Det kommer aldrig va över för mig

Berätta

 Ett par timmar går förbi och Alex somnar i Josefs famn. Josef däremot är klarvaken, han är helt förstörd. Trots att han inte hade någon tanke på att han ville ha barn innan fanns det en stor tomhet i honom. Det fanns ett barn som var på väg till denna världen. Hans och Alex barn. Han ångrar just nu hur det blev mellan dem och att han inte ville lämna Alex ensam. Josefs tårar faller längs hans kinder när dörren öppnas, det är Alex sjuksköterska. Alex vaknar av att dörren öppnas, hon tittar upp på Josef och tar tag i hans hand. Josef hoppar ned från sängen och sätter sig i stolen så nära Alex han bara kan. Han tar tag i hennes hand och kramar den försiktigt. "Jag ville bara kolla så att allt var okej", säger Amanda. "Jodå det går bra" säger Alex och tvingar fram ett leende. "Era kollegor är också här", förklarar Amanda. "Kan du säga till dem att vi behöver ett par minuter innan de kan komma in" säger Alex och Amanda nickar. Hon går ut genom dörren och Alex vänder blicken mot Josef. Både hans och Alex ögon är röda och svullna. "Du..." börjar Alex och Josef tittar ned i marken. "Jag...jag kan inte jobba" säger Josef och bryter i rösten. "Ska vi berätta för dem?" frågar Alex och bryter själv också i rösten. "Nej inte alla, jag pallar inte frågor och antydningar", förklarar Josef. "Nej, inte jag heller. Vi berättar för Martin att han kommer ändå bli chef medan jag är borta. Jag vill inte jobba heller" säger Alex och tårarna rinner. Josef ger henne en kram och tårarna rinner längst bådas kinder. "Jag hämtar honom" säger Josef och kysser Alex på kinden innan han går ut i korridoren. När han kommer ut möts han av Steinar, Jenny, Aida, Oskar, Martin och ingen mindre än Hanna. Josef går direkt fram till sin flickvän. "Men Josef herregud, hur är det? Vad har hänt? Har du gråtit? frågar Hanna. "Hanna, jag kommer nog bli kvar här ett tag. Det är nog bäst om du åker hem" säger Josef. "Men jag vill ju va med dig!" svarar Hanna. "Det går inte, Alex mår inget vidare. Hon vill inte ha besök" ljuger Josef. "Nej men du går tydligen bra" säger Hanna och lägger armarna i kors. "Hon har blivit knivhuggen och nära på att bli våldtagen. Jag tror inte att hon mår bättre av att någon som hon har träffat en gång sitter där inne med henne", förklarar Josef. "Du förlåt, du har rätt. Vi ses ikväll" säger Hanna och ger Josef en snabb kyss innan hon går ut.

  "Borde vi inte heller komma?" frågar Steinar. "Jodå, men jag och Alex behöver dela ett par ord med Martin först" säger Josef och de resterande kollegorna nickar medan Martin följer efter Josef. "Vad gäller det?" frågar Martin. "Vi tar det där inne med Alex" säger Josef. "Okej" svarar Martin samtidigt som de går in till Alex rum. "Alex, vad skönt att du mår bra" säger Martin och ler. Leendet försvinner dock snabbt när han möts av flera tårar rinna ned längs Alex kinder. Josef går fram till Alex och kramar om henne. "Glöm inte andas Alex" säger Josef samtidigt som tårar bildas i hans ögon. "Men herregud vad är det som händer?" frågar Martin oroligt och sätter sig ned på en stol vid Josef och Alex. "Jo det är såhär...jag och Alex vi..." börjar Josef men vet inte hur han ska fortsätta så han blir tyst och tittar ned i golvet. Alex tar ett djupt andetag och samlar ihop sig. "Jag och Josef hade tidigare en relation efter allt det med Klas Fredén du vet. När Josef blev inblandad i mordet och stack" förklarar Alex och Josef nickar. "Vi hade sedan någon gång i juni en AW när Steinar hade kommit hem och jag följde med Alex hem" säger Josef och tårarna fylls i hans ögon igen. "Okej? Sedan gjorde ni slut... och du blev tillsammans med Hanna", säger Martin och båda nickar. "Det är inte allt..." säger Josef och vänder blicken ned i golvet igen. "Vad menar du?" frågar Martin. "Jo...under tillslaget idag blev jag knivhuggen... jag kommer till sjukhuset och de fixar allt med skadan. De säger också att det har blivit en komplikation" säger Alex och sväljer hårt. "Jo...men de berättade om det eller de sa att de fanns en" svarar Martin. "Alex visste om det men hon var gravid i vecka sju och vi förlorade det" säger Josef och bryter i rösten. Tårarna börjar rinna och Alex tar tag om Josefs hand. Martin drar handen över munnen, han visste precis känslan av att förlora ett barn. Martin ställer sig upp och ger Josef och Alex varsin kram. "Jag skulle behöva ta ledigt ett par dagar", säger Josef och Martin nickar. "Såklart och jag berättar inget för de andra. De börjar med att de tycker synd om er såklart men jag vet också vilka spekulationer som kommer" säger Martin och ler. "Tack" säger Alex och Martin ger henne ett medlidande leende.