Skuggorna av oss (Jolex del två)

7 Känsligt ämne

(Innan vi börjar vill jag bara be om ursäkt för den dåliga uppdateringen på sistone! Det har hänt en grej privat som har gjort att jag inte har haft någon lust alls att skriva, men nu är jag tillbaka med ett nytt kapitel vilket känns jättebra! Ser fram emot att skriva fler, har fått massa bra idéer efter den pyttelilla pausen. Det var allt, här kommer nästa del! Ha det bäst!) - Ztejon

STOCKHOLM: Kontoret 08.30 Måndag

Hela Beckgruppen är i full gång med det viktiga uppdraget och var och en sitter på sina platser och samtalar med sina partners från Malmö. Helgens jobbresa gick bättre än väntat och alla känner sig nästan taggade på att äntligen få sätta planen i verket. Alex sitter på sitt kontor och väntar på att Josef ska ansluta sig till Teamsmötet hon har skickat till honom, nu är det dags att bruka allvar igen. För att fördriva tiden medan hon väntar på honom lutar hon sig tillbaka i stolen och tar upp sin mobil. Alex är verkligen inte typen som brukar använda sin mobil under arbetstid (utöver i arbetssyfte det vill säga) men just nu har hon inget vettigare att göra. På något sätt hamnar hon i sin kamerarulle och bilderna från helgen får henne att le brett för sig själv. De flesta bilderna är tagna under den stora middagen med alla poliser, sedan finns det också några stadsbilder och självklart de obligatoriska bilderna på alla scheman de fått ut. Hon pausar scrollandet när hon kommer över en bild från den stora middagen. På fotot sitter hela Beckgruppen samlade vid ett bord... inklusive Josef. Josef står bakom Oskar med sina händer på hans axlar och ler så brett att han visar tänderna vilket Oskar också gör. Alex blir nästan tårögd av bilden hon ser framför sig... Det är uppenbart att Josef saknar dem.

"Vad är det som är så spännande på den där mobilen Beijer?" Alex hoppar till av förvåning och tittar upp på sin datorskärm där Josef nu har anslutit sig till Teamsmötet. Han tittar däremot inte in i kameran utan ner på sitt skrivbord där hon kan skymta att han håller i några papper, men det är något som är annorlunda med honom. Hennes ögon följer hans sluga leende upp till hans ögon där hon äntligen kan sätta fingret på vad som känns annorlunda med hans utseende. "Har du skaffat glasögon?" Utbrister Alex förvånat och ger honom ett retsamt leende. Frågan får honom att titta upp på henne och han ler brett och biter sig lite i kinden. "Läsglasögon ja... Fan, man kanske börjar bli gammal ändå" De skrattar till och Alex skakar lite på huvudet åt honom. "Välkommen till klubben! Visst är det kul att bli 40+!" Säger hon med ett ironiskt tonfall och Josef skrattar till lite innan han åter riktar blicken mot sitt pappersarbete. Just som han ska svara plingar det till i bådas datorer och infiltratörerna är redo för att ta kontakt med dem. Alex och Josef har olika uppgifter för varje dag men eftersom det är första dagen på operationen idag, blir deras uppgift att bevaka och kartlägga infiltratörerna så noga som det går. På så sätt kan de bilda sig en uppfattning om hierarkierna inom de två gängen.

"Är du redo att sätta igång nu då?" Säger Josef och ler på sitt retsamma "Josef" vis. "Nu kör vi!" Viskar hon och tar upp kameraövervakningen på positionen där hennes infiltratör befinner sig. Eftersom det är så många undercoverpoliser med i detta uppdraget har alla fått namnet efter första bokstaven på de poliser som bevakar dem. Josefs infiltratör benämns alltså som "Infiltratör J" och Alex som "Infiltratör A".

MALMÖ: Josefs kontor 12.30

Timmarna går snabbt och arbetet är hektiskt för mordutredarna i Stockholm och i Malmö. Detta sättet att arbeta på är helt nytt för dem alla, men spänningen som är kopplad till arbetet är stark nog att motivera alla. Josef tittar upp från sin datorskärm och märker att alla andra kontor runt om honom står tomma. Han rynkar pannan och kollar upp på klockan över väggen och inser snabbt att det är hög tid för att gå på lunch. Typiskt för han och Alex att grotta ner sig i arbetet och glömma bort lunch, tänker han och slår på sin mic som varit av ett tag. "Vad säger du Beijer? Är det dags för lite lunch kanske?" Alex slår på sin mic hon också, och ler mot honom bakom skärmen. "Oj, glömde vi det igen?" Josef skrattar och nickar. När Alex säger "igen" syftar hon på alla gånger hon och Josef glömt att gå på lunch när han jobbade i Stockholm. Tiden försvinner när de fokuserar på något som de är passionerade över, och arbetet råkar vara just en sådan sak. "Du Josef, får jag fråga dig en sak?" Han märker på hennes tonläge att frågan inte är jobbrelaterad, vilket får honom att ta av sig sina läsglasögon och luta sig tillbaka i kontorsstolen. "Självklart!" Han ler vänligt och sätter sina händer bakom huvudet för att sträcka lite på sig. Han ser hur Alex sväljer hårt när hon får syn på hans vältränade armar som är extra synliga idag eftersom han har en tight, svart t-shirt på sig. Det gör honom nästan lite mallig att han kan ge henne en fysisk reaktion trots att de inte ens befinner sig i samma rum... Eller samma stad.