Skuggorna av oss (Jolex del två)

8 Inget svar

(Detta kapitlet kan råka bli aningen kontroversiellt för Jolex fans men bare with me. Jag kommer nämna lite grejer gällande Alex liv i Syrien, och eftersom vi inte har fått reda på så mycket genom Beckfilmerna så har jag hittat på det mesta. Jag har dock försökt göra det så sanningsenligt med filmerna som möjligt!)

MALMÖ: Josefs lägenhet 20.00 måndag

Josef har spenderat hela kvällen med att grotta ner sig i jobbet. Efter att Alex gick hem stannade han kvar på kontoret och förberedde allt inför morgondagen. När det var gjort fanns det massa rapporter som han lika gärna kunde fylla ut när han ändå hade tid. Summan av kardemumman: Det sista Josef ville idag var att gå hem till sin ensamma lägenhet. Lägenheten som han aldrig egentligen har velat bo i. Lägenheten i Malmös stadskärna med utsikt över en ständigt trafikerad gata. Inne i Josefs sovrum finns lukten av cigarettrök kvar dovt i gardinerna, och en av hans kuddar doftar svagt av vanilj, svagt av Alex. Ända sedan han kom hem för cirka en halvtimme sedan har han suttit i soffan och stirrat på den avstängda tvn. Lägenheten är helt nedsläckt och han har fortfarande jackan på sig och väskan ligger bredvid honom. Tankarna lämnar inte dagens konversation med Alex, och hur mycket han faktiskt ångrar sig. På pappret har han inte gjort något fel, men i magen bränner det dåliga samvetet som en stark syra. Flera gånger under kvällen har Josef tagit upp sin mobil och gått in på Alex i sina kontakter, bara för att sedan fega ur. Vad finns det att säga? Vad kan han säga för att rädda detta? Tänk om hon tror att han aldrig älskade henne på riktigt... Det gjorde han, det gör han fortfarande.

Tillslut går det inte längre att stå emot. Josef tar snabbt upp sin mobil vars skärm lyser upp det mörka vardagsrummet tillsammans med gatulampornas kalla sken utanför fönstren. Denna gången klickar han snabbt på hennes nummer och trycker telefonen hårt mot örat samtidigt som han sluter ögonen. Han hoppas verkligen att hon svarar nu, samtidigt är han rädd för att höra hennes röst igen. Ett pip, två pip, tre pip... Efter någon minut hörs röstbrevlådan och Josef trycker av samtalet som aldrig kom fram. "Fan" Väser han tyst för sig själv innan han ringer henne ännu en gång. Ett pip, två pip... Röstbrevlådan igen. Efter helgens stora bråk och sedan incidenten med alkoholen är det svårt att stoppa katastrof tänket. Tänk om hon har druckit sig medvetslös igen... Tänk om hon ligger hemma och gråter, eller ännu värre.... Josef reser sig upp och går hastigt mot det lika mörka sovrummet där han lägger sig raklång i sängen och trycker huvudet mot kudden som fortfarande luktar som henne. Han andas in djupt och kramar om kudden hårt, som om den magiskt skulle förvandlas till Alex om han bara önskade hårt nog. Var är hon någonstans? Varför svarar hon inte? Han tar snabbt fram mobilen från jackfickan och går in bland sina kontakter återigen...

STOCKHOLM: Alex lägenhet 20.15

"Of course I remember! What a night that was!" Skrattar Alex och tar en snabb sip av sitt vin där hon sitter mitt emot Majid på barstolarna vid köksön. De har beställt mat som är på ingång, men just nu sitter de bara och pratar och skrattar. Sist de gamla kollegorna träffades var det under otroligt pressade omständigheter och de fick aldrig chansen att bara prata och umgås som förr när de jobbade tillsammans. När Alex kom till Syrien för första gången för några år sedan var Majid den första hon blev introducerad till. Det tog inte många dagar innan Alex och Majid blev oseparerbara och de spenderade nästan varje kväll med att prata under stjärnhimlen i flera timmar. Alex berättade allt för honom gällande sin komplicerade barndom och sin misslyckade relation, och Majid berättade allt om sitt liv för henne. Det kom en tid då deras vänskap blev något mer... De blev allt för varandra. Innan olyckan... Den där hemska dagen som ändrade hela hennes liv på bara några sekunder. Ingenting blev sig någonsin likt igen, och hon kunde inte göra annat än att fly därifrån. Lämna allt, inklusive Majid. Nu när han sitter mittemot henne igen och de inte diskuterar sina matchande brännskador, kommer en värme tillbaka till henne som hon inte känt sedan dagen innan olyckan. Det är nästan så att hon känner sig hel... Men bara nästan.