Skuggorna av oss (Jolex del två)

9 Ett sista farväl

STOCKHOLM: Alex lägenhet 21.10 Måndag

"In here" Flåsar Alex och föser Majid mot sovrummet innan hon återgår till att kyssa honom hårt. Väl inne i sovrummet sätter de sig bredvid varandra på sängkanten och fortsätter de intensiva kyssarna, det går väldigt fort... Nästan lite för fort. Majid håller försiktigt hennes ansikte i sina händer och njuter av att äntligen få vara med henne igen, trots att hon verkar ha väldigt bråttom. Det finns ingen som han har saknat lika mycket som Alex Beijer. Alex är den enda kvinnan han någonsin har älskat och som har älskat honom tillbaka. När han öppnar ögonen för att möta hennes lysande gröna ögon som han minns så tydligt, upptäcker han att hon blundar. Inte bara blundar utan kniper igen ögonen, och för övrigt ser hennes ansiktsuttryck inte alls avslappnat eller upphetsat ut... Alex ser ledsen ut.

Majid placerar försiktigt sina händer på Alex axlar och trycker ifrån sig från hennes läppar vilket får henne att snabbt öppna ögonen och stirra förvirrat på honom. "What? Did I do something wrong?" Säger hon snabbt med en orolig ton och känner skammen som har börjat komma ikapp henne. Vad håller hon på med? Det sista hon vill är att ligga med Majid, och uppenbarligen vill han inte heller det... "No not at all, but we can't do this" Säger Majid lågt och ger henne ett försiktigt leende samtidigt som hans ena hand smeker hennes kind mjukt. Alex sväljer hårt bort klumpen av skam och tårar som bildats i halsen och gör sitt bästa för att inte tårarna ska falla, detta är sjukt pinsamt på alla sätt. "I understand" Säger hon snabbt och vänder sig mot dörren för att han inte ska se tårarna som börjat falla. "Alex, look at me" Hans röst är vänlig men samtidigt bestämd vilket får henne att genast rikta blicken mot honom. Majids vänliga ögon och leende försäkrar henne om att han har en viktig anledning till varför han nyss stoppade vad som höll på att hända... Det är inte för att han inte vill, utan för att hon inte vill.

"You are still in love with him" Säger han tillslut efter en lång stunds tystnad. Meningen chockar Alex och väcker henne genast ur sina djupa tankar. Hur vet han det? "What, I...?" Alex hinner inte avsluta meningen innan Majid avbryter henne med sin lugna stämma. "That cop that didn't like me, what was his name again?" Han får en fundersam rynka i pannan innan Alex tittar ner på sina händer i knät och viskar svagt: "Josef". Majid nickar och sätter sig närmare henne för att kunna ta en av hennes händer i sin egen hand. Han smeker hennes handrygg med sin tumme och ser i ögonvrån att hon torkar bort några tårar med sin lediga hand. Det gör ont i honom att se henne såhär ledsen. "Do you want to talk about it?" Säger han efter en lång tystnad. Det är uppenbart att hon inte vill det men han vill ändå erbjuda sig att lyssna, det har han alltid gjort. "Josef and I have a special but complicated bond... I think you already knew that" Alex tittar på Majid och ger honom ett försiktigt leende genom sina tårar vilket han besvarar direkt med en kort nickning. Han ser inte arg ut eller ens ledsen som Alex fruktade... Hans min är medlidande. Fina Majid som alltid vill hennes bästa, tänker hon och tar ett djupt andetag innan hon fortsätter.

"A couple of months ago we had a pretty intense case and Josef had to risk his life for me and the whole team... Again. After that things got really messy between us and then he just left. He lives in Malmö now" Det sista säger hon i ett andetag, och när orden har lämnat hennes mun känner hon smärtan i maggropen igen. Smärtan som nästlat sig fast sedan hon såg Josefs uppsägnings begäran på sitt kontor. "He did an Alex!" Säger Majid efter ett tag vilket får Alex att snabbt titta upp på honom igen med en förvirrad blick. Dock behöver han inte förklara någonting, hans ögon sköter snacket och Alex blir röd i ansiktet av skam. Det är klart hon förstår vad han menar... Det Josef gjorde när han lämnade utan ett ord för fyra månader sedan är exakt samma sak som Alex gjorde mot Majid i Syrien för några år sedan. När det blev som värst stack hon utan ett ord... Nu vet hon hur ont det gör att vara den som blir lämnad kvar.