Det kommer aldrig va över för mig

Fallet

 Efter AW:n hos Martin hade Beck Gruppen inte fått en hel helg då det hade kommit in ett fall på söndagen som de var mitt uppe i att lösa. Alex hade haft det tufft att gå till jobbet den dagen, och hade ångest över att behöva möta Josef. Hur kunde han ens säga något sånt? Alex som hade tyckt att det de hade var så fint. Alex och Josef var ju ändå kollegor som jobbade ganska nära varandra så hon hade inte direkt något val. Hon var tvungen att möta hans blick och träffa honom varje dag trots att det gjorde ont.Det var nu måndag och Alex var på väg mot jobbet. När hon kommer in på kontoret hör hon hur hennes kollegor pratar i fikarummet. Hon går rakt förbi direkt in på sitt kontor för att lämna väskan. Hon tar ett djupt andetag innan hon beger sig mot fikarummet. Hon går in, ser Josef, Steinar, Jenny och Aida. "Hej" säger Alex glatt, lite för glatt kanske. "Vill du ha kaffe?" frågar Josef samtidigt som han redan börjat plocka ned en kopp. "Ja tack" säger Alex. Deras ögon möts men Alex bryter det snabbt. Hon tittar ned i golvet istället och sen upp på Jenny. "Gick Oskar på ledigheten denna veckan?" frågar Aida. Alex nickar. "Japp, men är inte Martin här än?" frågar Alex. "Jo han sitter på sitt kontor" säger Steinar. "Ska vi börja då?" frågar Alex så fort hon fått sitt kaffe. Resten av gruppen nickar och de går i samlad trupp in i mötesrummet. Alex hälsar på Martin som redan tagit sin plats. "Okej vad vet vi om offret?" frågar Alex. "En kvinna i 25-årsåldern hittad våldtagen och strypt till döds i sitt eget hem. Kvinnan heter Denise Bohlin. Denise bodde ensam i lägenheten och hennes föräldrar är skilda och mamman bor i Stockholm medan pappan bor i Madrid sedan ett par år tillbaka. förklarar Jenny. "Vi har också fått tillbaka obduktionen som visar att hon var gravid" säger Alex och sväljer hårt. "Fyfan" säger Josef i en suck. Alex tittar upp på honom och möter hans blick men hon vänder snabbt bort. "Aida, kan du hitta en adress till mamman?" frågar Alex. "Japp, jag letar" säger Aida. "Denise jobbade på en advokatfirma som assistent tydligen", förklarar Aida. "Steinar och Jenny, ni åker till advokatfirman" säger Alex och de nickar och ställer sig upp. "Aida, skickar du adressen?" frågar Jenny. "Redan klart och du ska också få adressen till mamman" säger Aida och Alex nickar. "Tack då" säger Alex. "Alex, hade jag kunnat få prata med dig innan vi sticker?" frågar Josef och Alex nickar. Josef tittar runt på resten av kollegorna i rummet som en vink att de ska lämna vilket de gör. Martin stänger dörren bakom sig och Josef tittar på Alex. "Vad är det med dig?" frågar Josef oroligt. "Va? Nej, inget" säger Alex och rynkar på pannan. "Men Alex, man märker ju att det är något, kan du snälla bara säga vad det är" säger Josef upprört. "Josef det är inget, kan vi åka och prata med mamman nu?" frågar Alex. Josef svarar inte henne utan ger henne bara en blick som hon vill att hon ska berätta. "Bra, tack" säger Alex och går ut från mötesrummet med Josef hack i häl. 

De åkte ut till mamman för att berätta vad som hade hänt. Innan Alex knackade tog hon ett djupt andetag, hon skulle berätta att både hennes dotter och hennes barnbarn hade dött. Alex knackar och strax därefter öppnar en kvinna i femtioårsåldern. Hon gav Alex och Josef en underlig blick, vilket var ganska förståeligt, hon visste ju inte vem de var. "Hej" säger kvinnan. "Hej, jag heter Alexandra Beijer och detta är Josef Eriksson vi kommer från.." säger Alex men blir avbruten av kvinnan. "Jag vill inte köpa något". "Vi kommer från polisen, är du Agneta Bohlin?" frågar Josef samtidigt som han visar upp sitt id-kort. "Ja.." säger Agneta oroligt. "Hade vi kunnat komma in?" frågar Alex och Agneta nickar. De stiger på och sätter sig i Agnetas soffa. "Vi är här angående din dotter" börjar Alex och sväljer hårt. Agneta sätter handen för munnen. "Har det hänt något?" frågade hon oroligt. "Jo Agneta, det är såhär att din dotter hittats död" börjar Josef men Agneta bryter ihop och Josef slutar prata. Hon är ensam, helt ensam, tänker Josef. Alex tänker detsamma och hoppar därför över och sätter sig bredvid Agneta. "Visste du om att din dotter var gravid?" frågar Alex samtidigt som hon stryker sin hand över Agnetas rygg. Hon snyftar och nickar långsamt. "Ja...hon och barnets pappa bor i en lägenhet i stan", förklarar Agneta samtidigt som tårarna forsar ned längs hennes kinder. "Okej, vet du någon som hade velat såra henne?" frågar Alex och Agneta skakar på huvudet. "Desire är....eller va..var en helt underbar unge. Hon var så snäll och försiktig. Hon ville alla väl" sa Agneta samtidigt som hon snyftade. "Och hennes pojkvän?" frågar Josef. "Anton.. ja du, jag vet inte så mycket" säger Agneta. "Men hade vi kunnat få ett telefonnummer till Desires pojkvän så vi kan berätta vad som har hänt?" frågade Josef. Agneta nickar och skriver på en lapp , telefonnummer och namn. "Vi skulle behöva att du och Anton kanske kom in och identifierade henne, men gör det när ni känner att ni har ork" säger Alex och ler medlidande. Josef och Alex säger hejdå till Agneta och sätter sig i bilen. Alex sitter bakom ratten men har inte orken att köra. Hon känner ett par tårar rinna längst hennes kind men torkar fort bort dem. Hon brukar inte bli så träffad av fall, det är en av hennes styrkor men detta fallet var....brutalt. Josef tittar på henne och lägger en hand som stöd på hennes lår men Alex tar snabbt bort den och börjar köra. Josef förstår inte vad som pågår men vågar knappt fråga. Inte på jobbet i alla fall. Alex och Josef berättar för Anthon också vad som har hänt och han var såklart förkrossad men nämnde ett ex som alltid enligt Anthon varit avundsjuk på honom. Jobbdagen kom till ett slut med inget nytt förutom Desires ex som de skulle plocka in på förhör imorgon. 

Josef var den enda kvar när Alex drog och hon sa inte ens hejdå. Josef förstod ingenting. Han sätter sig i bilen och kör hem. Han har en stor klump i magen, det kändes som om han hade förlorat sin bästa vän och personen som betydde mest för honom. Han förstod inte ens vad han hade gjort. Josef låser upp dörren och när han kommer in känner han lukten av mat. Han möter sin flickväns blick och ger henne ett trött leende. Han sätter armarna om hennes midja och ger henne en kyss. "Hur är det?" frågar Hanna. "Det är bra" säger Josef. "Jag har lagat mat" säger Hanna och ger Josef ytterligare en kyss. "Det luktar jättegott" säger Josef och ler. De sätter sig ned och äter. Josef är helt inne i sina egna tankar, men tankarna består mest av en person. Hanna frågar Josef något men han lyssnar inte. "Hallå" säger Hanna och viftar framför hans ansikte. "Lyssnar du inte?" frågar Hanna. "Va? Vad sa du?" frågar Josef. "Har du haft en bra dag på jobbet?" frågar Hanna. Josef äter upp det sista av sin mat. "Tung", svarar Josef kort. Josef plockar undan och tackar Hanna för maten. Hon sätter sig i soffan och väntar på att Josef ska sätta sig med henne. "Du asså, sorry, jag måste åka och kolla en sak. Det handlar om jobbet, jag måste fråga Alex en grej" säger Josef. "Nu?Klockan nio?" frågar Hanna. "Ja, det handlar om fallet", förklarar Josef och Hanna nickar. Josef går ut genom lägenheten, sätter sig i bilen och kör till Alex.