Diamond League - Mörkret reser sig

Prolog

Planet som hade gått från Östersund landade på helipaden på Vat-Ön. Fabian hade sovit på planet. Han vaknade när planet landade. Han gick ut från planet. När han kom ut mötte han sin kompis Felix.
"Hur har ditt lov varit då", frågade Fabian. De gick in i hissen som gjorde att de kom ner i förskolan.
"Bara bra. Jag var hemma. Eller näh, jag åkte faktiskt till Sundsvall en dag och gick runt. Vi var på Ikea och sen var vi också på Leoslekland. Det var kul, mamma och pappa sa: om jag vart snäll så skulle jag få en strutglass och en påse godis. Och jag var snäll och fick det.", sa Felix. De gick in i den stora salen. Dit de alltid brukade gå efter lov för att höra om vad som skulle hända det här året. Fabian och Felix gick in i stora salen. De valde ett bord att sätta sig på. De satte bredvid varandra så de kunde prata om deras påsklov. De pratade också med sina andra kompisar.
"Felix, hur var ditt lov?", frågade en kille som hette Will. Felix tog en bit av maten de hade fått.
"Bara bra, väldigt bra. Jag var på Leos lekland. Inte för att flexa, men jag var där. jag fick också en glass och en godispåse. Jag fick en Daim strut. Men Will hur var ditt lov?", frågade Felix.
"Jävligt bra lov. Jag fick tre godispåsar. Och jag var på Liseberg. Jag vågade åka Helix. HELIX! men vi undrar också om ditt lov Fabian. Hur var ditt lov?", frågade Will.
"Mitt lov. Jag vet inte. Bra. Jag träffade Mumin. Jag lärde mig också att använda en kraft som heter Tankemagi.", sa Fabian. Felix började tänka efter någon. Han kom tillslut på vad han tänkte på.
"Är inte Mumin död. Jag hörde det på tv.", sa Felix. Will hade inte ens hört om det här. Han var från Norge.
"Jo, Mumin, Muminpappan och Mumrik är döda. Jag grät när Mumrik föll av från taket. Sedan grät jag på begravningen. Sista gången grät jag på flygplanet från Åbo. Jag fick också en bild från begravningen.", sa Fabian. Fabian tog upp bilden och visade den för sina kompisar. Han avbröts av VD på förskolan. DOD.
"Välkommen tillbaka barn ska ni vara till Vat-Ön. Mitt namn är DOD. Jag skulle bara infomera er om att 5 åringarna måste välja en skola. Ni kan antingen välja en lokal skola nära där ni bor. Eller så kan ni ta mitt toppval Diamond League skolan i Sundsvall Sverige. Det är en sak ni skulle kunna välja, men ni bestämmer så klart själv. Men i alla fall. ha en bra sista månad.", sa DOD. I stora salen fanns det en massa olika glasrör. DOD gick in i ett glasrör som leder upp hans egna kontor. Fabian fortsatte att äta på maten han hade. Han nöjt av den. Han kollade genom alla sina bilder han hade tagit i Mumindalen. Han hittade en när han precis hade kommit. Det fina norrskenet som kom. men nu änu en gång blev Fabian störd i det han gjorde. Han blev störd i ett medeldande som kom i högtalarsystemet.
"Skulle Fabian Nissilä snälla kunna komma upp till mitt kontor nu på en gång. jag har en viktig sak att säga.", sa DOD. Fabian ställde sig upp. Han gick mot de stora glasrören. När Fabian gick in så började han att flyga upp snabbt genom rören. Han åkte förbi en massa olika våningar. Men tillslut så var han framme.
"Jag ger upp snart.", sa fabian. Han gick till DODs kontorsdörr. Han knackade på.
"Kom in. Jag dricker mitt nattakaffe. Så du får smyga in.", sa DOD. Fabian öppnade dörren och fick in. Han satte sig på en stol som fanns.
"Så, varför skulle jag komma hit idag. Jag har inte ens gjort någonting. Men en sak. Varför åker planet halv sex på kvällen och kommer in 12. Jag blir trött när vi ska börja. För nu är klockan 5. Och jag vill gärna vara vaken under dagen.", sa Fabian.
"Men byt till din fucking lokala skit förskola istället för den här. Vi bryr hos inte. Men vi lär dig att bli monster. Bokstavligt talat. Men jag bryr mig inte.", sa DOD.
"Men vad ville du säga. Jag vill gå och sova nu?", frågade Fabian.
"Ja, påtal om det. Har du någonsin hört talas om oniblods pulver. Pulveriserat blod från en Japansk djävul. Det går att göra jävligt mycket med det ska du veta. Väldigt mycket saker går att göra. Men jag forskar i det. Jag besegrade min senaste fiende med det. Var snäll att öppna lådan där. Du ska få se hur det ser ut.", sa DOD. Fabian kollade efter en låda i rummet. Men tillslut hittade han en låda som det stod. Top Secret på. Han öppnade den och tog en av de olika glasrören. I glasröret var väldigt lite av det lila pulvret.
"Ska det verkligen vara så här lite i röret?", frågade Fabian.
"Ja, det är en dyrbar liten sak. Men om man använder den fel eller är känslig till den kan den leda till giganktiska problem.", sa DOD. Han kollade med stora ögon in i röret. Fabian tog upp ett annat rör och såg att den var helt full av pulvret. Nu blev Fabian skeptisk.
"DIN JÄVLA LJUGARE. Du sa att det skulle vara så lite i den här rören.", sa Fabian och tog upp ett.
"Försiktig med röret. Om du tappar den kan du bli en oni liknande varelse.", sa DOD varnande. 
"Jag bryr mig inte, jag kan göra så här om jag vill. Berätta. Vad använder man pulvret till?", frågade Fabian. DOD ville inte svara. Han försökte se ut som om han inte visste. DOD tog upp ett rör i handen. Han skruvade upp korken lite. Men tillslut drog han av den. Och han kastade den mot Fabian. Lila gas kom ut från. DOD andades in gasen. Men då hände något skumt. Det växte t 2 långa tänder ur munnen. Han fick horn från huvudet. Hans skor gick sönder och han fick långa naglar. Han blödde lila blod. Hans kläder gick sönder. Och han blev kall. Fabian fick också in gasen men den hade inte verkan på grund av att Fabian kunde göra skyddsfelt. 
"VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER!", skrek Fabian. "Hjälp mig ut härifrån. NU. Kom in. Hjälp. Jag sitter fast och kan inte röra mig.", skrek Fabian. Ingen hörde honom. DOD hade redan svimmat av. Och strax på svimmade Fabian. På något sätt gick delar av skolan sönder. Några prefekter kom förbi kontoret.
"Hallå, är det någon där inne.", skrek en prefekt. De fick inget svar tillbaka. "Hörni vi msåte slå upp dörren. På tre. 1, 2, och TRE!", skrek Prefekterna. De fick upp dörren. De brydde sig inte om DOD. Men Fabian tog de med. Fabian kom till liv igen. Men prefekterna fick fortsätta att bära honom. Många glasrör gick sönder och gick inte att transporteras genom. Men de hittade ett som gick att åka ner till Den stora salen. Nere i stora salen fanns hissarna. När prefekterna och Fabian kom ner kunde Fabian äntligen gå igen. De sprang fram till hissarna.
"Skelettis, vi hittade den borttappade eleven och vi är redo att evakuera skolan.", sa en prefekt.
"Bra, flyget väntar. Vi måste till Norge för det där vaccinet mot de lila molnen. Elever kan trycka på E knappen i hissarna.", sa Skelettis. Skelettis ställde sig i hissen med Fabian, Felix och Will.
"Fabian. Kan ni tre sitta med mig på flyget?", frågade Skelettis. Fabian nickade. De kom upp till helipaden där det stod ett flygplan redo. Utanför stod en person i en vit rock. När hissdörrarna öppnades gick Skelettis till rock personen.
"Kjenner du en Articus Almeburg?", frågade personen i rocken.
"Ja, det är jag som heter Articus. Jag har bokat 200 vaccinationer och ett flyg till Rypetoppen vaccination.", sa Skelettis. "Jag har just nu alla elever här. Alla 500 tog sig ut ur kaoset".
""Ok, 500 vaksinasjoner mot onis-infeksjonen. Og så en V.I.P-flyvning til Rypetoppens hemmelige laboratorium i Norge.", sa rock personen. "Det blir... Hvilken valuta vil du bruke. Euro, britiske pund, SEK eller DKK?".
"Euro, tack.", sa Skelettis.
"Da blir det 51.000 Euro.", sa Rock personen. Skelettis gav pengarna till rockpersonen. Eleverna gick in på planet och valde olika platser. Alla med sina vänner. Rockpersonen gick fram till Skelettis innan de gick på planet.
"Mine kolleger kjører flyet. Og det er jeg som skal lade og ta vare på alle som flyr. Jeg heter Jakob. Du kan få litt whisky å drikke. Kom, jeg skal vise deg til baren.", sa Aksel. Aksel och Skelettis gick till baren som fanns på flyget. Efter en kort stund så lyfte flyget. Fabian, Felix och Will levde livet. De hade köpt en massa godis. Fabian hade köpt en påse med Gott och Blandat. Will hade köpt tre over-sized Maraboukakor. Felix hade köpt Tuttifrutti. De pratade om strunt och likande. Flyget körde väldigt snabbt genom luften. Det var som om ljudet kommer efter planet hade kört. Tillslut så landade planet på ett berg. Eleverna gick snabbt ut ur planet. Sist ut gick Skelettis och Aksel. Aksel ställde sig framför eleverna.
"Vær så snill å stå foran meg. Nå skal vi snart inn. På innsiden forteller jeg mer om vaksinasjonen.", sa Aksel. Aksel skannade ett kort så att en dörr öppnades. Sedan gick han och eleverna in genom en port. I labbratoriumet var det burkar med tester från olika virus. Fabian blev rädd. Men tillslut så kom de fram till ett litet betongrum med en stol. En person i rock och en vit mask. Den vita masken höll i en skanner och en dos med Serum mot Oni. Aksel ställde sig framför alla.
"Greit. Jeg heter Aksel. Du er her fordi det har vært en ulykke på barnehagen din. En lilla pandemisky har spredt seg fra hetteglass. Viruset kommer fra en japansk jævel. Hvis du puster inn, kan du enten bli en oni eller du kan bli ekstremt smittet. Og nå skal vi begynne med en elev som heter: Alex Alvarsson. Vennligst ta plass.", sa Jakob. Alex satte sig i stolen. Han var en av prefekterna som hjälpte Fabian ur rummet. Vitemasken gick fram till honom och satte skannern mot Alex arm.
"Femtiseks prosent", sa Vitamasken. Han tog upp sprutan. Snabbt stoppade han in den. När Alex fick in vaccinet som svimmade han av. 
"Beklager, jeg glemte å fortelle deg at du besvimer og så glemmer du nesten alle hendelser i livet ditt bortsett fra det viktigste. familie som.", sa Jakob. "Den neste som går opp er Will Heikkinen.". Will gick fram till stolen och satte sig ner. Vitemasken gick fram. Will hade 45%. Vaccinet åkte in och Will svimmade av. De drog bort honom. Sedan skulle Fabian upp.
"Fabian, det här går bra. Det kommer gå bra. När du vaknar upp kommer du ligga hemma i din säng.", sa Skelettis. Fabians atte sig i stolen. Han mådde dåligt. Men nu visste han att när han vaknar kommer han vara hemma i Östersund. Den vita masken steg fram med vaccinet och skannern. Han tog skannern mor Fabian.
"87% kan bli verre. Ekstremt smittsomt.", sa Vita masken. Vitamasken var nära med nålen.
"Skelettis hjälp mig ur det här!", skrek Fabian.
"Du överlever.", sa Skelettis. Vita masken stack in sprutan i Fabians arm. Och han svimmade av. 68 dagar senare...