Det kommer aldrig va över för mig

Skål!

Juli-Efter dödläge

Kollegorna i Beck Gruppen var bjudna till Martins stuga. Josef och Alex hade träffats ett par gånger efter den kvällen. De uppskattade varandras sällskap och på jobbet var sexuellaspänningen otroligt hög. I och med fallet med Vilhelm hade det blivit så stort fokus på det och de hade inte träffats på ett tag efter det. Båda hade haft mycket på jobbet och Josef hade dessutom varit mycket hos Tobban. Josef gick på ledighet och Alex fortsatte jobba, hon tror han åkte till Göteborg men hon var inte riktigt säker. Alex visste fortfarande trots att de inte hade setts på ett tag när hon kände för Josef. Hon hoppas bara att han känner samma. Alex slänger på sig en klänning, hon tittar sig i spegeln. "Det blir bra" tänker hon. Hon fixar sitt hår och slänger på lite smink. Det behövs inte så jättemycket nu när det är sommar. Hon ser taxin stå utanför och slänger på sig sina klackskor och går ned. Hon känner hur pulsen ökar, hon vill verkligen träffa Josef nu. Det hade ju gått några veckor i och med att han hade varit ledig. Taxin stannar utanför Martins stuga och Alex betalar innan hon kliver av. Hon knackar på dörren och Inger öppnar. 

"Hej Alex!" säger Inger glatt och kramar om henne. "Hej!" säger Alex och kramar henne tillbaka. Martin står strax bakom och ger också Alex en kram. "Var är Vilhelm?" frågar Alex. "Han står vid grillen" svarar Martin och ler. Alex får ett glas vin av Inger och hon tackar innan hon beger sig ut till Vilhelm. Hon lägger en hand på hans axel och han vänder sig om. "Hej Alex!" säger Vilhelm glatt. Alex ler stort och lägger armarna om honom. "Går det bra?" frågar Alex och Vilhelm nickar. De står och småpratar lite men strax därefter hörs en norrländare högt och tydligt. "Hej Steinar" säger Alex och ler. "Hej" säger Steinar och går fram och småpratar med dem. Oskar och Jenny rullar in vid sex. Alex tittar ned på klockan igen, hon är tio över. Hon tittar upp. Ingen Josef. "Skulle inte Josef komma?" frågar Alex nyfiket och lite oroligt. "Jo...jag tror till och med han hade ringt till morfar och sagt att han skulle bli plus en" sa Vilhelm. "Är Tobias utsläppt?" frågade Alex och rynkade pannan. Vilhelm ryckte på axlarna. "Ingen Aning" sa han och tittade på Alex. Alex hör att det knackar på dörren och kikar försiktigt men hon ser ju ingenting. Alex står och biter sig själv i läppen, pulsen ökar och hon blir nervös. "Men skärp till Alex, det är bara Josef" tänker hon, men det hjälper inte. Martin går ut på altanen bakom honom och ser Josef gå hand i hand med en kvinna. Alex känner plötsligt hur all nervositet byts ut mot smärta och illamående. Hon sjunker ihop lite och vänder sig om. Hon hör hur alla hälsar på Josef och kvinnan. "Vem är det då?" frågar Steinar nyfiket. "Detta är Hanna, min flickvän" säger Josef och ler. "Trevligt, jag heter Steinar" säger Steinar och tar hennes hand. 

Alex känner hur tårarna bildas i hennes ögon men hon drar bort dem snabbt. Hon tar ett djupt andetag och förbereder sig på att vara trevlig. Hon känner en hand på hennes axel och hon ryser till. Hon känner direkt, det är Josef. Hon vänder sig om med ett leende på läpparna. Det var ett framtvingat leende, men vad gör det. "Hej" säger Alex och ler mot Josef. Hon vet inte vad hon ska göra? Ska hon krama honom eller blir det konstigt? Josef gör hela situationen lättare och drar in henne i en kram. Alex bryter den fort. "Hej, jag heter Alex" säger hon och sätter fram sin hand. "Hanna" säger Hanna och tar Alex hand. Alex märker hur Vilhelm, Josef och Hanna startar en konversation vilket ger Alex en möjlighet att smyga in i stugan. Josef märker hur hon försvinner, han tittar bakom sig innan han återgår till samtalet. Alex lutar sig mot köksbänken, hon tar ett glas vatten och vill bara hem. Hon hade längtat till denna dag hela veckan och nu vill hon bara hem. Bort från allt och framförallt bort från Josef och hennes flickvän. Han tycker inte att han borde förvarnat mig? Att han ska ha med sig en ny tjej? Eller betyder jag så lite för honom? tänker Alex men skakar snabbt av sig tankarna igen. Hon fyller på sitt vinglas och går ut till de andra igen. "Vart blev du av?" frågar Oskar. "Toa" ljuger Alex. Josef sneglar på Alex och sväljer hårt. Deras ögon möts och Josef märkte att något inte är som vanligt. Alex är inte som vanligt. "Okej! Då säger jag varsågoda" säger Inger och Vilhelm bär bort köttet till bordet. Hanna hamnar bredvid Josef och Alex mitt emot honom. "Så Josef och Hanna, hur träffades ni?" frågar Inger nyfiket. "Jadu" börjar Josef och kliar sig i bakhuvudet. Han tittar mot Alex och ler, hon vänder blicken ned i maten. Josef leende dör ut men kommer snabbt på att han måste svara på frågan. "Vi träffades när jag var i Göteborg" säger Josef och ler mot Inger. "Så det är fortfarande ganska nytt" fyller Hanna i. "Hur är Josef som partner då?" frågar Steinar och flinar. "Han är helt underbar, han bryr sig om mig och han är väldigt bra på att lyssna. Han finns där för mig." förklarar Hanna och ler. Josef tar tag om hennes hand och kysser henne på kinden. Alex tittar på dem och vänder snabbt blicken mot de andra. Hon ställer sig upp och tar glaset i hand. "Jag tycker vi utbringar en skål till Ville, du är otroligt modig men du är också en otroligt bra polis. Du är grym och vi alla är mycket glada att du är här med oss idag! Vi eller jag vill bara säga att jag är väldigt stolt över dig! Jag vet att mamma och morfar också är det!" säger Alex innan hon höjer glaset lite högre och ropar "Skål!" och de andra fyller i. De äter upp och sätter sig i ute sofforna. Josef lägger armarna i nacken och Alex lägger märket till ärret. "Det har blivit bra" säger Alex och nickar mot ärret. Josef tittar först åt de andra hållen, hon har inte sagt något till honom på hela kvällen. "Menar du ärret?" frågar Josef och ler. Alex kan inte hjälpa det, hon ler tillbaka. Deras ögon möts när de pratar och Alex känner pirret genom kroppen. Det är något som hon just nu verkligen inte borde känna. Alex nickar. "Asså jag minns inte riktigt men jag tror det var någon som var på mig väldigt ofta om att tvätta det" säger Josef och harklar sig. "Vem kan det vara?" säger Alex och skrattar lite. "Samma person sa till sjuksköterskan att sy om det" säger Josef och skrattar. "Men vadå Josef, du var inte så bra på det" säger Alex och skrattar. "Vadå vad hon med dig på sjukhuset?" frågar Hanna. Josef tittar på henne och Alex sväljer hårt. "Ja... eller vadå?" frågar Josef. "Nej men är det inte konstigt att din chef följer med dig till sjukhuset?" frågar Hanna. Josef rycker på axlarna medan Alex reser sig ur sofforna. Resten av gruppen känner av den stela stämningen. "Vad sägs som att vi går till stranden?" frågar Vilhelm och alla nickar. De går ned till stranden och Alex går med Oskar och Jenny. De pratar om lite allt möjligt. Inger lade ned ett par filtar på sanden och satte fram kakan hon hade bakat. "Den var supergod Inger" säger Alex och ler. De spelar en rund kubb och Alex och Josef. "Se på den här då Beijer" säger Josef och kastar pinnen. Alex ger honom en high five. J

osef, Alex och deras lag har bara kungen kvar och det är Alex tur att kasta mellan benen bakifrån. Vilket hon gör och sätter den. Josef springer fram till Alex kramar om henne och snurrar henne. Alex skrattar och håller hårt om Josef. Han släpper ned henne och Alex känner hur pulsen ökar. De tittar på varandra i en kort sekund innan de sätter sig ned på filten igen. Hanna lutar sig mot Josefs bröst och han lägger armarna om henne. Alex känner hur ångesten inom henne ökar. Ett par timmar senare går de tillbaka till stugan och på vägen tillbaka hör Alex hur Josef och Hanna pratar. "Har du och Alex haft något?" frågar Hanna. "Nej, Alex, gud nej" säger Josef. "Va ärlig" sa Hanna. "Något kort, men det var inget riktigt liksom" säger Josef. Alex känner hur tårarna kommer tillbaka och hur ångesten ökar. Hon tar upp telefonen och ringer en taxi på vägen tillbaka. "Tack så jättemycket för idag, men jag måste tyvärr sticka" säger Alex och sväljer hårt. "Redan?" frågar Inger och Alex nickar. Hon kramar om Steinar, Jenny, Oskar, Martin, Inger och Vilhelm. Eftersom att Josef och Hanna hade gått längre bak så kom de när Alex drog på sig väskan. "Hejdå" sa Alex snabbt, det bryter lite i rösten och hon tittar knappt på Josef innan hon vänder sig om och går mot bilarna. Hon känner en tår falla och sätter sig snabbt i taxin som kör därifrån. Det blev inte som hon hade tänkt sig.