Det kommer aldrig va över för mig

Trötta

 Alex och Josef vaknar när Josef väckarklocka ringer, Alex vänder sig direkt om så hon ser Josef. Hon ger honom en kyss. "Godmorgon" viskar hon och kysser honom igen. "Godmorgon" viskar Josef tillbaka. "Jag går och duschar" säger Alex samtidigt som hon sätter på sig sina trosor. Josef kliar sig lite i bakhuvudet och nickar. Samtidigt som Alex reser sig reser även Josef sig, han drar på sig sina kallingar och går ut i köket och startar kaffekokaren. Han gör två mackor till sig själv och två till Alex som han sätter på köksbordet. De har lite mindre tid idag så Josef äter sina mackor medan han väntar på att kaffet skulle rinna ned. När han hör att Alex är ute ur duschen så häller han upp en kopp kaffe till henne och en till sig själv. Han går till badrummet och knackar på dörren innan han öppnar. "Jag gjorde lite kaffe till dig" säger Josef och ler. "Tack älskling" säger Alex. Nu sa hon också det som om det vore en vana, hon log för sig själv. "Där står två mackor på bordet där ute, men jag tänkte att du ville sminka dig först" säger Josef och kysser henne i hårbotten. "Tack och du , vill du duscha nu går det bra" säger Alex. "Ja men då gör jag det" säger Josef samtidigt som han tar en sipp av sitt kaffe innan han ställer det på handfatet. 

Han hoppar in i duschen och duschar av sig det gamla svettet från igår. När både Josef och Alex är klara hoppar de in i Josefs bil och börjar köra rtill jobbet. Alex tittar på klockan och ser att de ändå blev tidiga. "Kan vi inte köra inom och köpa kaffe till alla? Tänker det behöver nog de flesta idag" säger Alex och Josef nickar. "Absolut, kan vi göra det" säger han och lägger en hand på hennes lår. De stannar till på Espresso House där de köper bullar och kaffe. De fortsätter till jobbet och när de kommer upp till deras våning så sitter de redan alla på sina platser. "Godmorgon!" säger Alex glatt. Steinar tittar upp på henne och ger Alex en trött blick. "Trött?" frågar Josef och skrattar lite. "Om jag är" säger Steinar. "Du är inte den enda" säger Oskar och skrattar lite. "Josef hämtade mig på vägen så vi köpte med oss lite kaffe och bullar" säger Alex och ställer det på bordet. Alla tar varsin kaffemugg och bulle. "Är Martin inne eller?" frågar Alex. "

Japp, jag såg honom innan" säger Aida. Alex går in och hämtar honom och därefter är alla samlade runt Oskar, Josef, Steinar, Jenny och Aidas arbetsplatser. "Det var trevligt att träffa dina gamla kollegor igår Alex" säger Jenny och ler. "Ja, de var supertrevliga" sa Steinar och log. "Ja...verkligen" svarar Alex. "Jag tror att Åsa tyckte Josef var intressant" säger Jenny. "Va? Nej? Tror du?" svarar Josef snabbt. Han vänder sedan blicken mot Alex som tittar på Josef med stora ögon. "Jahapp, då får väl jag fixa så ni får träffas igen" svarar Alex och flinar lite åt Josef. Josef skrattar lite åt vad Alex så. "Nej... Åsa, hon är inte riktigt min smak" säger Josef och småler lite. "Jasså inte?" säger Jenny. "Näe" säger Josef. "Hur mår du Alex?" frågar Martin och byter samtalsämne. Alex sväljer hårt. "Jo, men jag mår bra. Det blir bättre" säger Alex och ler mot Martin. När Martin frågar Alex hur hon mår blir det som om Josef kommer tillbaka till verkligheten. Han känner hur det svider i ögonen och hur tårarna är på väg. Han biter sig lätt i sin kind och ställer sig snabbt upp. Han går bort till toaletten och tar ett par djupa andetag. "Vad sägs som om vi börjar jobba" säger Alex samtidigt som hon ställer sig upp. Hon sneglar bort mot dit Josef gick men fortsätter sedan in på sitt kontor. Martin kommer efter henne och stänger dörren bakom dem. 

  "Hur är det med Josef?" frågar Martin och ler lite lätt. "Han tar väl det ungefär som mig, vi är ganska lika på många sätt. Det går i perioder och jag tror att det var precis som om vi levt i vår bubbla ett tag och som om han kom tillbaka till verkligheten. Jag gjorde det igår" förklarar Alex och Martin nickar. "Behöver du något Beijer så finns jag här" säger Martin och ler. "Tack Martin" svarar Alex och ler. Josef kommer tillbaka till sin plats och ser ut precis som vanligt. Varken Josef eller Alex gillar att visa sig svag inför andra. Förutom varandra, de har alltid haft det bandet. Även innan de var ett par kunde de visa sina svagheter för varandra. De jobbar till fyra och sedan beger sig alla hem. De flesta var trötta och framförallt var de trötta på allt pappersarbete, samtidigt bad de ju inte om att någon skulle mördas. Josef och Alex går tillsammans ned till Josefs bil och så fort de sätter sig i bilen tar Alex Josefs hand. De kör hem till Josefs lägenhet och går in. 

"Jag hade tänkt laga något idag, blir det bra?" frågar Josef och Alex nickar. De går mot soffan och lägger sig nära varandra. Josef sätter en klocka på sju ifall de somnar. Alex sätter igång en polisserie för att ge den en chans. Ofta brukar både Josef och Alex klaga på att den är orealistisk. "Alex, vi brukar bara bli så besvikna...." säger Josef. "Ja men vi ger denna en chans, jag har hört väldigt gott om den" säger Alex och ler. "Okej... " säger Josef och kysser henne på kinden. Alex startar serien och sedan vider hon huvudet och ger Josef en kyss. Som Josef hade trott var serien inte bra och de hade somnat. Josef hade sina armar om Alex midja och sitt huvud nära hennes. Klockan sju vaknade de av Josefs alarm och Alex satte sig upp. "Den var nog inte så bra" säger Alex och skrattar lite. "Sa ju det" säger Josef. Hon slår till honom lite lätt på bröstet innan han går ut i köket för att börja laga mat. Alex följer efter men beundrar mest att Josef lagar mat till dem. "Vad blir det?" frågar Alex. "Pesto pasta" svarar Josef. "Men gud vad gott! Säg till mig när du lägger i pastan så dukar jag" svarar Alex. De sätter sig ned och äter tillsammans vid Josefs köksbord. De pratar om allt möjligt, vilket är som vanligt. Det har liksom blivit en del av deras vardag. "Josef, det var jättegott" säger Alex och dukar av deras tallrikar. Hon sätter in dem i diskmaskinen och startar den. Josef lägger sina armar runt Alex midja och Josef kysser henne på kinden. "Åsa va?" säger Alex och skrattar. Josef skrattar lika mycket och de kysser varandra.

 Alex sätter sig i soffan och Josef hämtar två glas vatten innan han sätter sig nära Alex. Han drar henne nära sig själv. Alex tittar på Josef och deras blickar möts. "Du....hur är det?" frågar Alex och tar tag om Josefs hand. "Det är bra" säger Josef. "På jobbet när Martin frågade mig..." börjar Alex. "Jag bara...jag vet inte hur jag ska förklara det men... det var precis som om allting kändes så verkligt igen" säger Josef. "Jag vet Josef," säger Alex samtidigt som hennes ögon blir glansiga. Josef kramar om Josef hårt och så sitter de en längre stund. "Jag älskar dig" säger Josef och tittar på Alex. Vänta, hörde hon precis rätt? Sa Josef Eriksson precis att han älskade henne? Kan detta verkligen vara sant? Det går en stund och Josef får inget svar från Alex. Hon sätter sig upp och det gör Josef också. Deras blickar möts och Alex spricker upp i ett leende vilket får Josef att le lika stort. Hon kastar sig sedan om honom och ger Josef en hård och lång kram. Hon hamnar i hans knä och hon kysser honom. Kyssen var fyllig och lång. Alex lägger sina händer på Josefs kinder och tittar på honom. Hon ler stort. "Josef Eriksson, jag älskar dig med" säger Alex innan hon kysser honom en gång till.