psykologen | foscar

fem | du har visst ett namn

FELIX

Jag ser på blondinen som står i dörröppningen i väntan på att bli insläppt.

"Men Felix, släpp in honom!" utbrister min mamma när även hon gått till hallen.

Blondinen ler försiktigt mot henne innan han säger dom två orden som får mig att vilja spy; "hej älskling".

Gesten blondinen gör får mig att vilja slå huvudet i betongväggen ett ex antal gånger. Han kysser min mamma framför mina ögon, passionerat, alldeles för passionerat.

"Ugh...." mumlar jag och försvinner in till köket.

Visst är jag avundsjuk. Jag är inte avundsjuk på att mamma har skaffat sig en toyboy men jag är avundsjuk på att det är blondinen och inte någon annan.

"Felix, det här är Oscar och Oscar det här är min son Felix" säger mamma när dom äntligen gått ifrån hallen och bara Gud vet vad dom gjorde där.

"Så du har visst ett namn" skrattar jag och genast ger blondinen och mamma mig varsin mördarblick.

På matbordet har mamma dukat fram spagetti och köttfärssås. Självklart har hon även tänt några ljus.

"Men det är bara att ta för er!" utbrister mamma och slår sig ned vid bordet med blondinen bredvid sig.

Mamma ger mig en orolig blick när jag inte slår mig ned vid matbordet.

"Jag har tappat matlusten så jag går till mitt rum" säger jag äcklad innan jag försvinner in till mitt rum.

-