My Own Bad Boy

Kap.19 - Memory Lane

Lizzies perspektiv
Jag stod och packade i lugn och ro nyss. Sen hade Adrian kommit in i rummet för att sen storma ut. Adrian hade jag inte sett på tre veckor. Jag saknade honom men jag visste att jag var tvungen att gå vidare. Det var därför jag hade tackat ja till att resa med Johanna, Lina och Sanna i Europa.
Vi skulle vara borta 3 månader. Första stoppet var Paris i Frankrike. Sen skulle vi vidare till Nederländerna, Spanien, Grekland, Turkiet och sist Italien. Jag hade en massa pengar på mitt sparkonto som jag hade fått efter min mammas död och min farmors död. Så pengar var minsta problemmet. Jag skulle säkert ha pengar kvar efter till och med. Jag behövde verkligen komma bort från allt här. Sommarlovet hade börjat i onsdags och det var fredag nu. Imorgon skulle planet till Paris lyfta. Det var dags att säga hejdå till allt känslomäsigt baggage nu.
Jag sätter mig ner på sängen efter Adrian lämnat rummet och huset. Frustrerat kastar jag tröjan jag har i handen på golvet. Han ville prata om oss och jag bara tysta ner honom. Inte var det hans fel att jag mådde som jag mådde. Jag ser ett av mina halsband ligga på golvet. Det måste ha ramlat ner när jag slängde tröjorna på golvet. Jag går fram till den och plockar upp den. Berlocken är en frostig vit snöflinga. Jag börjar tänka på i julas.

Vi hade alla samlats till middagen. Holly och Lasse var hypade över att det var julafton. Kalle Anka och julklappar var det som väntade. Det visste de, och jag var glad över att de hade nästan samma rutin som hemma hos mig på julafton. Alla var uppklädda för dagens händelser. Några bekanta till Thomas skulle komma på besök till middagen för fira jul med oss. Jag hade satt på mig en röd blus med en svart midjekjol till. Håret uppsatt i en slarvig knut. Sminkad var jag såklart men inte överdrivet. Eyeliner, mascara, concealer och läppglans var min melodi när det gällde smink.
Vi satt alla samlade framför granen och delade ut julklappar. Sonja hade berättat för mig att alla i familjen var tvungna att köpa minst en present till alla i familjen. Det var en regel de hade följt länge. Så jag gjorde snällt vad jag hade blivit tillsagd att göra. Så när vi satt där vid granen kunde jag inte sluta tänka på om Adrian följt regeln och köpt nåt till mig. Vi hade börjat med Lasse, när han hade fått alla sina presenter så var det Hollys tur. Vi fortsatte sådär. Sonja tyckte att jag och Adrian skulle få sist för Holly och Lasse ville se vad mamma och pappa fick också innan de ville springa iväg. Så när alla andra utom jag och Adrian fått öppna våra presenter så kollade jag på Adrian.
"Börja du Lizzie." Sa Sonja glatt. Jag sträckte mig efter min hög.
"Jag hoppas du gillar vad vi gav dig. Det går att byta annars." Sa Thomas när jag börja öppna första paketet. Det var såklart från dem. De hade köpt ett par mintgröna converse åt mig och en beige stickad kofta, båda grejerna hade jag kollat länge på men inte haft råd att köpa.
"Tack så mycket, jag älskar de." Sa jag fejkat glatt och kramade om de. Jag hade redan då fattat att de här två var inte bra personer.
"Vad bra!" Sa Sonja glatt och Thomas log snällt. Jag tog nästa paket som var från Holly. Precis när jag öppnat hennes julklapp kom hon springandes bakifrån och krama om mig.
"God jul Lizzie!" Sa hon kärleksfullt, fortfarande kramandes om mig.
"Tack Holly, god jul på dig med!" Svarade jag rörd och drog in henne i min famn. Sen sprang hon iväg igen. Jag hade fått en liten nalle av henne. Lasses julklapp var nån teckning han hade gjort på dagis. Efter ha öppnat Lasses julklapp så tog jag upp den sista julklappen. Den var från Adrian. Den var inte stor, och hade formen som en rektangel. Jag kunde aldrig ana vad det var. Nyfiket men också försiktigt öppnade jag Adrians julklapp till mig. När jag hade fått bort pappret så höll jag en liten ask i min hand. Nyfiket öppnade jag asken och i den låg det mest vackra halsband jag sett. Det var en silverkedja med en berlock som föreställde en frostig snöflinga. Halsbandet var så simpelt men ändå så vackert.
"Jag hoppas det passar fröken." Sa Adrian retsamt och såg på mig med sina gröna ögon. Jag log bara, hittade inga ord. Adrian sträckte ut sina händer mot halsbandet. Jag gav honom det och drog undan mitt hår. Han satte på mig det och dröjde med sina händer på mina axlar.