Felix's kusin och.... (Discontinued)

♡ Kapitel 1 ♡

Applåder hörs från min tränare när jag äntligen landar på en fot. Lutz är väl inte direkt mitt favorithopp eller det hopp som jag är bäst på. Att äntligen sätta min dubbel lutz efter sååå mycket träning känns bra, riktigt bra. Med ett stort leende på läpparna åker jag fram till min tränare som också råkar vara min mamma.
"Bra jobbat Izabela! Äntligen satte du den MEN, du är fortfarande sne i upphoppet." Säger mamma. Japp, alltid finns det något som inte är bra. Det är nästan aldrig perfekt.
"Jaja..." Jag rullar ögonen och åker till sargen för att dricka lite vatten. Min rosa vattenflaska står bredvid mina rosa skridskoskydd på bordet vid sargen. Jag ÄLSKAR rosa. Fort dricker jag några klunkar och tar av mig min tunna tröja så att jag bara har linne på mig. Man tycker väl att jag borde frysa med tanke på att jag är inne i en ishall men nej, det är ganska varmt i denna hall och jag åker oftast i bara linne. Om ni inte redan har listat ut det så åker jag konståkning. Detta är verkligen mitt liv, jag vet inte vad jag skulle göra utan konståkningen. Jag skulle nog inte vara den personen som jag är idag. Utan konståkningen skulle jag vara helt död.
"Dubbel lutz igen och sedan i kombination med toeloop!" Säger mamma. Jag gör som hon säger. Tar fart från ena sidan av isen och gör ett litet lätt steg innan jag vänder till bakåt, går ner i knä, tänker på att kroppen är rak, sätter taggarna på min höra skridsko lite snett bakom det vänstra, tar i med ganska mycket kraft och gör två varv. Det enda jag kan tänka på när jag är i luften är att vara så rak som möjligt och landa på en fot, vilket jag faktiskt gör. Glidandes på höger ben, sätter jag i min vänstra fot i isen och gör en dubbel toeloop som jag sedan landar perfekt. Applåder hörs igen från min mamma. Med ett ännu större leende åker jag till mamma igen och ser att hon håller i sin mobil, hon filmade säkert.
"Jag FREAKING satte den!" Jag skriker till lite ovh hoppar upp och ner på stället. Yes, yes, yes!! Gud vad glad jag är!
"Du satte den och den var nästan perfekt. Du är fortfarande sne i början av lutzen men det börjar bli bättre." Säger mamma och ler.
"Jag filmade men det får du se efter träningen. Nu kör vi samma igen." Fortsätter hon med och jag åker iväg för att göra det igen.

Efter en riktigt lyckad träning sitter jag nu själv i omklädningsrummet. Mamma är ute på isen och tränar en grupp. När jag tränar brukar det bara vara jag och min kompis Julia. Julia och jag är lika gamla, 17 år, och vi är på samma nivå i konståkningen. Idag var hon sjuk så jag fick hela isen för mig själv. Jag torkar båda mina skridskor, sätter på mina rosa fluffiga skydd på skenan och lägger skridskorna i min låda, som tyvärr inte är rosa. Mina ljusrosa vantar och handduk, min vattenflaska och mitt rosa hopprep lägger jag också i min låda. Jag sätter på mig min vinterjacka, lägger mobilen i fickan och tar upp min låda för att gå. Dörren stänger jag efter mig och låser. Jag lämnar lådan i vårt förråd och lämnar nyckeln på bordet vid sargen. Mamma är för upptagen med att prata med en åkare så jag kan inte säga hejdå, jag går istället ut från ishallen och ut i vinterkylan. Eftersom att jag är så smart så glömde jag vantarna hemma när jag åkte till träningen idag, så händerna åker direkt ner i jackfickorna. Klockan är bara halv fyra men ändå börjar det mörkna. Det är detta som jag  verkligen inte gillar med vintern. När klockan är typ fem så är det nästan svart ute, det är ju sjukt. Jag är även mörkrädd så det hjälper ju inte. Ungefär fem minuter går jag till busshållplatsen som ska ta mig hem. Jag har tur att busshållplatsen är nära ishallen, jag behöver inte byta buss eller åka tunnelbana och sedan stannar bussen nästan utanför mitt hus, jag behöver gå ungefär 100 meter till mitt hus. Bussen kommer efter bara två minuter, vilket är bra för att jag håller på att frysa ihjäl i denna kyla. Busskortet tar jag fram och går på bussen. Jag lägger i kortet i kortläsaren, eller aa den där saken, kortet kommer tillbaka upp på en gång och jag börjar gå bakåt i bussen. Busskortet lägger jag ner i fickan samtidigt som jag hittar en plats längst bak i bussen. Bussen börjar rulla innan jag ens har satt mig ner, det gör att jag nästan ramlar men jag hinner ta tag i stolpen och sätter mig ner på sätet. Bussresan kommer ta ungefär en kvart så jag tar upp min mobil och ser att jag har fått två sms, ett från min bästa vän Melisa och ett från min kusin Felix. Jag öppnar Melisas först.

Från "Melisa babe😽"
Hej babe! Jag är sjukt taggad inför den här veckan som kommer😆💗

Till "Melisa babe😽"
Varför är du taggad?! Det är skola... Vilket betyder att man måste gå upp imorn kl.6:30...😤💗
Jag knappade in ett svar till Melisa och öppnade sedan Felix's sms.

Från "Felle/idioten😘"
Heeeeeeeej världens bästa kusin! Glöm inte att jag och pappa hämtar dig efter avslutningen på fredag, ses då❤️

Till "Felle/idioten😘"
Nejdå, det glömmer jag inte! Ses då BÄSTA KUSIN😘❤️😄

När Felix's sms är skickat lägger jag ner min vita iPhone 6 i jackfickan. Resten av bussresan sitter jag och kollar ut genom fönstret.

------------------------
Första kapitlet på denna bok/fanfiction😁
Det är första gånger jag skriver på svenska men jag hoppas ni gillar den.
Rösta om ni gillade kapitlet och kommentera gärna vad ni tycker💖
/Bellz♡