Escape - o.m (au)

Epilog

-någon vecka senare-

Tårarna rinner längst kinderna och jag kiknar av skratt. Det var alldeles för längesen jag skratta såhär mycket. Jag viks dubbel och känner hur det börjar krampa både i mungiporna och i magen. Oscar viks över mig, med minst lika ont i magen som mig.

"Och sen då?" frågar han, och jag slappnar av lite, och mitt skrattande försvinner rätt fort. Jag rätar på mig och Oscar ser funderande på mig. Jag kollar ut genom fönstret och ser de stora palmerna svingas fram och tillbaka på grund av vindens kraft. Jag börjar tänka på sist jag var här, med min familj. Mamma, Pappa och Molly.

"Ethan.." mumlar jag och ser ner på mina ben som jag nu har korsat över varandra. Oscars hand läggs på min rygg och han stryker försiktiga tag upp och ner längst min rygg.

"Du borde inte tänka på han" säger han, men tar tillbaka orden rätt snabbt när jag möter han med min menande blick.

"Du kan la åtminstone försöka sätta dig in i min situation?! Han spelade som min morbror George, och eftersom jag inte träffat George på flera år så är det ju klart att jag inte känner igen han. Och inte nog med att det var han som dödade min familj, han dödade även mina mor- och far föräldrar?! Tänk dig själv att du omedvetet bott hos en mördare som är psykopat.. " mumlar jag och reser mig upp. Jag korsar rummet och ställer mig med ryggen mot den kalla, vita väggen. Jag korsar armarna över bröstet och riktar blicken mot spegeln och kollar på mig. Jag har blivit smalare, mitt bruna hår tunnare än hur det brukar va. Jag ser istället på Oscar som jag även ser i spegeln som reser sig upp för att gå mot mig.

"Förlåt Hilda, men blir bara rätt trött på att du ska fortsätta drömma om den där idioten. Han är fast, han sitter bakom galler, han kommer inte göra dig något mer? Jag förstår att det aldrig kommer bli detsamma och att du inte kan styra dina drömmar, men jag blir arg på George som inte bara ska ha förstört ditt liv för alltid, utan också drömmar," suckar han och lutar sig mot min vägg.

Han lägger en hand på min axel och vänder mig om. Jag vänder mig om men håller blicken kvar på marken. Jag gör allt för att inte möta hans blick, men när hans hand sätts på min haka, kan jag inte mer än att lyfta blicken och möta hans tindrande ögon. Hans blick fångar mig på en sekund och får mig att vilja ha mer.

"Jag vet Oscar, och jag är tacksam för det," säger jag och ler försiktigt.

Hans hand sätts på min midja, och jag rycker mig snabbt ifrån. Jag känner hur klumpen sätts i halsen och jag sätter mig på golvet med huvudet mot väggen. Tårarna sitter i ögonvrån. Han sätter sig försiktigt bredvid mig.

"Vad hände?" frågar han oroligt. Jag ser mot honom, men han är bara suddig på grund av alla tårar som är ivägen.

"Ingen kommer någonsin kunna röra mig igen utan att jag ska tänka på min så kallade morbror," mumlar jag. Rösten går av i slutet av meningen och Oscar ser på mig med ett flin. Han tar ett tag i mina armar och lyfter upp mig på fötter. Han tar tag under min rumpa och lyfter upp mig. Jag låser automatiskt mina ben runt hans midja och han sätter mig på köksön. Jag ler smått och ser in i hans ögon så djupt jag kan. Det får mig att glömma allt annat. Det är bara vi i rummet, bara vi i mina tankar. Hans näsa snuddar vid min och han stryker sina läppar över mina.

"Hilda, jag älskar dig, och det kan inte ens Ethan ändra på" säger han och jag känner hur han ler mot mina läppar. Jag förstår då att han är den enda jag har kvar som är närstående, och den enda som får mig att inte tänka på Ethan.

"Jag älskar dig mer, Oscar Molander"

<><>

Sorry för att epilogen dröjt så länge, men så glömsk som jag är glömde jag lösenordet, och sen när jag inte kom in glömde jag av att jag inte skrivit klart epilogen än.. #smart

Men nu är denna bok avklarad, och det var tänk att det skulle komma en 2:a, men har ingen aning om hur sugen jag är på det allvarligt talat.. och sen ville andra att jag skulle göra en tvåa på "badboy eller?" så har ingen aning..

Aja, vi ses i nästa bok, ingen aning om jag ens släpper en ny men om jag nu gör det så, xoxo till dess <33