Skuggorna av oss (Jolex del två)

10 Hjärtat

STOCKHOLM: Martins lägenhet 13.20 Tisdag

Trapphuset i Martins lägenhet luktar mat och Alex tvingas svälja en kväljning när hon småspringer upp för trapporna. Inte för att det luktar illa, men för att ångesten har letat sig ner i maggropen. När hon äntligen kommer fram till hans våning stannar hon och tittar mot hans dörr som befinner sig längst bort i korridoren. "Martin Beck" står det på brevinkastet och Alex sväljer nervöst innan hon sakta går mot dörren. I hennes vener har blodet fryst till is och tankarna är överallt och ingenstans. Vad som helst kan vänta henne bakom den där mörka trädörren i slutet av korridoren och hon är inte alls säker på om hon är redo för vad som komma skall... Hennes klackar ekar högt mot betonggolvet i den kala korridoren innan hon äntligen kommer fram. Efter ännu ett djupt andetag och en sista övertygelse från sig själv att inte få panik än, knackar hon bestämt på dörren... Inget svar. Efter några sekunder knackar hon igen... Återigen knäpptyst.

Alex tålamod har i princip aldrig varit så lågt som det är just nu och hon greppar snabbt tag i handtaget, bara för att upptäcka att dörren är olåst... Med darrande händer öppnar hon försiktigt dörren in till Martins lägenhet och synen som möter henne på hallgolvet får henne att dra den andra handen för munnen för att kväva gallskriket som vill komma ut från botten av hennes maggrop. Där på hallgolvet, på den randiga, färgglada mattan ligger Martin Beck till synes alldeles livlös med ytterkläderna på och den bruna läderportföljen i handen. "MARTIN!"

MALMÖ: Josefs kontor 13.28

Lunchen är slut sedan ett tag tillbaka och Josef har satt igång med arbetet igen... Utan Alex. Meddelandet om att hon skulle bli sen tillbaka efter lunch chockade Josef en aning, men mest av allt infann sig en konstig känsla inom honom. Om hon hade ärenden som var viktigare än jobbet just nu skulle hon ha berättat för honom om vad det gällde... Det är något som inte stämmer. Josefs datorskärm är delad i två delar: Den högra sidan bevakar hans infiltratör och den vänstra bevakar Alex infiltratör. Det är komplicerat att ha hand om två stycken på egen hand och han ber att hon snart ska höra av sig om vad det är frågan om. Josef sneglar mot telefonen och debatterar med sig själv om det är värt att ringa henne, vilket han snabbt beslutar är det enda rätta att göra.

I Josefs kontakter heter Alex fortfarande "Alex Beijer (Chefen)" och det är något han aldrig planerar att ändra på. Han trycker snabbt på hennes nummer och för upp mobilen mot sitt öra innan han ber en tyst bön om att hon ska vara. Samtalet dör ut efter några pip och allt som hörs är hennes opersonliga röstbrevlåda. "Svara då!" Väser han tyst för sig själv innan han märker att båda infiltratörerna på hans skärm förvirrat tittar upp mot de dolda kamerorna som övervakar dem. "Inte ni grabbar förlåt, jag glömde stänga av mikrofonen!" Josef ursäktar sig snabbt och skickar iväg ett snabbt sms till Alex, innan han fortsätter med övervakningen. Bara inget allvarligt har hänt nu...

STOCKHOLM: Martins lägenhet 13.28

"En, två, tre, fyra..." Flåsar Alex i takt med kompressionerna. Tack vare sitt yrke har Alex hjärna lärt sig att fungera på högvarv under nödsituationer och varje gång det krävs, vem det än gäller, så kickar samma rutin igång. Finns det någon puls? Svar ja: Påbörja hjärt-lungräddning och larma ambulans. Det sista man får göra i stunder som dessa är att börja tänka, det har hon lärt sig den hårda vägen. Alex får till exempel inte tänka på att det är Martins ansikte som är nästan lika blått som ena randen på mattan under honom. En annan sak hon absolut inte får tänka på är att hon egentligen inte alls kände en puls under sina fingrar när hon tryckte dem hårt mot hans kalla hals... "Kom igen Martin för fan..." Väser hon svagt medan hon nästan hoppar på hans bröstkorg för att lyckas trycka ner den ordentligt.