Det kommer aldrig va över för mig

Att förlora någon

Josef väntar inte på förstärkningen som är på ingång, han ser sin möjlighet via ett fönster som står på glänt. Han lyckas nå haspen på fönstret och får upp det på vid gavel. Han häver sig upp och klättrar in genom fönstret. Josef hör hur Alex skriker, det kommer från ovanvåningen, med pistolen i högsta hugg smyger han upp för trappan. Han ser hur Kenny har börjat slita av Alex kläder och hur Alex blöder mycket. "POLIS GÅ BORT FRÅN HENNE NU" skriker Josef. Kenny vänder sig om och drar upp Alexs pistol, Josef tvekar inte utan skjuter honom i axeln. Kenny ramlar till golvet och i samma sekund har resterande poliser fått upp dörren och ambulanspersonal kommer upp och tar hand om Kenny. Josef springer till Alex, han har stuckit henne i magen. Kläderna är halvt avslitna, där ligger hon i Kenny säng. Josef är likblek i ansiktet, rädd och orolig för Alex skull. Han lägger tryck på Alex mage och försöker hitta ögonkontakt med Alex. Hennes ögon öppnas och sedan stängs de igen och så fortsätter det. "JAG BEHÖVER SJUKVÅRD NU!" skriker Josef. "Josef" viskar Alex. "Alex, det kommer bli bra, stanna med mig" säger Josef och tittar på Alex. Sjukvårdspersonal kommer upp och knuffar bort Josef, de börjar bära ned henne och Josef springer med efteråt. Han möts av Steinar och Martin därute. "VA i helvete" säger Martin när han är på väg fram till Josef som går rakt förbi både Martin och Steinar. Josef hoppar rakt in i ambulansen med Alex och de kör till sjukhuset. Steinar och Martin hoppar tillbaka in i bilen och kör efter ambulansen till sjukhuset. "Vad fan händer Martin?" säger Steinar stressat samtidigt som han kör om bil efter bil. 

"Jag...jag har ingen aning förutom att vi just nu har en kollega på väg in i ambulans till sjukhuset. HELVETE! skriker Martin och drar sedan handen över munnen. Josef tar tag i Alex hand med tårarna i ögonen. Han lägger hennes hand mot hans läppar och kysser den. "Alex, det kommer bli bra" säger Josef samtidigt som han tvingar fram ett leende. Alex tittar på honom en gång innan hon blundar igen. Denna gången öppnade inte ögonen igen. "Vi TAPPAR HENNE" skriker ambulanspersonalen. Ambulansen stannar och Josef förstår inte riktigt vad som händer. Han blir paralyserad för nån sekund innan han ställer sig upp och hoppar ur bilen. De kör direkt in med Alex och Josef följer efter fram tills de andra stoppar honom. "Du måste stanna här", förklarar sjuksköterskan. "Men... NEJ VAFAN" skriker Josef. "Du lugn" säger sjuksköterskan. "LUGN? HUR FAN SKA JAG VARA LUGN NÄR DET ÄR MIN BÄSTAVÄN OCH MIN KOLLEGA SOM PRECIS ÅKTE IGENOM DE DÄR DÖRRARNA!" skriker Josef. Steinar springer fram och lägger armarna om Josef, han tar honom ifrån sköterskan och bort mot en av toaletterna. "Josef, andas. De gör sitt jobb" säger Steinar och Josef nickar. 

"Tvätta av blodet från dina händer så pratar vi sedan okej?" frågar Steinar och Josef nickar. Han tvättar av blodet på sina händer som han inte ens hade märkt att han hade haft. Han förstod ganska snabbt att det inte var hans eget blod utan det var Alex blod. Josef kunde inte riktigt förstå att han både knivhögg henne och försökte våldta henne. Han skulle aldrig lämnat henne själv. Han går tillbaka ut till Steinar och Martin. "Har ni hört något?" frågar Josef. "Ja...det finns en väldigt liten inre blödning som de har fått stopp på, nu ska de bara fixa ihop henne. Men de sa att det fanns ytterligare en komplikation", förklarade Martin. "Vad var det?" frågade Josef. "De sa dem aldrig, de sa bara att det var privat", förklarade Steinar. Josef nickade bara. Timmarna passerade och Alex hade kommit ut ur operationen men hon ville inte ha några besök, inte än. Klockan var runt 14 och Josef hade suttit där sedan ungefär 12. Han brydde sig inte oavsett om Alex ville ha besök eller inte. Steinar och Martin hade stannat med Josef som stöd, plus att de var ganska säkra på att Kenny var skyldig. Just nu var det inte det viktiga utan Alex var. "Jag bad de andra stanna på kontoret", säger Martin och ler. "Vill ni dra så gör det, sätt dit den jäveln. Jag stannar ett tag till" säger Josef. Steinar och Martin nickar, de lägger varsin hand på Josefs axel innan de säger hejdå och går ut. Josef möter Alex sjuksköterska på vägen. "Är hon vaken?" frågar Josef. "Ja, det är hon. Alex mår inte bra. Hon vill inte ha några be.." säger sjuksköterskan men blir avbruten av Josef "Kan du säga att det bara är Josef kvar?" frågar Josef och sjuksköterskan nickar och går in i Alex rum. "Hej Alex, hur är det?" frågar hon. "Jag...jag är tom,,,jag känner mig väldigt tom bara" förklarar Alex. "Jag förstår det" säger sjuksköterskan. "Amanda..hur tar...jag" börjar Alex men tårarna faller och hon kan inte prata mer. "Du..jag lovade att hälsa från en Josef, jag skulle säga att det bara var han kvar" säger Amanda samtidigt som hon kramar om Alex. Alex snyftar ett par gånger innan hon tittar på Amanda. "Kan du hämta honom?" frågar Alex och Amanda nickar. Hon går ut för att hämta Josef och allt mod och ork hon hade för bara ett par sekunder sedan försvann och tårarna rinner snabbt ned längs hennes kinder. Josef kommer in i rummet och ser Alex. Han skyndar sig upp till henne och lägger armarna om henne. Han sätter sig på sängkanten och gungar henne försiktigt fram och tillbaka. 

"Jag är här nu, det är ingen fara" viskar Josef och kysser henne i pannan. Josef sitter hos Alex i flera minuter medan hon hittar tillbaka till sin normala andning och tårarna slutar rinna för nu. Josef släppte kramen och glider ned från sjukhussängen så Alex kan ligga bättre. "Jag skulle aldrig ha lämnat dig" säger Josef. "Det var bådas beslut, ingen kunde veta att han skulle göra det" säger Alex och tittar på Josef. "Du kunde dött eller kunde han våldtagit dig som han var på väg att göra", förklarar Josef och tittar på Alex med en medlidande blick. "Men nu gjorde jag inte det tack vare dig" säger Alex ler lite åt Josef. Josef tar tag i hennes hand och de sitter så i någon minut innan Josefs telefon ringer. "Vänta" säger Josef och tar upp sin telefon. "Hej", svarar Josef. "Hej, var är du?" frågar Hanna. "Jag är hos Alex eller på sjukhuset" säger Josef. "Vad har hänt, är du skadad?" frågar Hanna. "Nej Alex är, hon är knivhuggen" säger Josef. "Okej hälsa henne och du vi ses ikväll. Älskar dig" säger Hanna. "Hejdå" säger Josef och lägger på. Alex tittar ned på sjukhusen och Josef tittar upp på henne. "Du...." säger Alex och hennes ögon blir fyllda med tårar. "Ja?" säger Josef. "Kommer du ihåg AW:n vi hade typ i slutet på Juni. Jag tror att typ Steinar hade kommit tillbaka från Oslo och du skulle gå på semester typ fyra eller fem veckor senare" säger Alex. "Ja...eller jag vet att du och jag blev väldigt berusade och att vi sen gick hem till dig" förklarar Josef och flinade lite. Men inte Alex, inte denna gången. "Ja och vi låg" säger Alex och tårarna rann längs med hennes kinder. "Ja exakt" säger Josef och rynkar på pannan. "Det var tydligen såhär...jag visste inte ens om det förrän idag" börjar Alex. "Vadå?" frågar Josef. "Tydligen var jag gravid" säger Alex. "Är barnet mitt?" frågar Josef och Alex nickar. "Ja...jag har inte varit med någon annan" säger Alex. "Vänta lite Alex.. Vad menar du med var? Vadå var gravid?" frågar Josef och hans ögon blir fyllda med tårar. Alex började gråta okontrollerat och hon behövde inte ens förklara mer än så Josef förstod direkt vad hon menade. De hade förlorat deras barn idag, Josef började gråta han också och lade sina armar om Alex. Hon gjorde plats för honom i den lilla sjukhus sängen och hon lade sig nästintill ovanpå honom och Josef höll henne hårt.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för att det har tagit lite tid, jag har haft lite annat för mig ett tag och jag tror det kan vara bra för mina berättelser för de kan få ett annat djup men också nya ideér kan födas. Hoppas ni gillade denna delen trots att jag själv grät när jag skrev den. 

många kramar Flisan <3