Diamond League - Mörkret reser sig

Stationen

Fabian kollade på Skelettis och Skelettis kollade på Fabian. Och det kunde bara betyda en grej. Spring... Fabian sparkade en person i huvudet och tände eld i dens hår. Skelettis kastade knivar inne i bussen. Koris skrek av rädsla, han tyckte inte om när det var så mycket folk runt en. Fabian hoppade ut och greppade tag i en stolpe han snurrade runt. Han tog sig upp på fram luckan. Sedan sprang han upp mot busstorget. Skelettis kom strax efter. Båda sprang så snabbt som de bara kunde för att ta sig fram. Deras mål var att komma ut ur polisernas synvinklar. Men det var inte det de skulle lyckas med. Det som hände var att Koris föll liksom ut ur väskan, han var inte den bästa på att springa för han var i miniformat. Fabian stannade för att plocka upp Koris, då han polisen efter. Poliserna drog sina pistoler och riktade de mot Fabian och Skelettis. Men båda fortsatte att springa framåt. Poliserna sköt en massa skot mot de, men de siktade bara mot benen. Ett skott träffade Fabian i benet. Fabian fortsatte att röra sig framåt. Det ända han tänkte på var att gå framåt. Men så plötsligt så slocknade det för Fabian. Och det gjorde samma sak för Skelettis. Båda sommnade av att poliserna hade skjuit ett skott med sömnmedel mot de. Poliserna la in de i polisbilarna och senare den dagen, runt klockan 9 så vaknade de på polisstationen. De satt i ett grått tyst och ledsamt rum. Koris satt fast i en bur.
"Varför är jag den enda som sitter i en bur. Det är jag som måste sitta där. Så nu kan ni 2 släppa ut mig.", sa Koris. Skelettis kollade på Koris.
"Om du inte är blind, vi sitter fast här. Du kan gärna komma och släppa loss oss. Först, då släpper vi lös dig. Dunma ekkorre. Koris håll käften nu, polisen kommer in.", sa Skelettis. Polisen kom in i rummet, det var dags för ett kort förhör. Polisen ställde sig framför Skelettis för att ta ID.
"Så, du med ett ID som inte stämmer. Skulle vi kunna få ditt ID eller Pass. Vi måste ju ta reda på vad din riktiga identitet. Så kan vi få ID lite snabbt.", sa Polisen. Skelettis gav sitt ID. Och pass dessutom.
"Jävla idiot. Det är mitt ID. Läs. Mitt namn är Articus Almeburg. Jag är varit i WW2, spanska sjukan, WW1 och alla det där olika grejerna. Så nu kan vi gå vidare, jag erkänner brott för inbrott för att ta folks gammla VHS band. Men det var självförsvar för det där med morden.", sa Skelettis. Polisen suckade och sa sedan:
"Ni kan gå upp för trappan där, ni ska in till cellerna. Vi måste kroppsvisitera er så ni inte har drogor på er.", sa Polisen. De gick upp för trappan in till ett rum. I rummet kolla de igenom deras kläder. Varenda del av kläder. Det fanns varken drogor eller vapen. Poliserna drog sedan med de till en kamera där de skulle få bli fotade och hålla i en skylt med ens namn. Men på Skelettis skylt stod det inte hans namn. Det som stod var: En idiot som inte ger oss sitt namn. De visste inte vart de hade tagit Koris. Men det som hände hos honom var inte fullt nice. De hade tagit Koris för avlivning. De hade sövt honom. Men han hann vakna upp innan han dog.
"Vad gör ni med mig. Döda mig inte. Snälla jag ber. Min kompis är Miljonär, han kan ge Svenska kronor.", sa Koris för att inte dö.
"Ekkorren kan prata, det är omöjligt, djur ska inte kunna tala. Och han har rabies, döda honom.", sa Polisen med vita kläder. De gick mot koris med knivar och sömnsprutor. Koris behövde göra någonting, han såg en skalpel på ett bord som var bredvid honom. Han tog upp skalpen. Sedan stack han upp den i polisens öga. Ögat spräcktes. Sedan sprang Koris ut genom dörren på sin jakt att hitta de andra.
"Lystring allihopa, utrymmning ur byggnad. Rabies attackerad ekorre springer löst i byggnaden.", sa den som satt i högtalarsystemet. Då drog poliserna som visiterade Fabian och Skelettis. Och då kunde Fabian och Skelettis också lämna polisstationen. Koris hittade de. 
"De försökte att döda mig, de var nästan klara när jag körde upp en skalpel på en av polisernas ögon. Ska vi dra medans vi kan eller ska vi stå tills de kommer in igen?", frågade Koris. De sa ingenting och gick bara ut. Det var ingen som märkte att de kom. Så det var nu bara att gå hem till träkojan i Arenabyn. De skulle ta sin lilla tid att gå, men då skulle de få sin dagliga motion och få in sina steg. Koris la sig ner i ryggsäcken. Fabian kollade efter bussar som de kunde ta, men Skelettis ville super gärna gå den här korta sträckan. Han sa att man skulle se en massa olika grejer. Det enda man skulle se var hus på hus på hus och träd. Sedan såg man också Ica Maxi i horrisonten, men hur kul var det. 
"Fan va tråkigt. Vi kunde tagit bussen hem till Arenabyn. Koris tyckte du att det var kul att gå den här långa sträckan eller?", frågade Fabian till Koris som låg ner i ryggsäcken och sov.
"Va, jag sover här bak, jag bryr mig inte. Kan ni snälla låta mig sova i lugn och ro. Bra.", sa Koris. Nu var det inte super långt kvar till deras hus och inte långt att gå heller.