psykologen | foscar

tjugofyra | jävla brunett william

FELIX

"Vafan Blondie dra, jag knullar" flämtar jag fram när blondinen oinbjuden stigit in i hallen. Med sina höjda ögonbryn och dom ihop pressade läpparna så ser han ändå så grymt sexig ut.

"Jo tack, jag ser det" skrattar han humorlöst fram, för det finns ingen humor i det här. Det enda dom sker är att jag blir irriterad på grund av att han förstör mitt ligg.

Jag ser på William hur hans tålamod håller på att ta slut. "Vill du joina eller ska du stå där och titta på när vi knullar?" fräser han fram och efter dom orden sagda lämnar blondinen hallen och försvinner in till badrummet, antagligen för att spy på grund av synen han precis tvingats se.

"Jag kommer inte sluta förrän jag kommit iallafall" muttrar William fram och återupptar sina tidigare aktiviteter.

OSCAR

Av någon anledning gör det ont att veta att han är med den där fula, äckliga och vidriga brunetten. Men jag är inte avundsjuk bara orolig för att Felix ska bli sårad, försöker jag intala mig själv.

Att höra deras stön och deras ansträngande andetag får mig att vilja slå sönder spegeln, vilket jag även gör. Alla känslor blir till ett, ilska. Aldrig någonsin har jag varit så arg.

"Ahhh, fan William, jag kommer!" så William är hans fula namn, jävla William. Jävla brunett William. Kanske är det trots allt brunetter som han tänder på.

Den faktan att min hand är täckt av mitt egna blod struntar jag i och matar bara på med ännu flera knytnäveslag mot spegeln som bara går mer och mer sönder, precis som mitt hjärta.

Gör det verkligen såhär ont? Lite spilld mjölk kan man inte grina för, men han är så mycket mer än lite spilld mjölk. Han är som spilld vodka, mycket godare, mycket mer beroendeframkallande, mycket starkare, mycket värdefullare.

Att mina tårar börjat rinna det för mina kinder är inget jag märker förrän jag för mina blodiga fingrar till mina kinder som är täckta av salta tårar.

Kanske är det ändå sant, att jag verkligen är så fruktansvärt kär i honom, fan alltså.

-

den näst sista delen :-(