psykologen | foscar

tre | morsan har en toyboy

FELIX

"Hur gick mötet idag då?" frågar mamma mig när jag stiger in i köket där hon står och ser alldeles för vänlig ut.

Jag rycker lätt på mina axlar, "helt okej" blir mitt svar på hennes fråga.

På bordet står allt från grönsaker till köttfärs framdukat och om jag inte är helt ute och cyklar så är det tacos hon lagat.

"Felix...." säger hon varnande och genast hör jag på rösten att det är något allvarligt hon har att säga. "Jag har träffat någon" förklarar hon.

Var det bara det? Det enda jag gör är att rycka på mina axlar, "okej?" mumlar jag och tar en gurkbit från skålen på bordet.

Mamma ser på mig med en lång blick innan hon väljer att öppna sin mun; "han är ung Felix, mycket ung" orden som lämnar hennes läppar är skrattretande.

Ung. Mycket ung. Har hon gått och skaffat sig en toyboy?

"Hur ung?" frågar jag henne skrattandes och tar ännu en gurkbit ur skålen.

Mamma vänder ned sin blick i köksbänken, antagligen av skam.

"Tjugosju. Han är tjugosju" mumlar hon nästan ohörbart men nog hör jag orden som lämnar hennes läppar.

Jag ska precis slänga ur mig en förolämpning när jag kommer på mig själv. Senast igår satt jag och stötte på min psykolog, min psykolog på tjugosju år.

En irriterad suck lämnar mina läppar, "mamma, du är femtioett".

Denna gången är det hennes tur att sucka, "jag vet" mumlar hon.

"Jag har bjudit över honom på middag imorgon kväll så du måste se till att uppföra dig som folk" med dom orden sagda lämnar hon köket.

Morsan har skaffat sig en toyboy och min psykolog är hur het som helst, livet rullar på.

-