Felix's kusin och.... (Discontinued)

♡ Kapitel 12 ♡

Wow! Det är redan torsdag och det är idag som killarna ska åka till USA. Tiden har gått så fort, för fort. Dom ska vara borta så länge och jag har ingen aning hur jag ska klara mig utan dom. I tre månader ska jag vara utan mina bästa vänner och min kusin. Tre månader är en fruktansvärd lång tid. Hur ska jag klara av det? Man kan ju tycka att det borde vara lätt, eftersom att jag inte har känt killarna så länge. Men på så kort tid så har jag kommit så otroligt nära dom. Dom betyder sjukt mycket för mig.
Jag har ju Melisa och Julia så helt själv kommer jag inte vara.
Jag reser mig upp från sängen och går in i badrummet. Gör mina behov och tvättar ansiktet. Klockan är 7 på morgonen och om en timme kommer Felix. Jag ska åka med honom till Arlanda och där träffar vi killarna.
Jag går in i min wic för att hitta något att ha på mig. Det får nog bli ett par blåa jeans med hål på knäna. En svart stickad tröja till det. Mitt hår sätter jag upp i en slarvig hög hästsvans. Sminket blir ganska neutralt idag, bara lite concealer, puder, eyeliner och mascara.
Ungefär en halvtimme har jag nu kvar. Jag hinner precis äta frukost och ta det lugnt. Jag tar en av mina lite mindre väskor, en svart. Lägger ner plånboken, hörlurar och mobilen i den. Sedan går jag ner till köket. Där sitter mamma och pappa. Oj, varför är dom vakna nu?!
"God morgon! Varför är ni vakna nu?" Undrar jag och tar ett äpple. Jag känner inte riktigt för att äta nu. För en stund sen kunde jag äta en hel ko (😂) men nu har min matlust försvunnit.
"Vi vill säga hejdå till Felix! Han kommer ju vara bort rätt så länge." Svarar pappa och ler lite halvt. Jag försöker mig på ett litet leende men det blir inte alls bra. Jag ser nog helt knäpp ut.
I tystnad sitter jag och äter mitt äpple.
När jag är klar, går jag till badrummet för att borsta tänderna.

"Hej!" Säger jag tyst och kramar om Felix hårt.
"Hej bästa du!" Han ler lite smått men det är långt ifrån ett äkta leende.
Felix och min farbror har precis kommit och vi ska åka när som helst.
"Ta hand om dig Felix! Glöm inte att höra av dig!" Pappa ger honom en kram och detsamma gör mamma. Lite roligt att se Felix krama mamma. Han är så sjukt lång och mamma är riktigt kort. Hon är ungefär som mig, 158cm. Vi är riktigt korta. Så alltid när jag ska krama om någon av killarna måste jag stå på tå. Dom är så långa, allihopa.
Vi säger ett sista hejdå till mamma och pappa innan vi går ut. Min svarta vinterjacka sitter på som vanligt. Vita tumvantar har jag även tagit på mig. På fötterna tog jag mina vita Converse. Kanske inte så smart nu när det är vinter och snö ute men det var dom första jag såg.
Jag och Felix sätter oss bak i bilen. Min väska lägger jag i knät och tar på mig bältet. Min mobil har jag knappt rört nu på morgonen så jag tar upp den. Ett sms från Ogge finns så jag öppnar det.

Från Oscar😘❤️
God morgon finaste! Jag kommer sakna dig så sjukt mycket😔❤️

Till Oscar😘❤️
God morgon! Jag kommer sakna dig med! Hur ska jag klara mig i tre månader?!😔 vi ses snart på Arlanda❤️

Jag lägger tillbaka mobilen i väskan och kollar ut genom fönstret. Det är helt tyst i bilden. Det är bara radion som hörs lite. Ingen säger något, vi bara sitter tysta. Alla är rätt så ledsna idag.
Utanför fönstret ser jag att det börjar snöa. Snön smälter mot fönstret och blir vattendroppar. Vattendroppar som sedan rinner ner på rutan. Samma sak som mina tårar. Tårarna börjar rinna och jag torkar bort dom. Tur att jag har vattenfast eyeliner och mascara på mig idag. För att gråta kommer jag göra mycket.

En halvtimme senare är vi på Arlanda. Min farbror tar ut Felix's stora resväska från bagageluckan och hans ryggsäck. Felix sätter på sig ryggsäcken och tar sedan min hand. Tillsammans går vi in på Arlanda med min farbror bakom oss, som fick ta resväskan. Inne på Arlanda finns det några Foooers. Vad gulligt att dom gick upp så tidigt för att säga hejdå till killarna.
Vi ser Katia stå lite längre bort med Omar, Ogge och Oscar. Oj, vi var visst sist heheh... Äsch, det gör inget.
"Jag kan ta din resväska så kan ni säga hejdå!" Säger jag till Felix och vi stannar. Han nickar och jag tar resväskan från min farbror.
"Izabela, jag väntar i bilen. Kom när du är klar, okej?" Säger min farbror jag nickar och ler lite. Lite halv-fort går jag fram till Katia och killarna. Resväskan ställer jag åt sidan och säger hej till alla. Dom får även en varsin kram. Ogge ställer sig bredvid mig och tar min hand. Våra fingrar flätas ihop och jag ler lite. Jag kollar upp på Ogge och möter hans ögon. Ett litet leende får jag och jag kollar ner.
Gud vad jag kommer sakna denna människa. Att han kan betyda så mycket för mig. Jag har ju inte känt honom länge, bara några veckor. Men jag antar att man klickar riktigt bra med endel människor ibland.
"Okej killar! Alla är här och vi måste checka in bagaget nu." Säger Katia och vi går för att checka in.
När det är klart är det bara 20 minuter kvar tills dom måste gå igenom säkerhetskontrollerna. Jag ställer mig bredvid Katia på sidan och kollar på när killarna säger hejdå till sina fans.
"Dom kommer sakna dig så sjukt mycket! Det enda dom pratar om är dig. Särskilt Ogge." Säger Katia och jag kollar på henne. Ett litet leende sprider sig på mina läppar och en rodnad på kinderna.
"Han är verkligen speciell och han betyder väldigt mycket för mig." Jag kollar ner för att dölja rodnaden.
"Man ser på er att ni gillar varandra. Ska ni inte bli tillsammans?"
Jag kollar på upp på henne. Bli tillsammans? Jag har inte tänkt på det så mycket. Hur skulle fansen ta det? Skulle dom vara glada? Skulle dom ta det bra? Eller skulle dom inte ta det bra? Skulle jag få hat? Så många frågor och inga svar.
"Jag gillar verkligen honom, det gör jag. Men jag har inte riktigt tänkt på om vi ska bli tillsammans. Hur skulle fansen ta det?!"
"Dom flesta skulle nog ta det bra men sen finns det alltid några som är mer avundsjuka än andra. Dom kan vara lite mer aggressiva."
Jag nickar kort och ser killarna komma emot oss.
Ungefär tio minuter kvar och sen måste dom gå. Sätta sig på ett plan och vara borta från mig i tre månader.
Jag kramar först om Katia.
Sedan Oscar.
"Ta hand om dig Izabela!" Säger han och pussar mig på kinden. Jag ler och nickar.
"Jag kommer sakna dig!" Säger jag.
"Jag kommer sakna dig med!"
Sedan Omar.
"Jag kommer sakna dig så mycket!" Säger han och kramar om mig hårt.
"Jag kommer sakna dig med, glöm inte att höra av dig."
Jag får en puss på kinden och sedan går jag till Felix. Nu börjar tårarna rinna. Tårarna som jag så länge har kämpat med att hålla inne. Jag kastar mig i Felix's famn och kramar om honom hårt.
"Jag kommer sakna dig så sjukt mycket Felle!" Säger och jag begraver ansiktet i hans nacke.
"Jag kommer sakna dig med! Jag lovar att höra av mig varje dag!" Jag nickar och han pussar mig på kinden.
"Jag älskar dig Felle!"
"Och jag älskar dig Bellz!"
Jag ler lite och vänder mig mot Ogge.
Mina tårar rinner fortfarande och jag kastar mig i Ogges famn. Hans starka armar håller om mig hårt och han gosar ner ansiktet i min nacke. Jag älskar när han gör så.
"Vi går och lämnar dom lite ensamtid!" Hör jag Katia säga.
"Jag kommer sakna dig Oscar!" Säger jag och kollar in i hans ögon.
"Jag kommer sakna dig så mycket mer!" En tår rinner ner från hans öga och får snart sällskap av fler. Mina händer för jag till hans ansikte och torkar bort tårarna med mina tummar.
"Gråt inte!" Säger jag och pussar han på kinden.
"Kan jag kyssa dig?" Frågar han och kollar rakt in i mina ögon.
"Dina fans då?"
"Jag bryr mig inte!" Säger han och därmed kraschar sina läppar mot mina. Vi möts i en perfekt och passionerad kyss. Nu vill jag stoppa tiden. Jag vill stå här med Ogges läppar mot mina för alltid. Med hans starka armar som håller om mig. Här vill jag vara för alltid. Här känner jag mig tryggast.
Vi drar sakta ifrån.
"Ogge! Vi måste gå!" Ropar Katia och Ogge nickar mot henne. Hand i hand går vi dit. Jag ger killarna en sista kram och Ogge en kyss på läpparna.
Sedan försvinner dom genom säkerhetskontrollerna. Alla vänder sig om och vinkar. Ogge med tårar rinnande ner för kinderna. Samma med Felix. Jag ser att Oscar och Omar kämpar med att hålla inne tårarna. Katia kollar medlidande på mig. Sedan vänder dom sig om och försvinner helt.
Jag vänder mig om och börjar gå tillbaka till bilen. Tårar forsar ner för kinderna men jag bryr mig inte. Mina bästa vänner ska åka till USA och vara borta i tre månader. Jag kommer inte träffa min underbar kusin på tre månader. Jag får gråta nu.
Några Foooers ställer frågor och vill att jag ska stanna men det enda jag svarar är "tyvärr, jag måste gå". Fort går jag till min farbrors bil och sätter mig bredvid honom.
"Det kommer gå fort Izabela!" Säger han och ler medlidande mot mig och börjar köra.
"Jag hoppas det!" Jag viskar fram orden och kollar ut genom fönstret.