My Own Bad Boy

Kap. 7 - Hell On Earth

6 månader senare

Lizzies perspektiv
Jag hade nu bott under samma tak som Adrian i sex jävla månader. Jag hade flyttat in början av september, och nu var det slutet av januari. Vi hade inte gjort annat än att bråka och kyssas då och då. Så fort jag gjorde nåt som inte passa honom förstörde han för mig. Hans föräldrar verkade skita totalt i allt vi gjorde. Det enda roliga jag hade haft i början var att det verkade som att vad som än blev fel så var det Adriann som fick skulden, men nu tyckte jag bara synd om honom. En kväll hade jag till och med sett Thomas slå Adrian. Adrian hade sett mig men vi sa inget om det. Det kom aldrig på tal och så skulle nog det förbli. Vare sig pappa eller Evelina hade hört av sig speciellt ofta. När de hörde av sig så sa de bara att det var så mycket nytt och de var så upptagna jämnt. Det var deras ursäkt till allt. De hörde knappt av sig på min födelsedag. Jag hade fyllt 18 år, och de kunde inte ta sig tid att ringa i mer än 5 min ens.
"Lizzie! Har du hämtat dina kläder?" Ropar Sonja nerifrån tvättstugan.
"Nej, jag kommer alldeles strax." Ropar jag tillbaka.
"Okej, de finns här nere." Ropar Sonja till svar. Jag suckar tungt och packar klart min handväska. Ikväll skulle jag ut på yttliggare en date med en kille från paralellklassen. Vi hade dejtat ett tag nu, snart skulle vi nog göra det officellt. Han var allt Adrian inte var, och allt jag ville ha hos en kille. Ändå kan jag inte sluta tänka på hur Adrian kysste mig igår. Hur han rörde mig, hur han smekte mig på alla möjliga ställen han inte borde röra mig på. Värsta av allt var hur mycket jag njöt av det, jag ville bara ha mera. Min mobil ringer och jag väcks ur mina tankar.
"Hej det är Lizzie." Svarar jag med.
"Tja, det är Riley. Tänkte bara fråga hur mycket tid du har ikväll innan du måste vara hemma? Så jag vet när jag ska skjutsa hem dig." Säger han. Se, så gullig skulle aldrig Adrian vara. Sluta nu Lizzie, få Adrian ur ditt huvud!
"Jag har all tid i världen. Dem jag bor hos är rätt chilla med tider." Säger jag glatt.
"Ja juste det ja, du bor inte hos din familj." Säger han fundersamt.
"Nä, har inte gjort det på ett bra tag nu. Är det nåt som är fel Riley?" Säger jag fundersamt.
"Nej, nej. Absolut inte. Vart ska jag hämta dig?" Säger han lika glatt som vanligt.
"Hämta mig bara på parkeringen i farsta centrum." Säger jag och börjar fundera på vart vi ska. Han kanske ska ta mig till nån fin restuarang eller nån nöjespark. Vart det än blir kommer det bli toppen. Riley är så gullig, och att han har körkort var ett stort plus.
"Okej, kan jag hämta dig om en timme då?" Säger han och väcker mig ur mina tankar. Jag nickar först bara, sen kommer jag på att han inte kan se mig så jag svarar honom ett enkelt "Ja, ses snart." innan jag lägger på.

Jag har precis hämtat mina kläder och är på väg ut när jag går rakt in i Adrian. Såklart det var tvungen att vara Adrian av alla.
"Vart ska du sådär uppklätt?" Frågar han misstänksamt.
"Det har inte du med att göra." Säger jag och börjar gå förbi honom. Väldigt snabbt känner jag en arm runt min midja som drar mig bakåt.
"Om nåt händer dig...kommer jag få skulden av Sonja så jag vill gärna veta vart du ska. Annars kan jag inte skydda dig." Säger han och ser in i mina ögon.
"Oj oj oj, bryr sig lilla Adrian om någon annan än sig själv och sitt gäng?" Säger jag retsamt.
"Smickra inte dig själv. Du är bara tjejen jag blev fast med för din farsa var tvungen att lämna dig hos oss." Svarar han mig kallt. Jag vet att jag inte borde bry mig men det där kändes. Ignorera det bara Lizzie. Ignorera det. Jag sväljer långsamt.
"Det gjorde jag inte heller. Men det där med Sonja är ditt problem, och nu måste jag gå. Annars kommer jag bli sen." Säger jag samlat och knuffar undan honom för kunna passera.

Adrians perspektiv
Hon knuffar till mig och försvinner ut i hallen. Jag hör hur hon smäller igen ytterdörren. Snabbt tar jag mig till köksfönstret för se vart hon tar vägen. Jag ser hur hon går ut på parkeringen mot en grön audi. Hon hoppar in och bilen åker iväg. Jag hinner aldrig se vem det är som kör men jag hinner se reg.nummret. HFR 369. Vem fan var det som Lizzie åkte med? Snabbt drar jag upp mobilen och ringer Edward. Det går några signaler innan han svarar.
"Shoo! Va äre?" Svarar Edward med.
"Jag vill att du kollar upp ett reg.nummer åt mig bror." Säger jag kort.
"Okey, vad är reg.nummret då?" Säger Edward bara. Han fattar att det är ingen idé att fråga just nu åtminstone.
"HFR 369 är det. Vem äger bilen? Lizzie åkte precis med den bilen så jag vill veta allt om personen." Säger jag otåligt.
"Wow, du är riktigt såld på den bruden ellerhur?" Säger han och jag hör hur han knäpper på sin dator, letandes efter reg.nummret.
"Nej det är jag inte, jag vill bara inte att nåt händer henne." Svarar jag surt.
"Okey okey, men du hör aldrig av dig längre om det inte är för något om henne." Säger han avvaktande.
"Om du vill se morgondagen så föreslår jag att ge mig ägaren av reg.nummret nu." Säger jag förbannat.
"Jag fattar bror, chilla. Nån snubbe som heter Riley Adams. Han går i hennes skola, paralellklassen till och med." Berättar han för mig.
"Hur har han då körkort? Lizzie är ju bara 17, hon fyller inte förens januari och det är tidigt. Så hur kan Riley som borde vara lika gammal ha ett fucking körkort?" Säger jag irriterat. Tänk om han körde olagligt med Lizzie i bilen också. Han utsatte henne för fara medvetet ju för fan.
"Han är 18 år, fyllde i juni. Tog körkortet i Augusti. Så nu har han ju haft det i 4 månader med tanke på att det är januari nu." Fyller Edward i med.
"Okej, är han ren?" Frågar jag. Ren från droger, brott, allt dåligt. Det var sånt som var viktigt också ju. Det dröjer en liten stund innan jag hör Edward ta upp telefon igen.
"Japp, åtminstone på papper." Svarar Edward mig.
"Okey, tack bror." Säger jag.
"Adrian?" Säger Edward precis när jag är på väg att lägga på.
"Ja?" Svarar jag kort.
"Han verkar för bra för vara sann, jag får dåliga vibbar av den här snubben. Jag vill inte att det ska hända Lizzie nåt. Snälla kolla upp det. Om inte för min skull, gör det för din. Jag vet att du bryr dig också." Säger han efter tagit ett djupt andetag.
"Okey, jag följer efter de. Fixar du en bil åt mig bror?" Säger jag efter en kort tystnad.
"Blå mazda eller röd audi?" Säger Edward nöjt.
"Ta audin." Svarar jag och lägger på.
Jag går ut till hallen och tar på mig ytterkläderna innan jag går ut och väntar på bilen. Den kommer ganska snabbt och jag hoppar in och kör åt det håll jag såg dem köra åt. Edward hade lyckats lokalisera var dem var med hjälp av Lizzies mobil. Han höll på att skicka de uppgifterna till mig nu. Jag får ett sms, snabbt och vant fiskar jag upp mobilen och ser vart de befinner sig. De är ute på djurgården.

Jag stiger ur bilen och ser Lizzie direkt. Om jag går fram till de och börjar tjafsa med Lizzie skulle det inte tjäna nåt till. Så jag håller mig på lite avstånd men alltid så jag ser dem. Vem fan väljer att åka ut till Djurgården på vintern i den här kylan. Lizzie avskyr ju kylan. Det borde ju den där Riley veta nu om han dejta henne. Hon fryser ju jämnt, hon måste frysa arslet av sig just nu. Om jag bara kunde vara där och värma henne. Sluta nu Adrian, du tänker inte sånna omtänksamma tankar om tjejer. Du brukade i alla fall inte tänka sånna tankar om tjejer. Eller snarare en tjej.
"Är det inte vackert?" Säger Riley och ser på Lizzie.
"Jo det är jättevackert." Säger hon hackigt för hon fryser. Hon tvingar fram ett leende mellan sina försök att värma sig själv.
"Fryser du?" Frågar han mjukt. Klart hon fryser idiot. Man ser ju det fan på mils avstånd!
"Ja lite." Erkänner hon skamset. Hon var aldrig rätt klädd för vädret. Lizzie hade ju fan bara en skinnjacka och en scarf på sig. På fötterna hade hon några finstövlar med klack, vilket inte var så varma.
"Kom här så värmer jag dig." Säger han och håller ut sina armar för låta henne komma in i hans famn. Hon tar några steg närmare honom och omsluts av hans armar runt henne.
"Tack." Säger hon fortfarande hackigt.
"Vill du gå till bilen?" Frågar han med en ton jag inte gillar. Jag har hört den förut och den var inte bra.
"Gärna." Svarar Lizzie omedveten om vad som kommer hända.