Prolog

490 8 6
                                    

Prologen ;) :

Mina ben trummade mot det ojämna underlaget och mitt ansikte blev täckt av djupa rispor när jag försökte undvika alla grenar framför mig. Det gjorde ont, men inget kunde hindra mig nu. Adrenalinet sprutade i min kropp då avståndet mellan oss blev större och större, det var bra. Kanske jag skulle överleva trots allt. Även om chansen var minimal.

Jag kastade en hastig blick över axeln medan jag sprang. Förföljaren syntes inte till. Jag brydde mig inte om det, istället ökade jag takten ännu mer. Jag trodde aldrig jag sprungit sådär fort. Kroppen var trött och undernärd, det enda den gick på var paniken över att i nästa sekund bli dödad.

Plötsligt bara tog det stopp. Jag vet inte vad som hände. Helt plötsligt tumlade jag bara runt på marken som en löjlig tunna. Det gjorde ont, riktigt ont. Kanske jag snubblat eller helt enkelt sprungit in i någon, jag visste inte.

I nästa sekund lyckades jag öppna ögonen. Jag kunde urskilja en mörk gestalt. Den flinade elakt. Jag visste att det var slut innan personen ens öppnade munnen för att bekräfta det. En vass kniv var hårt knuten i dennes hand. Redo att dräpa mig.

"Välkommen till helvetet och döden tolva."

Gale slog upp ögonen. Det var en dröm. Han andades ut av lättnad. Men lättnaden varade inte länge. Det var inte en vanlig helgdag. Han svalde hårt. Det var slåtter.

----------

Någon som skulle kunna tänka sig att läsa? :O

Gale Hawthorne - A piece in their gameWhere stories live. Discover now