Det kommer aldrig va över för mig

Februarikvällen

Februari

Alex såg hur Josef lämnade hissen och hon stod ensam kvar. Hon ville inte att det skulle bli hur de lämnade kvällen. Hon behöver prata med honom, hon ville finnas där för honom. Alex trycker på knappen och åker upp till deras våning. Hon springer direkt in och tar sina saker. Hon hinner snabbt säga till Martin att hon åker och Martin nickar. Hon går med snabba steg ut till sin bil och startar motorn. Hon kan inte vara långt efter Josef, hon parkerar nära hans lägenhet. Trycker in portkoden och knackar på dörren. Josef öppnar dörren och tittar förvånat på Alex. Han ser utmattad ut. "Kom in" säger Josef samtidigt som han haltar fram. "Är det akut eller hinner jag ta en snabb dusch?" frågar Josef. Han hade fullt med sår i ansiktet och såg väldigt sårbar ut. "Jag väntar" säger Alex och ler mot Josef. Han nickar lätt innan han går mot badrummet. Alex sätter sig i soffan och väntar på Josef. Josef slänger på sig en t-shirt och ett par mjukisbyxor. Han haltar ut till soffan och Alex ser oroligt på honom. "Hur är det?" frågar Alex. "Jag har ont överallt" säger Josef och sätter sig långsamt ned i soffan. Alex ser såret han har på sin arm och tar försiktigt tag i den och vrider den så att hon ser bättre. "Men Josef..." säger Alex och blir tårögd. Josef biter sig försiktigt i läppen för att försöka att motstå smärtan. "Det var Julia Radnik, hon skar mig med kniven. Jag sydde det själv" berättar Josef. "Det behöver tvättas" säger Alex bestämt. "Nej Alex, det är lugnt" svarar Josef. "Var har du sårtvätt?" frågar Alex. "Översta hyllan i skåpet längst till höger" säger Josef och ler lite. Han gillar att Alex bryr sig. Alex reser sig upp och går in i badrummet, hon plockar på sig lite olika saker. Hon tar ut en bomullstuss och häller fullt med sårtvätt på den. Hon duttar den försiktigt på såret och Josef blundar hårt. 

"Andas Josef" sa Alex. Det pirrade till i Josef. Alex sätter på ett bandage kring armen. "Vi vill inte att det blir smutsigt", förklarar Alex och Josef nickar. Alex tittar på såren som Josef har i sin panna och tar fram strips. Hon tvättar och sätter ihop såren med dem för att hon vill att de ska läka bättre. Josef ler åt Alex, de får ögonkontakt. "Trodde du att det var jag?" frågar Josef och hans ögon tittar rakt in i Alex. Alex skakar på huvudet. "Inte en enda sekund" säger Alex och ler mot Josef. Hon lägger sin hand på Josefs kind och stryker den lite lätt upp och ned. Josef lägger sina händer om Alex midja och det pirrar till genom hela hennes kropp. Hans beröringar har den effekten på henne. Alex sätter sina händer om Josefs nacke och de kramas hårt. "Josef..." säger Alex och hennes ögon blir fyllda med tårar. "Jag vet" säger Josef och kramar Alex en gång till hårt. De släpper kramen och Alex tittar på Josef. "Behöver du hjälp med något?" frågar Alex med en medlidande blick. Josef skakar på huvudet. "Har du ätit?" frågar Alex och han skakar på huvudet igen. "Har du någon mat hemma?" frågar Alex. "Nej, jag hade tänkt beställa hem." förklarar Josef. "Vet du vad, jag har inte heller ätit så mycket de senaste dagarna. Jag beställer hem mat till oss så vi kan äta tillsammans" säger Alex och log samtidigt som hon plockar upp telefonen och beställer mat till dem. Alex och Josef sitter i soffan och pratar medan de väntar på maten. De pratar om allt möjligt. Hur Josef mår är allt som Alex bryr sig om just nu och det är det sista Josef vill prata om. "Hur mår du?" frågar Alex försiktigt och lägger handen på hans kind. Alex vet att som chef brukar man oftast inte göra såhär, men hon kunde inte bry sig mindre. Josef skakar på huvudet och ögonen blir glansiga. Alex sväljer hårt, det är jobbigt att se Josef må så dåligt. Alex lägger armarna om hans nacke och kramar honom hårt men försiktigt. Josef lägger huvudet på Alex axel. Alex förstår, han vill inte prata. Hon drar handen över hans rygg, hon vill visa att hon bryr sig. Ett pirr går genom hela hans kropp när Alex drar sin hand upp och ned längs hans rygg. "Du kan berätta när du är redo" viskar Alex i Josefs öra. Han nickar sakta mot hennes axel innan han sätter sig upp igen. Alex gröna ögon möter Josefs klarblåa ögon. Han ler försiktigt, han kunde inte hjälpa det. Alex känner hur det pirrar till genom hela henne när Josef ler mot henne. Hon ler tillbaka och tittar djupt in i hans ögon. 

Hon ger honom en blick som säger mer än tusen ord. Alex har sovit dåligt, mår dåligt och är orolig för Josef. Det är ingen bra kombo när Alex samtidigt ska agera rätt som chef. Hon hoppar närmare Josef, hon lägger handen på hans knä. Josef känner hur han andas tyngre. Ju närmre Alex kommer Josef desto mer pirrade genom hela hans kropp. Han lägger en hand på Alex lår. Alex andas häftigt, hon var inte beredd på att bara en sån liten beröring kan ha så stor effekt på henne. Den effekten var livsfarlig men oj som Alex kände att hon behövde mer. Hon närmar sig Josef ännu mer, nu kan de känna varandras andetag. Josef flyttar bak sin hand på Alex midja och hon ryser till. Hon lägger sin hand på Josefs kind och drar den långsamt bak till Josefs nacke. Han sluter ögonen för en kort sekund och njuter av Alex beröringar. De tittar djupt in i varandras ögon och det är bara ett par centimeter från att deras läppar möts. Josef tittar ned på Alex och hennes läppar, han vågar inte göra något utan att Alex är med på det. Alex omdöme är dåligt, väldigt dåligt. Men just idag så bryr hon sig inte. Hon nickar försiktigt och deras läppar möts. Hundra olika känslor far genom Josef och Alex kroppar. Men lyckan och kärleken är det som hålls kvar. Kyssen är lång och väldigt intensiv så när de väl slutar så behöver båda hämta andan. Alex kysser Josef långsamt och mjukt en gång till. Innan hon ler försiktigt mot Josef. 

Josef lägger sig ned i soffan och sträcker ut armen så att hon kan lägga sig bredvid honom. Det är exakt vad hon gör, Josef lägger sin arm om hennes midja och så ligger de en stund. De bara tar vara på varandras närvaro. Alex tittar på klockan och ser att den redan är halv två. Hon måste ha somnat till. Alex sätter sig upp och Josef öppnar ögonen. "Jag måste dra hem, klockan är halv två" säger Alex och drar handen genom Josefs tunna hår. "Alex, du är as trött. Jag vill inte att du kör. Kan du inte stanna här?" frågar Josef och ler. Alex nickar och reser sig från soffan. "Kan jag låna en tröja av dig?" frågar Alex och Josef nickar. Han ställer sig upp och haltar från soffan in till sovrummet. Alex följer efter honom och tittar oroligt på honom. "Ska vi inte åka in och kolla din fot imorgon?" frågar Alex oroligt. "Jo...kanske borde det ändå" säger Josef och Alex lägger en hand på hans rygg. Hela Josefs kropp fylls med värme och all smärta i kroppen trängs bort. Josef ger en t-shirt till Alex. Josef drar av sin t-shirt och Alex ser alla blåmärken på hans överkropp. Hon går fram mot honom och Josef tittar ned på henne. Hon drar sin hand försiktigt över hans överkropp och det pirrar till i hela Josef. Hon ger honom en lätt kyss innan hon knäpper upp sin blus. Hon flinar lite och vet att Josef inspekterar hennes kropp. Han ser ärret hon har på sin överkropp och haltar fram till henne. Josef blir alldeles tårögd och det blir Alex också. Han är på väg att säga något men Alex skakar på huvudet och kramar om honom. Ett par tårar faller längs med Alex kind. Josef kysser hennes panna och stryker hennes hår. "Såja, det är okej" viskar han och Alex börjar få svårare att andas. Alla känslor för de senaste dagarna bubblar över och hon får svårare att hålla balansen. Tårarna blir fler och Josef känner hur Alex blir tyngre och tyngre. Han sätter ned henne på sängen och Josef sätter sig mitt emot. 

"Alex...Alex" började han försiktigt och han får snabbt ögonkontakt med henne. Han tar tag i hennes hand och sätter den mot hans bröst. Han tar djupa långsamma andetag och ber Alex följa dem, vilket hon efter en stund gör. När Alex har börjat andas normalt så kramar Josef om henne. "Tack" viskar Alex samtidigt som hon snyftar. "Det är okej" fortsätter Josef och kysser hennes läppar. Josef och Alex går och lägger sig. Hon ligger tätt intill honom och han har ett fast grepp om sin midja. Nästa morgon vaknar Alex och känner Josefs tunga arm över sin midja. Hon ler försiktigt och vänder sig om så deras ansikten möter varandra. Hon kysser honom över hela ansiktet och han öppnar sina ögon. Han kysser hennes läppar intensivt och drar händerna upp och ned längs hennes lår. Alex stönar försiktigt. Det var för tidigt på morgonen för att hennes omdöme skulle vara tillbaka. "Du..." viskar Alex i Josefs öra. "Vadå?" säger Josef tillbaka. "Hur ont har du...för jag vill gärna tacka dig för igår" viskar Alex flörtigt och Josef känner hur det pirrar till genom hela kroppen och temperaturen stiger. "Det går bra" säger Josef och börjar kyssa Alex nacke. Alex drar av sig tröjan och Josef stannar och beundrar henne för nån sekund. Alex släpper ut flera stön vilket får Josef att fnissa lite. Han kysser henne från nacke ned till innerlåret och tillbaka upp till hennes läppar. Alex drar sina händer försiktigt i hans nacke och ned över hans överkropp. Josef knäpper upp Alex bh innan de möts för ytterligare en kyss. Alex når kanten på Josefs kallingar och drar ned dem. Strax därefter hörs ett stön från både Josef och Alex.