköljde över mig och det var så skönt.
"Åh så varmt och skönt det var här inne",sa Alice precis som om hon kunde läsa mina tankar.
"Ja verkligen",sa jag och tittade mig runt.
Det var inte så mycket folk här inne.
Antagligen för att det var en vanlig tisdag då de flesta jobbade vid det här laget.
Men en gammal gubbe med keps,två unga tjejer och en kvinna i kanske trettio års åldern satt iallafall här.
"Ska vi gå och beställa?",frågade Alice.
"Ja absolut",svarade jag och vi gick fram till disken.
"Nej men tjenare Felix! Är du här idag,så trevligt. Du har med dig en fin liten ung dam också ser jag. Vem kan detta vara?",sa Marianne som jobbade här.
"Det här är Alice",sa jag och la en hand på hennes rygg.
"Hej hej",sa Alice lite blygt och vinkade lite försiktigt med handen.
"Så trevligt att träffas,Alice!",sa Marianne och log brett med sina rödmålade läppar.
Alice nickade.
"Detsamma".
"Nåväl,vad är det för något ni önskar er att ha idag då?",frågade Marianne och rättade till förklädet.
Jag tittade på Alice.
"Öh,jag tror att jag tar en kladdkaka och en Cola",sa hon och Marianne plockade fram det Alice ville ha.
"Felix då?",undrade Marianne.
"Jag tar nog också en kladdkaka och en Cola",svarade jag och Marianne plockade fram ännu en bit kladdkaka och ännu en Colaflaska i glas.
"Så där då! Då skulle jag få be om att få 60kr,tack.",sa Marianne.
Jag såg hur Alice plockade fram en hundralapp ur bakfickan men jag var snabb med att stoppa henne.
"Vänta Alice,jag betalar",sa jag och log mot henne.
"Men.."
"Nej,inga men!",avbröt jag henne.
Alice suckade och la tillbaka hundralappen i bakfickan medan jag betalde.
"Då hoppas jag att det smakar",sa Marianne och log mot oss båda.
Jag log tillbaka innan vi gick och satt vid ett ledigt bord.
"Jag skulle ju bjuda dig sa vi ju!",gnällde Alice när vi satt oss vid bordet.
"Men nu ville jag det!",svarade jag.
Alice ställde ner armbågarna på bordet och vilade huvudet i händerna.
Hon tittade lite surt på mig.
"Inga men!",härmade hon mig med en fånig röst.
Jag skrattade åt henne.
"Smaka på kladdkakan istället",sa jag som om jag vore hennes pappa.
Hon gjorde iallafall som jag sa.
När hon svalt en bit av hennes kaka sa hon att tyckte att den var supergod.
Jag nickade instämmande.
"Okej Felix,nu tycker jag att vi ska berätta lite om oss själva så att vi lär känna varandra bättre",sa Alice och knäppte händerna.
"Du får börja",la hon sedan till.
"Okej",sa jag och började fundera på vad jag skulle berätta för henne,som hon inte redan visste.
"Öh,en utav mina favorit artister är Ed Sheeran,mina föräldrar är skilda,jag har en storasyster som heter Felica,jag har varit i Afrika och jag älskar choklad. Nöjd?"
Alice funderade lite innan hon öppnade munnen.
"Har du inte något lite mer...intressant att berätta?",undrade hon och drack en klunk ur sin Cola.
Jag kom direkt att tänkta på det jag och killarna höll på med.
Men det kunde jag inte berätta,inte här på en offentlig plats.
Jag var inte heller riktigt säker på om jag skulle berätta det för henne än.
Det skulle nog vara bäst att vänta lite med att berätta det för henne.
Till det rätta tillfället.
"Nej,inte vad jag kommer på just nu",sa jag och ryckte på axlarna.
"Okej då tråkmåns",svarade Alice lite uttråkat.
Jag skrattade lite lågt åt henne.
"Nu är det din tur",sa jag och tog en bit utav min kaka som jag,med hjälp av skeden,stoppade i munnen.
"Okej.Men du vet ju typ allt om mig redan!"
Jag flinade.
"Berätta något intressant då",härmade jag henne och hon lipade åt mig.
"Jag har faktist en ganska intressant sak som jag kan berätta",sa hon och flinade glatt åt mig.
"Berätta då",sa jag.
Hon drog bak en hårslinga bakom örat och samlade sig för att berätta sin intressanta sak.
"Jo det är så här Felix",sa hon och skrattade lite smått.
"JAG ÄLSKAR BANANER!!",ropade hon och började asgarva.
"Oj så intressant",sa jag sarkastiskt och hon bara skrattade ännu mer.
"Jag tror nog att jag sov lite för lite i natt",bubblade hon fram mellan skratten.
Jag nickade.
"Det är då man får en lika trött och dålig humör som du har just nu".
Hon skrattade bara mer och höll sig för magen.
"Jag får ont i magen,Felix",sa hon hackigt mellan hennes skrattattack som aldrig verkade ta slut.
"Har du mens?",retades jag.
Hon skakade på huvudet och fortsatte att skratta.
Efter en stund lyckades hon lugna ner sig och vi kunde fortsätta att prata.
Vi pratade på i säkert två timmar innan Alices pappa ringde och sa att hon behövde komma hem för att äta.
Så vi reste oss upp och gick fram till Marianne för att säga hejdå innan vi lämnade caféet.
Jag bestämde mig för att följa Alice hem så vi började traska iväg mot hennes lägenhet.
Det var fortfarande väldigt blåsigt och kallt,så jag la armen runt Alices axlar igen.
Jag hoppades att hon inte hade något emot det.
Efter en stunds promenad,i den vilda vinden,var vi framme hos Alice.
"Öh,hejdå Felix. Tack för en jätterolig dag!",sa Alice och virade armarna runt mig.
Jag kände hur jag fick lite fjärilar i magen när hon kramade om mig och jag log stort medan jag lindade armarna runt henne också.
"Tack detsamma,det har varit jätteroligt!"
Hon släppte kramen och log mot mig.
"Tack för fikat förresten",sa hon och skrattade lite.
"Det var så lite så! Det här för vi göra om",sa jag tittade in i hennes underbara ögon.
"Ja verkligen,men vi ses väl imorgon i skolan va?"
Jag nickade.
"Bra,hejdå!",sa hon och vände sig om.
"Hejdå",sa jag och stod kvar för att se när hon öppnade porten och trippade upp för trapporna.
När jag inte kunde se henne längre började jag sakta traska hemåt.