Skuggorna av oss (Jolex del två)

4 Gamla sår

MALMÖ: Josefs lägenhet 21.50 Fredag

Tågresan och sedan promenaden till Josefs lägenhet är lättsam, och Josef och Alex pratar mest om ytligheter. Gamla internskämt, roliga minnen och annat som inte är för emotionellt laddat. När de kommer fram till lägenheten låser Josef upp dörren med ett leende och gör en gest för henne att gå in, vilket hon gör med nöje. Lägenheten har en relativt öppen planlösning om man jämför med Josefs förra lägenhet, och den är även lite större. De tar av sig sina ytterkläder i hallen innan Josef springer och tänder alla lampor. Alex skrattar lite för sig själv åt hur han yrar runt och småstädar innan han ställer sig andfådd framför henne igen och visar att hon ska komma in. "Här inne är sovrummet, där är toaletten, sedan har vi köket och vardagsrummet tillsammans här inne..." Josef pekar och visar samtidigt som Alex gör sitt bästa för att dölja besvikelsen som bubblar inom henne.

Det är en jättefin lägenhet det är inte det... Men den är väldigt annorlunda från Josefs förra lägenhet, och det gillar hon inte alls. Den förra lägenheten var mycket mer hemtrevlig och dessutom luktade den gott av mat och doftljus... Det är i alla fall vad Alex kommer ihåg. Denna lägenheten är knappt inredd och den har en kall och ensam känsla över sig. Det märks att Josef inte har lagt ner mycket energi på att göra den till sitt nya hem, och det oroar henne mer än vad hon vågar erkänna. Till sist ställer de sig runt den lilla köksön och Josef tar fram två glas och en Jack Daniel's whiskey flaska. "Jag har dessvärre inget vin hemma, funkar whiskey?" Han håller upp flaskan och höjer på ögonbrynen åt Alex som nickar och sträcker fram sitt glas till honom. "Du har det sparsamt med dekoration här i lägenheten" Säger hon retsamt efter de båda tagit sin första klunk av whiskyn. Han skrattar till lite och gestikulerar mot soffan för att de ska sätta sig där istället, vilket de gör.

"Ja... Jag känner mig fortfarande nyinflyttad på många sätt och jag har väll mest fokuserat på jobbet" Han ler nästan ursäktande mot henne och hon nickar och tar en till klunk av sin drink. Det smakar torrt och hårt i halsen, men hon sväljer ner den snabbt och riktar blicken mot Josef igen. Stämningen mellan dem har förändrats och båda tittar länge, bekymrat in i varandras ögon. Vad håller de på med egentligen? Är det såhär det ska vara mellan dem framöver? Ska de för alltid låtsas att ingenting har hänt mellan dem? "Ehm Josef, jag..." Alex är den första som bryter tystnaden och Josef ger henne en tom blick tillbaka, hon kan inte tyda den. De sitter på varsin sida av den gråa soffan och ingen av dem bryter den intensiva ögonkontakten. Plötsligt går det inte att låtsas längre, det gör för ont.

Tårarna börjar rinna längs med Alex kinder och hon gömmer ansiktet i händerna, samtidigt som hon lutar armbågarna mot knäna och Josef hoppar oroligt närmare och lägger handen om henne. "Du... Alex, vad händer?" Hans mjuka men oroliga röst bredvid henne får henne att titta upp på honom med rödgråtna ögon, och då märker hon att de sitter väldigt nära varandra. Som så många gånger förr. Hennes ögon flackar snabbt ner mot hans läppar och sedan upp igen. Smärtan i hennes blick får honom att teleporteras tillbaka till kvällen i hennes lägenhet när hon sa att hon inte älskar honom. Det är det absolut smärtsammaste ögonblicket i Josefs liv och han gör allt han kan för att inte bryta ihop nu han också. "Hur fan kunde du lämna mig så Josef?" Viskar hon fram mellan snyftningarna innan hon gömmer ansiktet i händerna igen. Josef drar undan sin hand från hennes kropp och hoppar lite längre bort från henne... Känslorna håller på att ta över. Men för Josef är det inte längre sorg... Utan ilska.

Hur kan hon ha mage till att skylla allt på honom? Han lämnade för hennes skull, för bådas skull och det vet Alex mycket väl! "Hur kunde jag?" Väser Josef och hans röst är ansträngd. Därefter reser han sig snabbt från soffan, tar deras glas och går mot vasken för att diska dem. Han måste bara distrahera sig själv på något sätt för att inte riskera att få ett utbrott. Alex tittar förvirrat upp från sin plats och torkar sina tårar. Vad har hon sagt? Blev han sur nu? "Ja! Det var väll du som stack utan att säga något om jag inte minns fel?" Alex går med snabba steg mot honom och hennes röst är lika ansträngd som hans. Ingen av dem orkar bråka med sorgen längre, och då finns det bara ilska kvar. Josef vänder sig snabbt om och drämmer till kranen för att stänga av vattnet innan han stressat drar sina fingrar genom håret. "Självklart, att jag inte fattade det?! Det är ALLTID Josefs fel, vad som än händer!!!" Säger han sarkastiskt och hon blänger argt och oförstående på honom från andra sidan köksön. "Och vad menar du med det?" Väser hon lågt och ser att han tar sats.