Gale Hawthorne - A piece in their game

Kapitel 10 (Katniss's POV)

Kapitel 10 (Katniss's POV)

Katniss sträckte ut händerna under taggtråden och la sin fångst på andra sidan innan hon själv utan större svårighet kravlade sig under stängslet. Det var inte svårt längre.

Hon plockade upp duvan, samt de små ekorrarna och bekräftade att pilarna inte skadat deras kött. Mycket riktigt skvallrade ögonen om att hon hade träffat precis rätt, som hon alltid gjorde.

Deras livlösa kroppar guppade stilla fram och tillbaka då hon med tunga steg begav sig till Hällen, distriktets svarta marknad. Det var alltid lika jobbigt att gå dit utan Gale.

Hon betraktade tyst när flottiga Sae hällde upp en skopa extra av hennes speciella höstsoppa, som ingen ville veta innehållet på.

"Du behöver inte..." Katniss tvekade då den gamla kvinnan sträckte henne den fyllda skålen. I vanliga fall brukade de komma överens om att halva var en tillräckligt bra affär för båda sidorna. Nu följdes inte längre alla de mönster hon och Gale listat ut tillsammans. Allt var genomsyrat av medlidande.

"Ta det", insisterade Sae och tvingade henne med ett sorgset leende att ta emot den grumliga maten.

Katniss öppnade munnen för att invända. Det var ingen som gick säker mot hungern i distrikt 12. Definitivt inte de som tvingades sälja sina varor på svarta marknaden.

Men flottiga Sae tystade henne genom att skaka på huvudet och backa undan. Hon sänkte rösten. "Låt mig göra något, Katniss."

Det var ovant att höra Sae använda hennes namn. Hon trodde knappt att hon visste vad hon hette. På Hällen var det bara byteshandeln som var viktig, inte personerna som stod bakom dem.

"Men..."

Flottiga Sae skakade på huvudet en sista gång innan hon sänkte blicken och låtsade sig vara upptagen med någonting annat. Enorma moln av grå rök filtrerades genom tygståndet då hon rörde om i kitteln. Matoset träffade Katniss som en smäll i ansiktet. En bitter påminnelse om att hon var värd att tycka synd om.

Det dröjde inte länge förrän bagaren gläntade på dörren och fann att det var Katniss som knackat på. Eller rättare sagt, flickan som sålde honom ekorrar.

De blå ögonen, som var ovanliga i distriket, tycktes ha tappat lite av sin färg. Och ansiktet var otäckt blekt. Bagaren flackade nervöst med blicken över landskapet utanför. Det var allmänt känt att sonen i familjen slitits ifrån dem under den senaste slåttern. Hon kunde inte döma honom för att han var på sin vakt.

Katniss tog ett djupt andetag. Hon var en aning obekväm till mods. Gale var borta, och likaså en medlem av den här familjen. De satt båda två i samma sits, och på något sätt fick det henne att känna sig osäker. Var det rätt av henne att sälja till honom när han hade det så svårt?

"Är hon...?" Både hon och bagaren visste att hon syftade på om hans fru var hemma. En riktig häxa som aldrig skulle tillåta sin man att köpa ekorrar ev en unge från sömmen. Vi förhandlade bara när hon inte var i närheten.

Bagaren tryckte upp dörren som svar. Sedan höjde han handen, greppade tag i hennes ärm och drog igen dörren efter henne.

Katniss stod stel som en pinne innanför tröskeln. Hon hade aldrig varit härinne förut. Den dåligt upplysta hallen hade inga dekorationer, bara två fotogenlampor som bittert kämpade emot mörkret. De blängde tyst mot henne från sina platser på de båda väggarna. En över vardera dörr som gläntade vidare in i det lilla huset. Den ljuvliga doften av nybakat bröd fyllde hennes näsborrar. Hade hon bott här hade hon aldrig behövt gå hungrig.