Jag känner hur mina knän blir svaga och jag faller ihop mot marken, och gråter hysteriskt. Jag tar tag om henne, och skakar om henne, men hon ger inget livstecken.
Jag ser ner på mina skakiga händer som håller i det bleka liket som går ihop med den vita klänningen. Tårarna rinner ner för kinderna och får mig att tappa andan för några sekunder. Jag ser upp mot den mörka natthimlen som lys upp av tusentals stjärnor.
Jag skriker högt, vilket gör att det studsar mot trädens hårda bark, tillbaka till mig, och varje sekund är en plåga. Jag inbillar mig monster, som sitter och ser på, och hånskrattar. Jag släpper taget om liket och reser mig hastigt upp. Jag torkar av blodet från mina bleka händer i snön som pryder de korta grässtråna under mina bara fötter. Jag ser sårat på flickan som ligger livlös i snön.
Jag kom försent, det är bara att inse..
Vinden viner i trädkronorna. "Fly" viskar de. "Fly, så fort du kan"
<><>
Guess who's back, back again
Nejmen tänkte publicera en ny berättelse här, så hoppas ni kommer gilla den, och sprid gärna höhö
xoxo
YOU ARE READING
Escape - o.m (au)
Teen Fiction❞Om jag skulle dö varje gång någon jag kände dog, skulle jag behöva vara en katt. Nej, jag skulle behöva vara två katter. Två, friska katter med nio liv. Eller nej, då skulle jag ha arton liv. Nio + nio = arton. Enkel addition. Fast, egentligen, så...
