Ni får aldrig lämna mig-tfc

Kapitel 3

Alices perspektiv♡

Skåp 269 hade jag fått.
Det hade Anna-Lisa skrivit ner på schemat lite slarvigt.
Så jag följde alla skåp med blicken medan jag gick genom korridoren.
Det var inte så lätt att se skåpens nummer..
Alla ungdomar trängdes framför sina skåp.
Jag fick en skymt av skåp 265.
Då kan inte mitt skåp vara så långt bort!
Det var det inte heller för strax efter såg jag mitt skåp.
Jag gick fram och öppnade skåpet och la in min jacka.
"Hej?"
Jag vände upp blicken från skåpet och såg en lång kille med sandfärgat hår och blågröna ögon.
Han hade en zebra mönstrad t-shirt och svarta haremsbyxor på sig.
Han var snygg.
"Hej",sa jag och glodde på honom,det kändes iallafall så.
"Är du ny här?,frågade kille och rynkade ihop ögonbrynen.
Jag nickade.
"Jo jag tänkte väl det,för skåpet här bredvid mitt brukar vara tomt",sa han och pekade på mitt skåp.
"Vad heter du förresten?",frågade han och bet sig i läppen.
Han var väldigt attraherande när han gjorde så.
"Alice,du då?"
"Jag är Felix".
Felix...
Det passade bra på honom.
Han såg ut som en Felix.
"Vilken klass ska du börja i?",frågade han och log.
Herren Jesus Kristus så fint han log!!
Inte för att jag är kristen eller så men ändå.
Jag dog ju av hans leende!!
Nej,lugna ner dig nu Alice..
Jag tittade ner på schemat.
Där stod det 1B.
"1B",sa jag och tittade upp på honom och rätt in i hans fina ögon.
((För er som inte förstod går hon första året på gymnasiet och inte i ettan på lågstadiet))
"Det är ju min klass!",sa han och sken upp i ett leende.
"Du kan få gå med mig till lektionen om du har svårt att hitta".
"Om jag har",sa jag.
Han skrattade lite lågt.
"Kom nu,vi har engelska om två minuter!",sa Felix och plockade ur några böcker.
Jag låste mitt skåp så fort jag kunde och innan jag hann reagera hade Felix dragit tag i min hand.
Han gick snabbt och jag fick småspringa för att hinna med honom.
Jag såg hur mitt högra skosnöre åkt upp.
"Felix,vänta,jag måste knyta mina skor!",sa jag och satte mig ner för att knyta den.
Felix suckade men stannade.
Hans skarpa blick svepte runt om oss i,den nu ganska folktomma,korridoren.
"Vi kommer komma försent",sa han och tittade stressat ner på sin silvriga armbands klocka.
"Förlåt",sa jag och reste mig upp då jag var färdig med skon.
Felix tog min hand och drog iväg ännu snabbare den här gången.
Vi gick en bit innan vi kom fram till en trappa som vi gick uppför.
Ovanför trappan fanns det en korridor med massa dörrar.
Hur ska jag lära mig att hitta här?
Plötsligt stannade Felix framför en utav dörrarna.
"Här är det. Var beredd på en sur lärare",sa Felix och blinkade med ögat.
Jag skrattade.
"Men säg bara att du hjälpte mig att hitta eftersom att det är min första dag här idag",sa jag och avfyrade ett leende.
"Det gör jag",sa Felix innan släppte min hand,öppnade dörren och klev in med mig tätt i hälarna.

Dagen rullade på och det var dags för lunch.
Jag hade varit med Felix hela tiden och hade därför lärt känna honom bättre.
Han var verkligen schysst!
Jag hade fått reda på att han,enligt sig själv,dansade väldigt bra och att han kunde sjunga och spela gitarr.
((Observera att the fooo conspiracy inte existerar i denna bok!!))
Att han var singel fick jag också reda på,men det var inget som jag brydde mig så särskilt mycket om.
Nu skulle vi iallafall gå till matsalen för att äta.

Felix's perspektiv♡

Jag och Alice gick tillsammans upp till matsalen.
Alice var verkligen en fin tjej.
Inte bara på utsidan,utan även på insidan.
Jag var glad över att hon hade börjat i min klass.
"Vad tänker du på?",frågade Alice och sneglade upp på mig när vi var påväg om mot matsalen.
Jag kände hur kinderna hettade till lite så jag tittade bort.
Hur kunde jag rodna?
Jag tyckte ju om henne,men jag var ju inte kär i henne.
Inte kunde jag bli kär i någon på så kort tid som på knappt en dag?!
"Inget särskilt",sa jag.
Men herregud Felix!
Det där var ju världens sämsta lögn.
Hon såg säkert att jag rodnade.
Men jag kunde ju inte säga att jag tänkte på henne.
Hon kanske trodde att jag tänkte på någon annan.
Någon som jag var kär i?
Men jag var ju inte kär i någon.
"Är det här?",frågade Alice och väckte mig ur mina tankar.
"Öh...ja",sa jag lite förvirrat.
Hon tittande lite misstänksamt på mig innan vi stegade in matsalen.
Vi hämtade maten.
Det var köttfärssås och spagetti,vilket var en utav de godaste rätterna på skolan,enligt mig.
Jag såg Omar,Oscar och Ogge sitta vid ett bord lite längre in i matsalen.
"Kom!",sa jag till Alice och hon följde efter.
"Tjenare,tjenare!",sa Omar när vi kom fram till bordet.
"Tjena!",svarade jag tillbaka.
"Vem är denna unga,vackra dam då?",frågade Oscar och syftade på Alice som stod på min högra sida.
Omar och Ogge tittade på upp på Alice.
Hon fnittrade lite.
"Jag heter Alice och jag har börjat i Felix's klass"
Jag nickade instämmande.
"Jaha",sa Oscar och log varmt mot henne.
Jag kände mig en aning svartsjuk och bytte därför samtalsämne.
"Kan vi sitta här?
"Självklart",svarade Oscar.
Jag skyndade mig att sätta mig på platsen bredvid Oscar så att inte Alice kunde sitta där.
Jag tyckte nämligen inte om att Oscar flirtade med henne.