Escape - o.m (au)

Tolv

'Kommer dem gilla mig?'
'Hur kommer jag bli mottagen?'
'Kommer jag få någon 'bästa vän'?'
'Hur kommer lärarna vara?'

Det är bara några få av alla de frågor som vindlar runt i mitt huvud just nu.

George hade först berättar att han fått sålt vårt gamla hus, och sagt till familjen att de fick göra vad de ville med möblerna, då han knappast orkade åka fram och tillbaka för att hämta möbler han inte ens kan lägga av de någonstans.

Sedan hade han berättat om den nya skolan, och stora diskussioner hade det ju såklart kretsat kring det ämnet. När Molly hade somnat satt vi uppe hela kvällen. Han visade bilder på mobilen som visade skolan. Det var ingen jätte märkvärdig skola, mer än att set var två skolor i en skola. Eller snarare, högstadiet och gymnasiet på samma område. En skola med ljusbrunt tegel på cirka tvåtusen elever.

Skolgården bestod endast av några björkar på små gräsplättar här och var. Resten var asfalterat - inget märkvärdigt.

Gymnasieeleverna och högstadieeleverna delade gympasal och matsal, men resten var enskilt.

En annan skulle tycka att det var onödigt att byta skola sista terminen i nian, då det skulle betyda att man skulle behöva skaffa nya vänner som man senare kommer sluta vara vän med på en gång.

Men vid den fronten var jag van.

I min gamla skola hade jag en vän som åtminstone gick att vara med, och det var Julia. Hon kanske var rätt irriterande ibland, och festade en hel del. Men hon var åtminstone normal. De andra var antingen för barnsliga, eller bitchiga. Om inte för att snacka om killarna. De alla var idioter...

Men ändå var det en klass som gick att leva med. Miljön kanske inte var den bästa, men fortfarande min klass liksom.

Men nu är jag här. Flera mil från min klass, och Julia. Flera mil från vårt hus, och flera mil från min hemstad.

Jag stirrar upp i det svagt ljusgrönmålade trätaket. Fullmånens ljus lyser in genom fönstret och genom persiennerna som bildar ett randigt mönster på den vita väggen bredvid dörren.

Jag suckar och vänder mig om med ansiktet mot väggen. Det kommer bli bra tillslut. Jag kommer klara av denna terminen, sen kommer det liksom bli gymnasiet.

Jag gäspar stort och vänder ryggen mot väggen istället, men då blir ljuset av fullmånen för stark.. Varför kan jag inte sova för? Visst, jag har hört att vissa har svårt att sova när det är fullmåne, men jag har aldrig direkt känt av det tidigare?

Jag suckar och svingar över mina ben över sängkanten, medan jag sätter mig upp. Kylan omsluter mig på en gång, även jag har på mig en stor T-shirt. Visst, jag brukar ha på mig byxor också, men inte nu.

Andra kanske skulle tycka att det var töntigt att jag sov med både tröja och byxor, men är man så kall som jag är lindrar inget annat än att ha tröja, byxor och ett tjockt täcke i ett varmt rum.

Men nu har jag bara en T-shirt, nakna ben och ett tunt täcke i ett ganska kallt rum.

Jag reser mig upp ur sängen och går till fönstret. Jag drar upp persiennerna helt och ser ut. Jag ser drömmandes ut mot sjön som glittrar med hjälp av månens ljus bakom alla kala träd. Sverige kan vara ganska vackert ändå..

Jag tar min mobil och kollar hur mycket klockan är. 02:19.. Jag går istället mot garderoben med mobilen i handen. Jag skjuter undan dörren och tar fram ett par svarta tights och tar på mig de. Sedan drar jag på en svart hoodie och går sen ut ur mitt rum, försiktigt ner för trappan för att det inte ska knaka, - vilket jag lyckligt vist lyckas med - försvinner ut i hallen och trär på mig mina skor. Jag lägger i min mobil i hoodiens magficka och går sedan ut.