Escape - o.m (au)

Tretton

Fyra hårda knackningar mot dörren får mig att vakna på en gång. Jag drar efter andan och sätter mig hastigt upp med handen över bröstet.

"Nu är det inte mer lov, skolan börjar om lite mer än en timme" säger George, och tänder lampan. Trots att jag glömde dra ner persiennerna igen och solen lyser starkt in kan man ana att lampans ljus gör det ännu ljusare än innan. Jag kniper ihop ögonen, gnuggar handen mot min panna medan jag reser mig upp. Jag gäspar, sträcker på mig och sjunker ner i sängen ingen.

"Ska bara sova lite till.." mumlar jag med huvudet mot kudden. Jag känner hur det varma duntäcket dras ifrån min kropp och jag skriker till, då jag bara ligger i ett för stort linne. Jag ser på George som skrattar och skakar på huvudet, tar tag i min arm och drar upp mig.

"Om du har tur kan jag skjutsa dig till skolan innan jag åker till jobbet, men bara om du hinner, annars får du ta bussen och försöka hitta själv" skrockar han och går sedan ut genom rummet. Jag förstår då såklart att jag måste göra som han vill, så jag går direkt till garderoben. Jag tar på mig ett par svarta jeans som slutar precis över anklarna med ett brunt, flätat skärp till, och sedan en stickad, trekvarts ärmad tröja i skäckigt vitt och svart.

Jag joggar ner för den svängda trappan och försvinner in i köket. Jag tar ett blodrött äpple i handen och tar en tugga medan jag lutar mig bak mot diskbänken med blicken på Geroge som har sin blick ner i sin mobil.

"Det var längesen man kollade på Snövit" tänkte jag högt och kollade på det röda äpplet. George drog blicken bort från mobilen och kollade på mig lite snabbt, innan han vände blicken tillbaka mot skärmen.

"Jo det var det, vad fick dug att tänka på det helt plötsligt?" skrockar han. Jag rycker på axlarna lätt, även om jag vet att han inte ser det.

"Hon äter ett rött äpple där" säger jag och granskar äpplet noggrant.

"Det finns fler som äter röda äpplen än bara Snövit, Hilda. Du tillexempel?" säger han och jag kan se framför mig hur han flinar. Jag himlar med ögonen och slänger det som finns lvar av äpplet i soptunnan. Jag tar fram en macka och drar på smör, ost och kalkon och sätter mig framför George. Jag tar en tugga och ser mot honom.

"Vart är Molly då?" frågar jag och tar ännu en tugga. Han ser på mig, stänger av mobilen med en suck och lägger armarna i kors över bröstet.

"Hon är redan klar. Hon skulle bara kolla så hon var fin och tillräckligt sminkad" säger han. Jag kollar storögt på honom.

"Smin.. Molly sminkar sig aldrig?" säger jag och lutar mig över bordet med stöd av mina armbågar. Han flinar.

"Jag vet, ville bara se din reaktion. Hon klär på sig" säger han.

Jag ser menande på honom och trycker i mig det sista av min macka i munnen.

"Knappast kul i alla fall, snarare mardröm" fnyser jag och reser mig upp från stolen. Han rycker på axlarna med ena ögonbrynet höjt och ser upp på mig då han fortfarande sitter på i en slarvig ställning, nästan liggandes med ena fotankeln mot sitt andra ben och händerna knäppta på magen.

"Gör ordning det sista, jag åker snart" säger han och nickar mot köksklockan. Visarna visar tjugo över sju, så jag lunkar upp på rummet och tar fram min handväska. Jag lägger ner mobil och hörlurar där i, och stoppar även ner en penna och sudd för säkerhets skull. Man vet aldrig vad det är för en skola man hamnar på..

När jag känner mig klar med min "packning" så slänger jag handväskan över axeln och går in på Mollys rum.

"Molly, vi ska åka nu" säger jag och kollar på henne. Hon sitter mitt på golvet med sitt smyckes skrin som hade följt med lite överallt. I mörkrosa tights och en jeansklänning som går precis över hennes knän reser hon sig exalterat upp.

"Vilket halsband ska jag ta?" frågar hon och sträcker fram två olika halsband. Hennes högra handled är full av glittriga armband och jag ler snett mot henne.

"Ska du verkligen ha på dig så mycket smycken?" frågar jag och ser frågandes på henne. Hon nickar beslutsamt, vilket får mig att sucka. "Men det är ju så många, och alla är så fina? tänk om du skulle fastna i något med de när du leker? Eller om du lägger ifrån dig dom, och  någon skulle få för sig att ta dom? Jag tror inte det skulle vara så kul.." säger jag och ser medlidsamt på henne. Det får henne otroligt nog att bli lite osäker. Tillslut nickar hon mot mig.

"Du har rätt, jag ska inte ta med mig så många.." säger hon, fortfarande lite tveksamt, och lägger ifrån sig ett. Jag skrattar och sätter mig ner, öppnar armarna och Molly kommer och kramar mig.

"Hilda" mumlar hon mot min axel.

"Ja?" frågar jag och stryker min hand över hennes lilla rygg som knappt är bredare än min hands längd.

"Jag är rädd.. Tänk om ingen gillar mig?" frågar hon och snyftar till. Jag drar henne ifrån mig och kollar medlidande på hennes.

"Såklart de kommer gilla dig" säger jag och stryker bort en tår som rullar ner mot hennes kind. "De kommer älska dig" säger jag.

"Säkert?"

"Säkert."

"Tack Hilda" säger hon och jag kramar om henne.

Sedan mamma och papa gick bort och vi fick flytta hit, vilket tekniskt sett inte ens var så längesen, har ändå mitt och Mollys band blivit starkare och vi har varit mer som än familj än. Jag gillar det.

"Kom nu. George står säkert nere i hallen och väntar på oss, vi får gå ner" säger jag och reser mig upp. Jag sträcker ut handen mot Molly och hon tar utan protest tag i den, och seden joggar vi tillsammans ner för trappan.

"Redo?" frågar George som redan dragit på sig skor och jacka med bilnycklarna snurrandes runt pekfingret.. Jag och Molly ser leendes mot varandra.

"Redo"

<><>