Gale Hawthorne - A piece in their game

Kapitel 1: Slåttern

Kan ju inte skada att jag lägger upp första kapitlet på en gång? xD -  

Kapitel 1: Slåttern  

"Nästa!" ropade en kvinna likt en robot. Hon satt ner vid ett svart enkelt bord med travar av pärmar. I hennes hand höll hon hårt om ett utav huvudstadens många högteknologiska blodprov. Det var här alla ungdomar mellan åldrarna tolv och arton skulle skrivas in för slåttern. Två stycken. En pojke och en flicka skulle tvingas skickas till huvudstaden. Resterna - flera tusen i distrikt tolv - kunde fira framåt kvällen över att ännu en gång inte blivit valda. 

Gale gick med stadiga steg framåt bordet och sträckte fram högerhanden. Han la knappt märke till sticket i fingret förrän kvinnan upprepade: "Nästa!" och föste honom åt sidan.

I år var sista året. Gale var arton, och nästa år skulle han vara nitton. Man kan inte säga att han kände sig bättre till mods över den vetskapen. Kvar att oroa sig för hans tre småsyskon och Katta. Mest oroade han sig för Katta. Syskonen var inte tillräckligt gamla för att delta ännu. Han fasade över Kattas öde varendaste år. Om hon skulle åka skulle han bli så ensam. Allt skulle vara tomt. Gale kunde inte tänka sig en värld utan henne. Hon fick helt enkelt inte bli vald. Då visste han inte vad han skulle göra.

Nu spejade Gale noga efter sin bästa vän. Det tog inte lång tid att hitta henne bland folkmassorna. I en liten grupp på jämnåriga flickor stod hon med blicken fäst på scenen. Hennes klänning var blå och håret uppsatt i den klassiska Katta-flätan. Hon såg riktigt söt ut.

På scenen pågick samma gamla film och Panems historia. Den var dum och tråkig enligt Gale. Han tyckte regimen mest kunde dra åt helvete. De gjorde inget bra. Det enda de skapade var elände. Katta släppte i alla fall inte händelserna på scenen med blicken. Det irriterade Gale en aning. Kunde hon inte titta på honom istället?

Efter många dryga minuter vände Katta blicken mot honom. Han log glatt åt henne för att få henne på lite bättre humör, men när tankarna på att hon kanske skulle bli vald nådde honom, vände han bort blicken.

"Damerna först!" Effie Trinkets röst nådde Gales öron. Nervöst tittade han på när hon graciöst fångade upp en lapp i skålens innehåll. Alla på torget kunde höra henne ta ett djupt andetag då hon läste med klar röst: 

"Primrose Everdeen!"

Gale förstod inte. Det kunde inte vara lilla späda Prim - Kattas älskade lillasyster. Hjärnan gick konstigt nog på helvarv. Det fanns inget han kunde göra. Kände han Katta rätt så skulle det inte dröja sekunder förrän hon tagit sin systers plats i spelen. Han tittade upp precis när Katta chockat såg på när Prim skakigt började gå mot scenen.

"Prim!" Barnen runt Katta flyttade sig lydigt åt sidan då hon började småspringa mot Prims ryggtavla. Det var nu eller aldrig, hon skulle anmäla sig. Och vad kunde han göra?

Utan att tänka började Gale knuffa sig fram genom folkmassorna. Innan hon hann skrika ännu en gång hade han hunnit fram till gången.

"JAG ANMÄLER MIG SOM FRIVILLIG!" skrek han desperat för att överrösta Katta. Han visste att det inte gick, men i denna stund var Gale självisk. Han klarade inte av att förlora Katta till regimen. Uppehöll han dem alla skulle det kanske räcka för att hindra henne.

"Va?" Effie såg sig förvånat omkring, som om allt var ett skämt. "Du kan inte vara frivillig. Du är inte flicka."

"Nej", sa Gale enkelt. "Men jag är frivillig. Jag låter inte Prim åka till spelen." Plötsligt kände Gale hur makten växte form i hans huvud. Allt regimen ville ha var underhållning. Det här var ett intressant fall som de inte kunde undvika. 

Effie andades nervöst in luft i lungorna. Hon hade aldrig varit med om något liknande, det hade ingen. Han hade nyss brutit mot reglerna. Det var något man bara inte gjorde.

"Vänta lite." Effie snubblade bakåt till några huvudstadsmän. Hela hon skakade av iver och panik. De lutade deras huvuden tätt ihop och viskade lågt Gale och Prims dom. Katta såg rent vansinnig ut där hon stod bakom honom. Hennes ögon var röda och även hon skakade. Gale kunde dock inte urskilja om det var av ilska eller sorg.

"Vi har ett resultat!" utbrast Effie efter en lång väntan. Hennes röst förstärktes alldeles för mycket då hon ivrigt pratade i mikrofonen. "Gale Hawthorne kommer ta Primrose Everdeens plats i de 74:de hungerspelen! För första gången kommer vi ha två manliga deltagare. Ge honom en varm applåd!"